Må inte dåligt mitt i lyxlivet
Gud vilka starka reaktioner jag fick på förra veckans krönika. Föräldrar som jublade. Lärare som läste krönikan högt för sina elever. Speciallärare som jobbar med barn med olika "behov" som höll med mig i varenda bokstav. En person skulle trycka upp krönikan som flygblad och sprida den över hela sin småstad, hahaha!
Själv väntade jag på en viss reaktion som uteblev.
Vad ni är kassa på att dissa! Ni saknar allihop förmågan att slå ner på rätt ställe.
Efter att ha läst min förra krönika om att alla proppmätta medelklassungdomar borde sluta klaga över sin så kallade "ångest" och bli lite tacksamma över hur bra de har det så finns det ju en UPPENBAR grej att slå ner på. Men ni gjorde det inte. Jag fick bara ett enda mail som var inne och nosade lite grand på det:
"Jag förstår om du inte fick de snyggaste kläderna när du var tonåring eller hade någon pojkvän, men att det ska gå ut över dagens ungdomar? Är inte det lite lågt?
Det märks väldigt tydligt att du snart kommer in i klimakteriet och att du är väldigt avundsjuk och vill ha tillbaks din ungdom. Men varför vara så rasande mot dagens ungdomar?
Sofie"
Sofie är nåt på spåren här. Men jag låter inte mina kassa pubbe-erfarenheter gå ut över dagens ungdom. Tvärtom, jag har lärt av mina egna erfarenheter och vill inte att tonåringarna ska slösa bort en massa år på att MÅ DÅLIGT när de i själva verket lever lyxliv.
Jag har skrivit ungefär hundra böcker och säkert 10 000 krönikor och vad handlar dessa om? Jo om min pubbe-ångest och om hur synd det var om mig. Jag fattar inte att ingen gav mig ett kok stryk.
Jag var ju exakt en sån där pubbeunge som MÅR DÅLIGT. Jag önskar att nån hade ruskat om mig och gett mig en örfil, så jag slapp dessa förlorade år.
Herregud vilken bortskämd brat jag var! Jag sitter här med pionröda kinder av skam.
Jag fick jobb på en tidning när jag var 18, åh vad det är synd om mig!
Expressen ringde hem till mig när jag var 19 år, buhu jag har ångest!
Vad hade jag ångest över? Jo att Kalle inte blev kär i mig och att jag inte hade tillräckligt många Henri Lloyd- och Timberlandkläder.
Snacka om bortskämd unge. Men mina päron köpte inte kläderna, jag jobbade stenhårt. Jag hade skitbra OB-tillägg i Ica-kassan. Jag tjänade typ 100 kr i timmen och jobbade tio timmar, både lördag och söndag, plus en kväll i veckan. Det är rätt mycket pengar i månaden för en pubbeunge som bor hemma. Jag köpte märkeskläder och skivor för rubbet.
Jag hade alltid de senaste skivorna, åh vad det är synd om mig!
Jag hade prenumerationer på de tuffaste utländska tidningarna, buhu stackars mig!
Jag hade en massa DYYYYRA kläder, uäääää stackars mig!
Jag hade svindyra kläder, tusen skivor och blev bjuden på coola ravefester men
ingen kille blev kär i mig, stackars stackars mig!
Nån borde bett mig hålla käften. Fattar ni nu pubbeungar att ni helt enkelt bara måste bita ihop. Sluta ta vårdresurser från de unga som mår dåligt på riktigt!
Livet blir aldrig som man vill. Sluta dricka så jävla mycket sprit, om ni super skallen av er utsätter ni er självmant för mer ångest och då får ni faktiskt skylla er själva.
Tidigare kommentarer/betyg
- 2006-02-09 15:54 Ida
-
Håller med Amanda här nedan...
Men visst kan man bli helt galen på deppandet, särskilt de där som verkligen gjort det till sin "image" att tro livet är becksvart. Som skär sig i armarna och tycker att allt glatt är ytligt.
Tycker att din dagbok från 91-93, Linda, visar väldigt tydligt på den där självdestruktiva spiralen. Särskilt det med att supa, sova för lite, stanna kvar hos kompisar som man inte gillar, svälta sig själv m.m. Har man väl hamnat i det är det inte så lätt att komma ur. Usch!
- 2006-01-29 00:12 lena dahlberg
-
Citerar Hasse Alfredsson som en gång sade:
"Det var mycket bättre förut, när det var sämre"
han hade både sååå rätt och sååå fel.
- 2006-01-28 22:29 Amanda Henriksson
-
Bra skrivet, men du utgår ändå lite från att det skulle vara det materiella som gör en lycklig. I stället för att dra den självklara slutsatsen att det tydligen faktiskt inte är det materiella som gör en lycklig utan någonting mycket djupare som man måste skala av många, många lager för att komma åt.
- 2006-01-28 15:02 Maria
-
Haha. Så underbart skrivet! Tack tack Linda!
- 2006-01-28 14:04 Marielle Hylander
-
Det där var bra skrivet! =)För det du har skrivit det har jag faktiskt gått runt och tänkt på. För mej känns det som att det har blivit en tränd att må dåligt och att man inte ska få tycka om sig själv.
Foto: Ulrica Zwenge
