Det känns som om Sveriges alla ungdomar har engagerat sig i min krönika om att jag tycker att pubbeungar med "ångest" är bortskämda och ska skärpa till sig och inte klaga när de bor i ett lugnt land utan krig.
Jag vet att lärare har ägnat flera lektioner åt min krönika, sen har de bett eleverna att själva skriva sina egna åsikter och så har lärarna skickat stora luntor till mig. Jag håller på att läsa allt men det tar tid, jag ska försöka hinna svara.
Då och då kommer det tio mejl i minuten från tonåringar och då förstår jag att någon lärare haft min krönika som underlag för en lektion och så ber de eleverna att mejla mig. De är skitförbannade.
Men lyssna nu, kära pubbeungar, jag vill er väl. Jag vill inte att ni ska ha ångest. Jag vill att ni ska slippa MÅ DÅLIGT.

Hur tror ni att ni slipper ångesten då?
Ni måste få lite perspektiv på era liv, nån utifrån måste ruska om er lite. Nån som är äldre och som har varit där ni är nu.
Jag vet hur ni mår. Jag har varit en av er. Mina skolår var ett helvete.
Jag var en sån som inte syntes i skolan, det sätter sina spår, till exempel så blir man en krönikör som gapar och skriker fem dagar i veckan, man blir ett nutcase som älskar att reta gallfeber på folk.
Jag vet vad det största problemet med tonåren är. Det är att man är så otroligt ego. Man tror att man själv är det absolut viktigaste som finns, man sitter och känner efter om man inte mår lite DÅLIGT i alla fall. Man tycker så jävla synd om sig själv. Man bara ligger där och gottar sig i sin egen påhittade ångest.
Det ni måste göra för att må bättre är: vidga vyerna. Släpp er själva för ett tag. Engagera er i saker. Gå ut och spring så endorfiner gör er piggare och gladare. Sup inte ner er. Sluta tycka synd om er.

Hur kommer det sig att alla lärare och alla era päron håller med mig då? Säger det er ingenting? Jag har fått mängder med mejl från folk som jobbar på BUP och liknande. Och de håller med mig! Vad tror ni om det då? Har alla dessa fel?
Det här säger ni att ni får ångest av: att det ställs för stora krav i skolan, ni har för många valmöjligheter, ni har för mycket läxor och prov, ni måste få ett lyckat liv etc.
Hur skulle man kunna lösa det då? Kom med konstruktiva idéer.
Jag har inte fått en enda konstruktiv idé från er. Ska ni få mindre läxor? Varför då? I många andra länder är skolorna mycket hårdare än här. Vet ni att Sverige ligger långt efter de flesta länder vad gäller skolresultaten? Er skola är INTE hård.
Vad skulle ni göra om ni slapp kraven i skolan? Softa?

Det ni också måste förstå är att ni har det skitbra som är unga. Ni har inga liv som ni ansvarar för. Ni måste inte dra in x antal tusen kronor varje månad för att fixa mat och boende. Tvätt, mat, städning är inte ert ansvar. Ni kan softa helt enkelt. Ni måste plugga lite tyska verb men sen sitter ni ju ändå bara där och degar och läser varandras dagböcker på Lunar. Herregud, slappna av och passa på att NJUTA.
Ni får gärna komma med en rapport sen om sisådär 10-15 år. Gissa vem som hade rätt?
Det mest glädjande: Inte en enda har skyllt på media! Tack! Ingen har skyllt på att de får ångest av porriga brudar eller "Big Brother".