2006-01-30
Antal graviditetsveckor: 6
Antal sovtimmar: 5
Antal sjuka barn: 0
Antal sjuka mammor: Jag är inte sjuk, jag är gravid! Och nog är det exakt som att vara sjuk! Jag spyr hela tiden. Överallt.
Karlstatus: ”Karl, jag är gravid!” Inga kommentarer.
Att göra: Prata med Gandalfs föräldrar. Julia säger att han har visat snoppen för henne på dagis. Han säger också att han vill se hennes snippa!
Shoppinglista: Måste köpa såna där sea band, ingefära, citron, lakrits. Ge mig vad fan som helst bara jag slipper spy, hela tiden.
Det är klart att det skulle hända grejer av allt det där nuppandet kring julen. Vad tänkte Karl med? Jag är gravid i vecka sex och jag spyr nonstop, dygnet runt. Dessutom är jag PRUTT-inkontinent. Magen är stenhård pga gaser och jag kan omöjligt hålla inne fisarna. Jag pruttar HÖGT hela tiden. När jag står i kön på Konsum. När jag hämtar Julia på dagis och måste böja mig ner för att sätta på henne ytterkläderna och fjärtar jag hela tiden. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är helt desperat.
Fredrika och Anita känner inte igen några av mina symptom. De fes inte en enda gång. De säger att de inte märkte av nånting av att de var gravida. Anita var tvungen att nypa sig själv i armen då och då för att påminna sig om att hon var gravid.
”Vaddå är missfall vanligt, eller?” frågar Fredrika.
De båda tänkte inte ens tanken att man faktiskt kan få missfall.
”Men Sylvia, om du oroar dig så där så kommer du få missfall”, säger Anita.
”Så du tror att bara de som är oroliga får missfall?”
”Ja, jag tror faktiskt det. Jag har ju aldrig fått det till exempel.”
”Men du har bara varit gravid två gånger.”
Fredrika brukar också säga: ”Kan verkligen bebisar bli sjuka? Det är väl senare sjukdomarna kommer.”
Den här graviditeten var verkligen inte planerad men Hannah var det. När jag sa till Fredrika att jag så fort som möjligt ville ha ett till barn efter Julia sågade hon det rejält och sa att hon hade skänkt alla bebisgrejer till Stadsmissionen. Hon ville vänta ett bra tag, minst fem år. Hon tyckte det var så mysigt att det bara var Sophia och hon. Sen blev hon på smällen direkt när Sophia var tio månader och mindes inte alls att hon sagt att hon ville ha långt mellan barnen. När det var en vecka kvar till den beräknade nedkomsten mailade hon, ”var uppe på vinden i dag och jag hittade alla gamla babykläder och saker som vi har sparat, gud så bra!”. Naturligtvis köpte hon en sprillans Urban Jungle-dubbelvagn för 10 000 som hon var tvungen att sälja sen när Madeläään var närmre året för att hon var en så lång bebis. Hon fick 6000. Förlorade 4000 i ett bräde. När jag frågade börsmäklarmaken varför i jösse namn de gjorde nåt sånt vansinnigt onödigt, varför köpte de inte en gammal sketvagn istället sa han bara: ”Fredrika ville ha en Urban Jungle.”
Det är nåt fel på mig, jag känner aldrig igen mig i nånting. Jag fick låna Fredrikas favoritbok. En novellsamling som handlar om graviditeter på ett eller annat sätt. Fredrika har strukit under partier som hon tycker särskilt mycket om. Hon sa att hon älskade att läsa de här novellerna när hon väntade barn.
I en av novellerna så har en kvinna en missed abortion, ett missfall som inte vill komma ut, och hon känner att hon måste åka iväg till Drottningholms slottspark för att visa honom (hon kände starkt på sig att hon bar på en pojke) hösten.
”Kastanj. Det här är en kastanj, min son.”
Just detta tycker Fredrika är så vackert. Jag lovar att hon skulle göra exakt så där. Gå ut och visa ungen en fucking kastanj! Ungen är ju död för fan. Så skulle jag ALDRIG göra!
Jag skulle dra ner rullgardinen och ligga i min säng tills jag mådde bra igen.
Fredrika är en sån där brud som säger saker som: "Jag behövde fundera så jag gick till havet, jag satte mig ner med mitt skissblock och tecknade vågornas rasande rörelser."
Och DET känner folk igen sig i!
Jag är ett ufo. Mina barn är ufon.
Jag har ett ufo i magen.
Karl tycker jag är ett ufo, det är antagligen därför han aldrig kommer hem.
Tidigare kommentarer/betyg
Jag har ett ufo i magen
Antal veckor till Sivs bröllop: 9Antal graviditetsveckor: 6
Antal sovtimmar: 5
Antal sjuka barn: 0
Antal sjuka mammor: Jag är inte sjuk, jag är gravid! Och nog är det exakt som att vara sjuk! Jag spyr hela tiden. Överallt.
