2003-03-07
Jag läste i tidningen om en kvinna som förlorade sin son för att den stressade barnmorskan vägrade att läsa hennes journal, där det stod att hon hade haft en jobbig förlossning som slutade i akut snitt. Ingen lyssnade, bebin dog.
Vem säger att nåt liknande inte skulle hända mig? Jag skulle säkert få ligga där förgäves och vråla för att göra mig hörd, ”jag är snittad, jag måste ha övervakad förlossning, livmodern kan brista”?
Ingen kan garantera mig att en vaginal förlossning kommer att sluta bra. Därför kräver jag snitt.
Om jag snittas får jag en tid, eget rum, egen kirurg, egen narkosläkare, egna sköterskor, egen barnmorska. Alla är där bara för mig och min bebis. På vilket sätt skulle det vara mer riskfyllt än att först avvisas från sjukhuset, sen tvingas ligga ENSAM i ett förlossningsrum med värkar, ingen kan garantera att sugklocka finns om/när den behövs, ingen kan garantera att narkosläkare finns om/när ryggbedövning behövs. Varför i hela friden skulle jag föredra det?
Kejsarsnitten har ökat i Stockholm från 12 till nästan 20 %. Är det så himla konstigt då? Ni får skylla er själva, sjukhus och politiker. Det är sånt som händer när det inte satsas på kvinnor. Kvinnor är liksom ingen boskap man kan göra som man vill med. Förresten tror jag att det satsas mer på kossor än kvinnor.
Som förlossningsvården ser ut i dag skulle det förvåna mig om snitten INTE ökade till minst 50 %. Jag träffade en läkare häromdan som sa att om hon fick välja skulle hon göra snitt. Hon är läkare!
De flesta barnmorskor och läkare jag mött är helt opedagogiska. De har mycket att lära! Vill ni sänka antalet snitt, gör som prästen jag mötte, se på era patienter med värme i blicken och uppmuntra dem. Vet ni vad som händer när ni direkt tar på er den där hårda attityden och kör med det vanliga, ”ni 70-talister har kontrollbehov”, ”ett kejsarsnitt är en OERHÖRT riskfylld operation”, ”ni ska inte komma hit och tro att man bara kan boka ett snitt”?
Jo, det leder naturligtvis bara till att man låser sig och stålsätter sig och vägrar ta in resten av det ni har att säga, man bara totalvägrar att samarbeta och allt blir en kamp som går ut på att man ska visa er att ni inte kommer att få en att föda vaginalt.
”Ja du kärring, självklart har jag kontrollbehov, jag är ju inte dum i huvudet, ge mig snitt nu subba, ska vi se vem av oss som vinner.” Ungefär så tänkte jag för tre år sen då jag plågades inför mitt snitt.
Varför inte prova med: ”Du kommer att klara det fint. Du kommer få allt stöd vi kan erbjuda. Känns det fortfarande inte bra när förlossningen närmar sig så får du ett snitt, ingen kommer tvinga dig att föda vaginalt.”
Gråter kvinnan, krama henne, ta hennes händer, ge henne åtminstone en näsduk! Säg till henne att hon är duktig, vad hon sen än väljer.
030307
Jag mötte en snäll präst nyligen. Han tittade på mig med vänliga ögon och sa, ”jag tycker att du ska föda vaginalt, du kommer klara det jättebra” och jag kände ett litet stygn av, jo vad fan, det kanske jag kan… Det är första gången jag har känt så. Inte för att det kommer att ske. För som förlossningsvården ser ut vore man ju fullkomligt dum i huvudet om man självmant valde att föda vaginalt efter att ha gjort ett kejsarsnitt.Jag läste i tidningen om en kvinna som förlorade sin son för att den stressade barnmorskan vägrade att läsa hennes journal, där det stod att hon hade haft en jobbig förlossning som slutade i akut snitt. Ingen lyssnade, bebin dog.
Vem säger att nåt liknande inte skulle hända mig? Jag skulle säkert få ligga där förgäves och vråla för att göra mig hörd, ”jag är snittad, jag måste ha övervakad förlossning, livmodern kan brista”?
Ingen kan garantera mig att en vaginal förlossning kommer att sluta bra. Därför kräver jag snitt.
Om jag snittas får jag en tid, eget rum, egen kirurg, egen narkosläkare, egna sköterskor, egen barnmorska. Alla är där bara för mig och min bebis. På vilket sätt skulle det vara mer riskfyllt än att först avvisas från sjukhuset, sen tvingas ligga ENSAM i ett förlossningsrum med värkar, ingen kan garantera att sugklocka finns om/när den behövs, ingen kan garantera att narkosläkare finns om/när ryggbedövning behövs. Varför i hela friden skulle jag föredra det?
Kejsarsnitten har ökat i Stockholm från 12 till nästan 20 %. Är det så himla konstigt då? Ni får skylla er själva, sjukhus och politiker. Det är sånt som händer när det inte satsas på kvinnor. Kvinnor är liksom ingen boskap man kan göra som man vill med. Förresten tror jag att det satsas mer på kossor än kvinnor.
Som förlossningsvården ser ut i dag skulle det förvåna mig om snitten INTE ökade till minst 50 %. Jag träffade en läkare häromdan som sa att om hon fick välja skulle hon göra snitt. Hon är läkare!
De flesta barnmorskor och läkare jag mött är helt opedagogiska. De har mycket att lära! Vill ni sänka antalet snitt, gör som prästen jag mötte, se på era patienter med värme i blicken och uppmuntra dem. Vet ni vad som händer när ni direkt tar på er den där hårda attityden och kör med det vanliga, ”ni 70-talister har kontrollbehov”, ”ett kejsarsnitt är en OERHÖRT riskfylld operation”, ”ni ska inte komma hit och tro att man bara kan boka ett snitt”?
Jo, det leder naturligtvis bara till att man låser sig och stålsätter sig och vägrar ta in resten av det ni har att säga, man bara totalvägrar att samarbeta och allt blir en kamp som går ut på att man ska visa er att ni inte kommer att få en att föda vaginalt.
”Ja du kärring, självklart har jag kontrollbehov, jag är ju inte dum i huvudet, ge mig snitt nu subba, ska vi se vem av oss som vinner.” Ungefär så tänkte jag för tre år sen då jag plågades inför mitt snitt.
Varför inte prova med: ”Du kommer att klara det fint. Du kommer få allt stöd vi kan erbjuda. Känns det fortfarande inte bra när förlossningen närmar sig så får du ett snitt, ingen kommer tvinga dig att föda vaginalt.”
Gråter kvinnan, krama henne, ta hennes händer, ge henne åtminstone en näsduk! Säg till henne att hon är duktig, vad hon sen än väljer.
Foto: Ulrica Zwenge
