2006-03-13
Antal graviditetsveckor: 12
Antal sovtimmar: 5
Antal sjuka barn: 0
Antal sjuka mammor: 0
Karlstatus:
Att göra: Krossa Tamagotchin och gräva ner den i snön.
Shoppinglista:
Välkommen in i familjen Björn! Eller så kanske man inte kan börja. Jag är inte mycket av en talare… SÅ beige kan jag ju inte vara. Kära Björn, jag vet inte var jag ska börja. Kanske med historien om Marocko och bajset eller hepatiten eller hur hon trodde att hon skulle få hiv genom att stå i mitt badkar där mina katter kissat och bajsat, deras exkrementer skulle på nåt sätt ta sig upp till skavsåren hon hade på hälen och sen utveckla hiv inne i henne.
Vänta det ringer…
Siv: Hej…
Jag: Hej, du jag…
Siv: Vad gör du?
Jag: Inget. Jag måste…
Siv: Jag kommer aldrig få på min klänningen…
Jag: Det kommer du ju visst det, du är ju skitsmal.
Siv: Men vissa sväller av nervositeten…
Jag: Men du är ju verkligen ovanligt smal så även om du sväller…
Siv: Vaddå tror du jag kommer svälla!?
Jag: Nej alltså…
Siv: Varför sa du det då?
Jag: Det var ju du som sa det.
Siv: Kan du spåna bordsplaceringen med mig?
Jag: Men jag måste…
Siv: Kom igen det tar jättekort tid. Säg vilken dryck jag ska dricka dan innan bröllopet.
Jag: Dryck?
Siv: Ja vissa dricker tydligen Aloe Vera eller om det var havsolja för att tömma allt…
Jag: Tömma?
Siv: Fan, jag kommer bli en av dem som sväller, jag kommer bli en av dem som inte kan ha sin egen brudklänning.
Dear Björn. Du kommer bli som en bror för mig. Det är så kul att du vill älska min syster i nöd och lust. For good or bad or better or worse eller hur det nu går på engelska. Fan, det här talet blir inget roligt alls. Det blir ju skittråkigt. Folk ska ju skratta så de gråter av bröllopstal. En gång var Siv i Marocko och där fanns det bara äckliga rätter att äta. Kompisarna skulle prompt uppleva det ”riktiga” Marocko och såg till att bli bjudna på mat hemma hos folk och de åt på skumma små restauranger och det serverades bara äckliga friterade ägg och andra snubbiga små korvar och skit. Siv tvingades välja mellan att äta eller svälta så hon valde det senare och sen var det kört (trots att hon knappt åt nåt). Ränndreta. Hon fick sitta (ligga) hela semestern inne på hotellrummet. Hon var inte den enda som blev sjuk.
När hon kom hem var hon fortfarande så dålig att hon var tvungen att lämna bajsprov och POSTA det till Smittskyddsinstitutet. Det var inte salmonella.
Siv kastade alla skor och kläder som hon haft med sig till Marocko för att det ”var bajs på dem”.
För fyra år sen skulle Siv börja Berghs för att bli AD. Hela sommaren hade hon ångest över att hon inte skulle få några kompisar. ”Sylvia, alla får ju inte några nya kompisar!
Jag kommer bli en av dem som inte får några kompisar!”
Sen när hon hade fått en massa kompisar hade hon ångest över att hon inte skulle få nån kille. ”Sylvia, alla får ju inte en kille! Det finns ju de som aldrig hittar nån att gifta sig med. Jag kommer bli en av dem som inte hittar nån att gifta sig med!”
Sen när hon haft ett par förhållanden på raken skulle hon åka ett år till London för att plugga. ”Sylvia, jag kommer bli en av dem som inte får några kompisar!” Första dagen i London hittade hon en pojkvän.
Och när hon äntligen blev klar AD så kom hon ut i universums mörkaste lågkonjunktur och hade ångest över att hon aldrig skulle få nåt jobb. ”Sylvia, fatta vad hemskt, sen när det vänder kommer det finnas en massa nyutexaminerade som de hellre anställer. Jag kommer falla mellan stolarna! Vissa gör ju det. Och så får de jobba som städare. Jag kommer bli en av dem som aldrig får ett jobb!”
Siv fick jobb efter en vecka. Hon ringer mig varje dag. Hon är en bröllopsknarkare. Jag är medberoende till en bröllopsknarkare. Det borde finnas nåt slags tolvstegsprogram för oss som är medberoende. Så man vet vad man ska och inte ska säga. ”Siv, kom igen, du kommer få ett jättefint bröllop”, funkar inte längre. Eller det har aldrig funkat. Det funkar verkligen jättedåligt. Siv är jättearg på mig för att jag hela tiden säger fel saker.
"Vaddå tror du jag kommer svälla!?"
