2003-05-03
Så Hugh använde helt enkelt snorren till andra saker än att skaffa barn (läs Ms Divine Brown och Sunset blvd).
Men nu är han som sagt redo. Så fint. I need to get married and have children, säger han till tidningen Vanity Fair. Han säger att han hatar att vara skådespelare och istället längtar efter en familj. Dessutom säger hans pappa efter ett par vinare att children are really the best thing in life.
Mauro Scocco, 40, börjar också bli redo. Han säger till Expressen:
Jag börjar väl bli mogen att skaffa barn och allt det där, men samtidigt är jag väldigt bortskämd eftersom jag lever ett liv där jag kommer och går precis hur jag vill. Jag kan bestämma i kväll att sticka till Australien i morgon.
Han börjar bli mogen för familj men är rädd att förlora sin frihet.
Till Aftonbladet säger han att han inte tror att han kommer att gifta sig. Den lyckliga kärnfamiljen och allt
det där. Det är en idealbild ingen kan leva upp till. Jag tycker att det ska handla om kärleken, inte om former och konventioner.
Mauro har skrivit en jättesorglig skiva, han sjunger en gång var jag kung i ett rike för länge sen och jag är fortfarande här, snart är det 20 år, jag byggde allt från grunden, det står där det står.
Det är som om han ska gå och dö! Ungefär, nu är jag så trött och gammal, nu ska jag skaffa barn. Men han ska inte leva i kärnfamilj, nej usch, för han är coolare än så.
Jag tycker man ska säga: Nu ger vi järnet varenda dag, det enda som betyder nåt är vad vi känner för varandra, säger han och berättar om hur folk i hans omgivning satt sig ner och stannat. De söker inte längre som de gjorde när de var 22. De vågar inte göra nya saker eller ens ta till sig nya saker genom att läsa en bok som kan påverka dem. I stället tycker de att nu vet jag det jag vill veta, jag har min fru, jag har mina barn, jag har mina värderingar.
Och hur mycket vågar Mauro, 40, barnlös, ta till sig saker då? När han 40 år gammal i sin nya skiva ger ut ett litet epos om livet på Stureplans krogar och på bilderna kramar om nån gammal känd krögare. Hur coolt är det?
I tidningen Ottar intervjuas konstnären Annika Larsson. Vi får veta att hon lever med konstnären Tobias. Men det är ingen konventionell heterokonstellation, säger Annika nästan lite panikartat. Nähe, vad är ni då, en homokonstellation? Vi planerar inte att gifta oss och skaffa barn. Det är fortfarande en förväntning som finns i samhället och sånt är jag emot.
Jaha. Jaja.
Författaren Johanna Nilsson säger också lika panikartat till Damernas Värld: Jag är själv i den åldern när väninnor börjar skaffa barn. Men jag vill inte vara vanlig!
Men det där är ju bara båg! Om ett par år sitter ni ju där och matar ungen med bananmos.
Eller kommer ni vara mycket coolare mammor än vi andra då eller? Kommer ni vara nåt slags ovanliga icke kärn-
familjsmammor som spränger gränser och spräcker normer? Det enda raka är, marsch pannkaka flytta in i ett kollektiv och lev som ni lär eller håll käften.
030503
Hugh Grant, snart 43, börjar bli redo att skaffa barn. Hugh har tidigare sagt, att bo i ett litet hus i södra London, med två gnälliga barn som spyr på mattan som är full av plastleksaker... jag skulle hata det. Han ville mer ha det som i Sound of music, att barnen visade sig en stund i sina seglarkostymer och att frun gick till en annan vinge av huset när han tröttnade på henne.Så Hugh använde helt enkelt snorren till andra saker än att skaffa barn (läs Ms Divine Brown och Sunset blvd).
Men nu är han som sagt redo. Så fint. I need to get married and have children, säger han till tidningen Vanity Fair. Han säger att han hatar att vara skådespelare och istället längtar efter en familj. Dessutom säger hans pappa efter ett par vinare att children are really the best thing in life.
Mauro Scocco, 40, börjar också bli redo. Han säger till Expressen:
Jag börjar väl bli mogen att skaffa barn och allt det där, men samtidigt är jag väldigt bortskämd eftersom jag lever ett liv där jag kommer och går precis hur jag vill. Jag kan bestämma i kväll att sticka till Australien i morgon.
Han börjar bli mogen för familj men är rädd att förlora sin frihet.
Till Aftonbladet säger han att han inte tror att han kommer att gifta sig. Den lyckliga kärnfamiljen och allt
det där. Det är en idealbild ingen kan leva upp till. Jag tycker att det ska handla om kärleken, inte om former och konventioner.
Mauro har skrivit en jättesorglig skiva, han sjunger en gång var jag kung i ett rike för länge sen och jag är fortfarande här, snart är det 20 år, jag byggde allt från grunden, det står där det står.
Det är som om han ska gå och dö! Ungefär, nu är jag så trött och gammal, nu ska jag skaffa barn. Men han ska inte leva i kärnfamilj, nej usch, för han är coolare än så.
Jag tycker man ska säga: Nu ger vi järnet varenda dag, det enda som betyder nåt är vad vi känner för varandra, säger han och berättar om hur folk i hans omgivning satt sig ner och stannat. De söker inte längre som de gjorde när de var 22. De vågar inte göra nya saker eller ens ta till sig nya saker genom att läsa en bok som kan påverka dem. I stället tycker de att nu vet jag det jag vill veta, jag har min fru, jag har mina barn, jag har mina värderingar.
Och hur mycket vågar Mauro, 40, barnlös, ta till sig saker då? När han 40 år gammal i sin nya skiva ger ut ett litet epos om livet på Stureplans krogar och på bilderna kramar om nån gammal känd krögare. Hur coolt är det?
I tidningen Ottar intervjuas konstnären Annika Larsson. Vi får veta att hon lever med konstnären Tobias. Men det är ingen konventionell heterokonstellation, säger Annika nästan lite panikartat. Nähe, vad är ni då, en homokonstellation? Vi planerar inte att gifta oss och skaffa barn. Det är fortfarande en förväntning som finns i samhället och sånt är jag emot.
Jaha. Jaja.
Författaren Johanna Nilsson säger också lika panikartat till Damernas Värld: Jag är själv i den åldern när väninnor börjar skaffa barn. Men jag vill inte vara vanlig!
Men det där är ju bara båg! Om ett par år sitter ni ju där och matar ungen med bananmos.
Eller kommer ni vara mycket coolare mammor än vi andra då eller? Kommer ni vara nåt slags ovanliga icke kärn-
familjsmammor som spränger gränser och spräcker normer? Det enda raka är, marsch pannkaka flytta in i ett kollektiv och lev som ni lär eller håll käften.
Foto: Ulrica Zwenge
