2003-05-10
engelsk tidning som dissar alla kändisar som vägrar att föda vaginalt. Till exempel Posh Spice.
Tja, jag kan väl räknas in i den gruppen. För jag är verkligen för posh, inte fan ligger jag där och krystar och vrålar helt okontrollerat. Inte när det finns ett annat sätt. Jag åker hellre in till sjukan klockan sju på morgonen, får ligga i en säng medan de sätter dropp och allehanda saker och rullas in i operationssalen och sen plockar de ut bebisen och efteråt pumpar de in morfin. Klart saker kan gå snett (ta i trä). Men kom inte och säg att saker aldrig går snett vid vaginala förlossningar.
Inga av mina kompisar förstår detta. Ingen av dem ser planerat snitt som en lösning. De förbereder sig istället stoiskt inför sina förlossningar. De läser på, går på yoga och vilar. De är totalt ointresserade av att göra kejsarsnitt. De vill alla föda vaginalt. Så alla dessa kontrollfreaks som kräver snitt, var är de? Jag känner ingen. Det är bara jag som är too posh to push.
Överhuvudtaget har jag blivit en sån där hemsk posh person. En kompis klagade på nya tunnelbanespärrarna och jag bara: eeeh, vilka nya spärrar? Jag åker aldrig tunnelbana.
När jag gick i skolan i förorten tyckte jag att de från stan såg så rena ut. De såg rena, fräscha och liksom dyra ut. Själv kände man sig som värsta sunkmänniskan. Om man nån gång hade lite nya kläder så satt de liksom ändå fult för att man kom från förorten.
Men nu har jag blivit en sån där ren posh innerstadsmänniska.
När jag häromveckan åkte pendeltåg tillbaka till stan från ett besök i min gamla förort så satt jag och förfärade mig hur sunkiga alla såg ut! Jag har blivit värsta gamla kärringen! Nån satt och höll i en gammal cigarettfimp, ett par var fulla, andra såg helt skitiga och farliga ut. Det var obehagligt och jag höll ett hårt tag om min väska i famnen.
När vi var unga gjorde vi allt på de där pendeltågen. Vi värmde med starköl innan vi skulle prova komma in på alla 20-ställen inne i stan med våra falskleg, vi bytte om till festkläder om vi kommit direkt från jobbet. Vi sov, vi var apfulla och pinsamma, vi fick fnitterattacker, vi satt med fötterna på sätet mitt emot tills nån tant eller gubbe klagade och då gav vi dem våra dödsmördarblickar, vi spydde (dock aldrig jag, tack gode gud) på väg till Lorry där vi skulle festa. Allt sånt där typiskt pubbe.
Nu är jag too posh to push. Och är rädd för ficktjuvar när jag är på pendeltåget eller i tunnelbanan som värsta tanten och brukar aldrig vara ute efter klockan 17. Om jag nån gång är ute ensam på kvällen är det en helt surrealistisk känsla av obehag jag har. Jag tycker att alla raglar och att alla är ute efter min väska. Folk är så våldsamma och högljudda och bråkar och skriker.
Jag har blivit en hemsk posh stadsmänniska. Och det är bara Stockholm som duger. När en kompis tyckte att vi skulle äta sushi i Linköping sa jag att hon var galen. Självklart äter jag inte sushi i Linköping! tyckte jag. De har säkert ingen koll på hur man gör och fisken är garanterat rutten. Linda, de flesta brukar säga, jag dricker inte vattnet i Indien, men du bara, jag äter inte sushi i Linköping, nu får du faktiskt skärpa dig.
Men jag tror att det är för sent. Jag är too posh to push. I allra högsta grad too posh.
030510
Too posh to push är det nya. Uttrycket kommer från enengelsk tidning som dissar alla kändisar som vägrar att föda vaginalt. Till exempel Posh Spice.
Tja, jag kan väl räknas in i den gruppen. För jag är verkligen för posh, inte fan ligger jag där och krystar och vrålar helt okontrollerat. Inte när det finns ett annat sätt. Jag åker hellre in till sjukan klockan sju på morgonen, får ligga i en säng medan de sätter dropp och allehanda saker och rullas in i operationssalen och sen plockar de ut bebisen och efteråt pumpar de in morfin. Klart saker kan gå snett (ta i trä). Men kom inte och säg att saker aldrig går snett vid vaginala förlossningar.
Inga av mina kompisar förstår detta. Ingen av dem ser planerat snitt som en lösning. De förbereder sig istället stoiskt inför sina förlossningar. De läser på, går på yoga och vilar. De är totalt ointresserade av att göra kejsarsnitt. De vill alla föda vaginalt. Så alla dessa kontrollfreaks som kräver snitt, var är de? Jag känner ingen. Det är bara jag som är too posh to push.
Överhuvudtaget har jag blivit en sån där hemsk posh person. En kompis klagade på nya tunnelbanespärrarna och jag bara: eeeh, vilka nya spärrar? Jag åker aldrig tunnelbana.
När jag gick i skolan i förorten tyckte jag att de från stan såg så rena ut. De såg rena, fräscha och liksom dyra ut. Själv kände man sig som värsta sunkmänniskan. Om man nån gång hade lite nya kläder så satt de liksom ändå fult för att man kom från förorten.
Men nu har jag blivit en sån där ren posh innerstadsmänniska.
När jag häromveckan åkte pendeltåg tillbaka till stan från ett besök i min gamla förort så satt jag och förfärade mig hur sunkiga alla såg ut! Jag har blivit värsta gamla kärringen! Nån satt och höll i en gammal cigarettfimp, ett par var fulla, andra såg helt skitiga och farliga ut. Det var obehagligt och jag höll ett hårt tag om min väska i famnen.
När vi var unga gjorde vi allt på de där pendeltågen. Vi värmde med starköl innan vi skulle prova komma in på alla 20-ställen inne i stan med våra falskleg, vi bytte om till festkläder om vi kommit direkt från jobbet. Vi sov, vi var apfulla och pinsamma, vi fick fnitterattacker, vi satt med fötterna på sätet mitt emot tills nån tant eller gubbe klagade och då gav vi dem våra dödsmördarblickar, vi spydde (dock aldrig jag, tack gode gud) på väg till Lorry där vi skulle festa. Allt sånt där typiskt pubbe.
Nu är jag too posh to push. Och är rädd för ficktjuvar när jag är på pendeltåget eller i tunnelbanan som värsta tanten och brukar aldrig vara ute efter klockan 17. Om jag nån gång är ute ensam på kvällen är det en helt surrealistisk känsla av obehag jag har. Jag tycker att alla raglar och att alla är ute efter min väska. Folk är så våldsamma och högljudda och bråkar och skriker.
Jag har blivit en hemsk posh stadsmänniska. Och det är bara Stockholm som duger. När en kompis tyckte att vi skulle äta sushi i Linköping sa jag att hon var galen. Självklart äter jag inte sushi i Linköping! tyckte jag. De har säkert ingen koll på hur man gör och fisken är garanterat rutten. Linda, de flesta brukar säga, jag dricker inte vattnet i Indien, men du bara, jag äter inte sushi i Linköping, nu får du faktiskt skärpa dig.
Men jag tror att det är för sent. Jag är too posh to push. I allra högsta grad too posh.
Foto: Ulrica Zwenge