Antal veckor till Sivs bröllop: 3Antal graviditetsveckor: 12
Antal sovtimmar: 5
Antal sjuka barn: 0
Antal sjuka mammor: 0
Karlstatus:
Att göra: Krossa Tamagotchin och gräva ner den i snön.
Shoppinglista:
Välkommen in i familjen Björn! Eller så kanske man inte kan börja. Jag är inte mycket av en talare… SÅ beige kan jag ju inte vara. Kära Björn, jag vet inte var jag ska börja. Kanske med historien om Marocko och bajset eller hepatiten eller hur hon trodde att hon skulle få hiv genom att stå i mitt badkar där mina katter kissat och bajsat, deras exkrementer skulle på nåt sätt ta sig upp till skavsåren hon hade på hälen och sen utveckla hiv inne i henne.
Vänta det ringer…
Siv: Hej…
Jag: Hej, du jag…
Siv: Vad gör du?
Jag: Inget. Jag måste…
Siv: Jag kommer aldrig få på min klänningen…
Jag: Det kommer du ju visst det, du är ju skitsmal.
Siv: Men vissa sväller av nervositeten…
Jag: Men du är ju verkligen ovanligt smal så även om du sväller…
Siv: Vaddå tror du jag kommer svälla!?
Jag: Nej alltså…
Siv: Varför sa du det då?
Jag: Det var ju du som sa det.
Siv: Kan du spåna bordsplaceringen med mig?
Jag: Men jag måste…
Siv: Kom igen det tar jättekort tid. Säg vilken dryck jag ska dricka dan innan bröllopet.
Jag: Dryck?
Siv: Ja vissa dricker tydligen Aloe Vera eller om det var havsolja för att tömma allt…
Jag: Tömma?
Siv: Fan, jag kommer bli en av dem som sväller, jag kommer bli en av dem som inte kan ha sin egen brudklänning.
Dear Björn. Du kommer bli som en bror för mig. Det är så kul att du vill älska min syster i nöd och lust. For good or bad or better or worse eller hur det nu går på engelska. Fan, det här talet blir inget roligt alls. Det blir ju skittråkigt. Folk ska ju skratta så de gråter av bröllopstal. En gång var Siv i Marocko och där fanns det bara äckliga rätter att äta. Kompisarna skulle prompt uppleva det ”riktiga” Marocko och såg till att bli bjudna på mat hemma hos folk och de åt på skumma små restauranger och det serverades bara äckliga friterade ägg och andra snubbiga små korvar och skit. Siv tvingades välja mellan att äta eller svälta så hon valde det senare och sen var det kört (trots att hon knappt åt nåt). Ränndreta. Hon fick sitta (ligga) hela semestern inne på hotellrummet. Hon var inte den enda som blev sjuk.
När hon kom hem var hon fortfarande så dålig att hon var tvungen att lämna bajsprov och POSTA det till Smittskyddsinstitutet. Det var inte salmonella.
Siv kastade alla skor och kläder som hon haft med sig till Marocko för att det ”var bajs på dem”.
För fyra år sen skulle Siv börja Berghs för att bli AD. Hela sommaren hade hon ångest över att hon inte skulle få några kompisar. ”Sylvia, alla får ju inte några nya kompisar!
Jag kommer bli en av dem som inte får några kompisar!”
Sen när hon hade fått en massa kompisar hade hon ångest över att hon inte skulle få nån kille. ”Sylvia, alla får ju inte en kille! Det finns ju de som aldrig hittar nån att gifta sig med. Jag kommer bli en av dem som inte hittar nån att gifta sig med!”
Sen när hon haft ett par förhållanden på raken skulle hon åka ett år till London för att plugga. ”Sylvia, jag kommer bli en av dem som inte får några kompisar!” Första dagen i London hittade hon en pojkvän.
Och när hon äntligen blev klar AD så kom hon ut i universums mörkaste lågkonjunktur och hade ångest över att hon aldrig skulle få nåt jobb. ”Sylvia, fatta vad hemskt, sen när det vänder kommer det finnas en massa nyutexaminerade som de hellre anställer. Jag kommer falla mellan stolarna! Vissa gör ju det. Och så får de jobba som städare. Jag kommer bli en av dem som aldrig får ett jobb!”
Siv fick jobb efter en vecka. Hon ringer mig varje dag. Hon är en bröllopsknarkare. Jag är medberoende till en bröllopsknarkare. Det borde finnas nåt slags tolvstegsprogram för oss som är medberoende. Så man vet vad man ska och inte ska säga. ”Siv, kom igen, du kommer få ett jättefint bröllop”, funkar inte längre. Eller det har aldrig funkat. Det funkar verkligen jättedåligt. Siv är jättearg på mig för att jag hela tiden säger fel saker.
Foto: Ulrica Zwenge
