2003-03-15
Varför är män så lättbrydda? Som om man bryr sig vad SAMHÄLLET tycker. Om jag tog hand om mitt eget barn? Nej, vet du vad, samhället såg ner på mammor som var hemma med sina barn så jag sket i ungen. Ungen fick ligga där och skrika bäst den ville för jag bryr mig så mycket om vad andra tycker. Vad andra tycker är viktigare än mitt eget barn.
John O’Farrell har skrivit en bok som heter Det bästa av två världar. Den handlar om en pappa som lever dubbelliv. Halva veckan är han hemma med fru och (späd)barn och andra halvan bor han i en ungkarlslägenhet där han mest ligger och sover.
Alla som har eller vill ha barn bör läsa den här boken. Den är så extremt rolig, sorglig och helt desperat på samma gång. Och väldigt ärlig. Jag tror inte att nån mamma vågar skriva att det är tråkigt med spädbarn. Pappan i boken tycker det är så trist att vara med de små barnen att han helt enkelt inte står ut och han pallar inte med de hysteriska nätterna med två gallskrikande ungar, den lilla väcker den större som SKA titta på video mitt i natten. Han jämför nätterna med att ligga i ett krig, mitt i fronten. Man känner igen sig i vartenda ord och man grinar och skrattar på samma gång. Det är så fantastiskt beskrivet, ena dan är alla så lyckliga och glada och barnen är så fina som små änglar, andra dan gråter eller gallskriker alla, inklusive föräldrarna och det är bajs och kräks överallt och det finns inga sängkläder kvar för allt ligger nerspytt i svarta sopsäckar och klockan är 02,45 och inga andra är vakna i hela världen och det enda man tänker på är att man måste jobba för man har inga pengar.
Pappan i boken står inte ut med att hela tiden bli tillrättavisad av mamman som hela tiden ska ”veta bäst”: ”Du måste stryka av vällingpulvret med kniv”.
Så pappan drar och vilar upp sig, låtsas jobba och är en bra pappa de få dagar han är hemma. Mamman tror att han jobbar hårt för att betala av lånen på villan så hon vill inte besvära honom med hur dåligt hon mår och hur trött hon är. Men pappan jobbar inte så mycket visade det sig så morsan drar, han förlorar huset, och han blir uteliggare. Han BLIR uteliggare!
Han inser att det ÄR trist ibland att umgås med en tiomånaders men man MÅSTE vara där, punkt. Man måste hjälpa till, man måste vara hemma och hjälpa sin tjej.
Är det så himla konstigt att mammor ofta ”pekpinnar” sina män för att de gör ”fel”? Papporna är ju inte där för ”samhället ser ner på pappalediga”, klart hon kan mer och vill visa.
När mamman pekpinnar:
Men stanna hemma mer då och lär dig! Ska det vara så svårt?
Säg till henne på ett sätt där du inte triggar henne till gräl, säg lugnt att hon gör dig ledsen eller vad du nu känner.
Vad mamman kan göra:
Sluta pekpinna på onödiga saker – är det nödvändigt, säg till på ett lugnt sätt som inte triggar till gräl.
Be honom vara hemma mer och lär honom saker.
030315
Ikea har fått HTFs pris Guldnappen för sin uppmuntran till föräldraledighet. Ikeas personalchef Ingemar Hallberg var själv inte pappaledig. Han säger till Svd: ”Men då, när det var aktuellt för mig var debatten inte alls så intensiv som nu. Samhället såg på föräldralediga pappor annorlunda då, tyvärr.”Varför är män så lättbrydda? Som om man bryr sig vad SAMHÄLLET tycker. Om jag tog hand om mitt eget barn? Nej, vet du vad, samhället såg ner på mammor som var hemma med sina barn så jag sket i ungen. Ungen fick ligga där och skrika bäst den ville för jag bryr mig så mycket om vad andra tycker. Vad andra tycker är viktigare än mitt eget barn.
John O’Farrell har skrivit en bok som heter Det bästa av två världar. Den handlar om en pappa som lever dubbelliv. Halva veckan är han hemma med fru och (späd)barn och andra halvan bor han i en ungkarlslägenhet där han mest ligger och sover.
Alla som har eller vill ha barn bör läsa den här boken. Den är så extremt rolig, sorglig och helt desperat på samma gång. Och väldigt ärlig. Jag tror inte att nån mamma vågar skriva att det är tråkigt med spädbarn. Pappan i boken tycker det är så trist att vara med de små barnen att han helt enkelt inte står ut och han pallar inte med de hysteriska nätterna med två gallskrikande ungar, den lilla väcker den större som SKA titta på video mitt i natten. Han jämför nätterna med att ligga i ett krig, mitt i fronten. Man känner igen sig i vartenda ord och man grinar och skrattar på samma gång. Det är så fantastiskt beskrivet, ena dan är alla så lyckliga och glada och barnen är så fina som små änglar, andra dan gråter eller gallskriker alla, inklusive föräldrarna och det är bajs och kräks överallt och det finns inga sängkläder kvar för allt ligger nerspytt i svarta sopsäckar och klockan är 02,45 och inga andra är vakna i hela världen och det enda man tänker på är att man måste jobba för man har inga pengar.
Pappan i boken står inte ut med att hela tiden bli tillrättavisad av mamman som hela tiden ska ”veta bäst”: ”Du måste stryka av vällingpulvret med kniv”.
Så pappan drar och vilar upp sig, låtsas jobba och är en bra pappa de få dagar han är hemma. Mamman tror att han jobbar hårt för att betala av lånen på villan så hon vill inte besvära honom med hur dåligt hon mår och hur trött hon är. Men pappan jobbar inte så mycket visade det sig så morsan drar, han förlorar huset, och han blir uteliggare. Han BLIR uteliggare!
Han inser att det ÄR trist ibland att umgås med en tiomånaders men man MÅSTE vara där, punkt. Man måste hjälpa till, man måste vara hemma och hjälpa sin tjej.
Är det så himla konstigt att mammor ofta ”pekpinnar” sina män för att de gör ”fel”? Papporna är ju inte där för ”samhället ser ner på pappalediga”, klart hon kan mer och vill visa.
När mamman pekpinnar:
Men stanna hemma mer då och lär dig! Ska det vara så svårt?
Säg till henne på ett sätt där du inte triggar henne till gräl, säg lugnt att hon gör dig ledsen eller vad du nu känner.
Vad mamman kan göra:
Sluta pekpinna på onödiga saker – är det nödvändigt, säg till på ett lugnt sätt som inte triggar till gräl.
Be honom vara hemma mer och lär honom saker.
Foto: Ulrica Zwenge
