Efter de här never ending KU-förhören börjar jag känna sympati med politikerna. Vad fan, de är ju inte mer än människor. Laila Freivalds säger att hon inte följde nyheterna så noga den där annandagen för att hon ville vara med familjen, hon ville verkligen visa att hon fanns där för dem. Kom igen, let her! Nån endaste gång måste väl en hög politiker enbart få finnas till för sin make och dotter?

Jag fattar inte hur hon pallar att vara så diplomatisk. Jag skulle till sist bara skrika rätt ut. Jag skulle inte klara av att ta all skit, jag skulle ta ett djupt andetag och gå upp till talarstolen, harkla mig och börja tala med lite för hög röst:
Shut the fuck up! Ja, det var mitt fel! BARA mitt fel! Vågen var mitt fel. Det var jag som skakade jorden så att en 30 meter hög våg kom. Jag personligen ansvarar för alla naturkatastrofer som jorden har lust att sätta i gång. Inklusive fågelinfluensan.
Sen skulle jag säga: Det är fullkomligt inhumant att vara politiker om det ska vara så här. Prova själva så får ni se hur lätt det är. Det stinker. Dra åt helvete, thank you very much.

Sen skulle jag lugnt lämna lokalen och dra mig tillbaka och enbart vara tillgänglig för vänner och familj.
Det finns väl inga klausuler som säger att politiker inte skulle få sin
pension bara för att de beter sig illa?
De får väl sin höga pension trots att de ber alla dra åt helvete?
Go Freivalds go. Be dem dra åt helvete. Lämna posten med högburet huvud.

DAGENS RÄTT Har äntligen börjat läsa John Ajvide Lindqvists superbra "Hanteringen av odöda".

DAGENS FEL Hur kan man bli så smickrad av makten att man riskerar sitt jobb? Så kul är det ju knappast att äta hos Persson.