Karlstatus: ”Karl, jag är gravid!” Inga kommentarer.
Att göra: Prata med Gandalfs föräldrar. Julia säger att han har visat snoppen för henne på dagis. Han säger också att han vill se hennes snippa!
Shoppinglista: Måste köpa såna där sea band, ingefära, citron, lakrits. Ge mig vad fan som helst bara jag slipper spy, hela tiden.
Det är klart att det skulle hända grejer av allt det där nuppandet kring julen. Vad tänkte Karl med? Jag är gravid i vecka sex och jag spyr nonstop, dygnet runt. Dessutom är jag PRUTT-inkontinent. Magen är stenhård pga gaser och jag kan omöjligt hålla inne fisarna. Jag pruttar HÖGT hela tiden. När jag står i kön på Konsum. När jag hämtar Julia på dagis och måste böja mig ner för att sätta på henne ytterkläderna och fjärtar jag hela tiden. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är helt desperat.
Fredrika och Anita känner inte igen några av mina symptom. De fes inte en enda gång. De säger att de inte märkte av nånting av att de var gravida. Anita var tvungen att nypa sig själv i armen då och då för att påminna sig om att hon var gravid.
”Vaddå är missfall vanligt, eller?” frågar Fredrika.
De båda tänkte inte ens tanken att man faktiskt kan få missfall.
”Men Sylvia, om du oroar dig så där så kommer du få missfall”, säger Anita.
”Så du tror att bara de som är oroliga får missfall?”
”Ja, jag tror faktiskt det. Jag har ju aldrig fått det till exempel.”
”Men du har bara varit gravid två gånger.”
Fredrika brukar också säga: ”Kan verkligen bebisar bli sjuka? Det är väl senare sjukdomarna kommer.”
Den här graviditeten var verkligen inte planerad men Hannah var det. När jag sa till Fredrika att jag så fort som möjligt ville ha ett till barn efter Julia sågade hon det rejält och sa att hon hade skänkt alla bebisgrejer till Stadsmissionen. Hon ville vänta ett bra tag, minst fem år. Hon tyckte det var så mysigt att det bara var Sophia och hon. Sen blev hon på smällen direkt när Sophia var tio månader och mindes inte alls att hon sagt att hon ville ha långt mellan barnen. När det var en vecka kvar till den beräknade nedkomsten mailade hon, ”var uppe på vinden i dag och jag hittade alla gamla babykläder och saker som vi har sparat, gud så bra!”. Naturligtvis köpte hon en sprillans Urban Jungle-dubbelvagn för 10 000 som hon var tvungen att sälja sen när Madeläään var närmre året för att hon var en så lång bebis. Hon fick 6000. Förlorade 4000 i ett bräde. När jag frågade börsmäklarmaken varför i jösse namn de gjorde nåt sånt vansinnigt onödigt, varför köpte de inte en gammal sketvagn istället sa han bara: ”Fredrika ville ha en Urban Jungle.”
Det är nåt fel på mig, jag känner aldrig igen mig i nånting. Jag fick låna Fredrikas favoritbok. En novellsamling som handlar om graviditeter på ett eller annat sätt. Fredrika har strukit under partier som hon tycker särskilt mycket om. Hon sa att hon älskade att läsa de här novellerna när hon väntade barn.
I en av novellerna så har en kvinna en missed abortion, ett missfall som inte vill komma ut, och hon känner att hon måste åka iväg till Drottningholms slottspark för att visa honom (hon kände starkt på sig att hon bar på en pojke) hösten.
”Kastanj. Det här är en kastanj, min son.”
Just detta tycker Fredrika är så vackert. Jag lovar att hon skulle göra exakt så där. Gå ut och visa ungen en fucking kastanj! Ungen är ju död för fan. Så skulle jag ALDRIG göra!
Jag skulle dra ner rullgardinen och ligga i min säng tills jag mådde bra igen.
Fredrika är en sån där brud som säger saker som: "Jag behövde fundera så jag gick till havet, jag satte mig ner med mitt skissblock och tecknade vågornas rasande rörelser."
Och DET känner folk igen sig i!
Jag är ett ufo. Mina barn är ufon.
Jag har ett ufo i magen.
Karl tycker jag är ett ufo, det är antagligen därför han aldrig kommer hem.
Tidigare kommentarer/betyg
- 2006-02-04 19:02 Annika Karlsson
-
Samtidigt som jag värjer mig inför tanken på att skaffa barn, så blir jag samtidigt varm om hjärtat av dessa texter. Det är så vardagligt, så nära på nåt sätt. Trots att jag är bara 21 och har inga barn.
Foto: Ulrica Zwenge
