Har jag ett riktigt jobb?
Igår när jag hämtade Amanda och Hanna på dagis frågade dom om vi inte kunde äta julgröt till middag. Jo visst, jag är ju snäll, så varför inte?In på ICA med två ungar i overoller och hela munderingen (mössa, halsduk och vantar som tål vatten). Båda två vägrar ta av sig vantarna men ska promt ha varsinn liten vagn, okej jag är med på det. MEN Det här är viktigt säger jag till ungarna; "gå på led bakom mig, kör inte in i nån, inget tjafs, och pilla inte på nått." So far so good.
Först går jag, dörrarna öppnar sig, Amanda kommer efter men Hanna går så sakta så dörren hinner gå igen innan hon hinner igenom. Ni vet, dörrarna som öppnar sig när dom märker att man kommer gående, en parantes bra... MAN MÅSTE VARA ÖVER 1.50 m för att sensorerna ska märka en.
Hanna är nyss fyllda 4 år och knappt en meter. Hanna blir alltså kvar på andra sidan och dörren öppnar sig inte från insidan. Jag ser paniken och skräcken i Hannas ögon, det är som om hon har blivit lämnad för att dö med en massa vildvittror (hemska kråkor i Ronja-filmen som Hanna är livrädd för) flygandes över henne.
Nu gäller det att tänka snabbt, ska jag springa genom affären, lämna Amanda för att tränga mig genom till kassan med en massa sura gubbar och tanter för att komma ut på den sidan Hanna är eller med våld försöka få upp dörren. Som tur är behöver jag inte tänka speciellt länge för det kommer ett äldre par som ska in i affären, när dörren öppnar sig störtar Hanna med vagnen framför sig rakt in i mig. På vägen hinner hon köra över gubbens fot och ha ner 2 potatisar. Gubben tittar elakt på mig och jag säger
"förlåt, hon blev rädd, hon hann inte med oss..."
Gubben ger mig blicken "har du ingen koll på dina barn" och jag mumlar tyst för mig själv:
"hon gick sakta, hon...dörren"
Amanda drar i min jacka och säger:
"Therese, julgröten" Och visst ja, vi ska ju ha julgröt. Föresten, säger jag till Amanda:
"Är julgröt risgrynsgröt?"
"Nej, det är julgröt." Okej, julgröt är inte risgrynsgröt alltså... kanske är det mannagyrnsgröt då tänker jag och styr ungarna mot gången där havregryn och diverse finns. Jag hör hur nått åker ner från en hylla bakom mig och väser till Amanda:
"pilla inte på nått!" Näe då svarar hon och drar bort händer från hyllan med dom stora overoll-vantarna på. Vi styr in i gången med gröt och Hanna missar svängen och rammar hörnet, två paket kako åker ner. Hanna märker det inte ens och medans jag stanna och tar upp förpackningarna ber jag ungarna snällt att vara försiktiga. Båda nickar. Jag börjar peka på olika paket.
"Är det här julgröt..?"
"Nej"
"det här då?"
"Nej" "Okej "säger jag "då har dom inte julgröt i den här affären då." Amandas mungiper åker ner och börjar darra, hon är på väg att börja grina. Panik. Snälla börja inte grina i ICA butiken. Jag försöker med:
"Men ska vi äta köttbullar då?" med den där jobbigt irriterande glada rösten som jag själv hatar men det här, det är en kris situation och då är det ett måste. Darrningen försvinner och hon ser lite gladare ut.
"Okej då" säger hon. Hanna, fullt upptagen med bilden på en av flingor förpackningarna, tittar upp och säger glatt
"Vilken pecialare!" Mmm... mumlar jag och börjar gå mot köttbulls disken. Medans jag går med bestämda steg mot disken hör jag Amanda utbrista:
"Men Therese! Här är ju julgröt!" Jag vänder mig om och ser knappt vad hon har i händerna, vantarna täcker det hon håller i. Jag går närmare och kollar, det är risgrynsgröt. Självklart tänker jag. Det borde jag ha förstått, hädan efter finns det bara julgröt och inte risgrynsgröt.
Amanda lägger en förpackning i hennes vagn och ser överlycklig ut. Jag pustar ut. Läget är helt klart under kontroll.
Vi fortsätter mot kassan då Hanna stannar och säger:
"Therese, kan vi få glass?"
"Nej, inte idag"
"Men Therese kan vi får godis då?"
"Nej" Då kommer Amanda in i samtalet för att pröva lyckan.
"Men, Therese, pepparkaksdeg då?"
Nej säger jag och fortsätter mot kassan, ungarna fattar att det inte är nån idé att tjata och följer efter. Kön till kassan är hur lång som helst, självklart, och nu börjar nästa kris.
"Therese, jag är helt genom svettig!" Klagar Amanda.
"Jag är också varm..." Säger Hanna. Jag börjar dra av vantar, mössor halsdukar och drar ner blixtlåset så det ska komma in lite luft. Ungarna lugnar sig. Men då står jag där med två uppsättningar av accersoarer och det är vår tur i kassan.
"Eh... Amanda kan du lägga upp gröten på bandet?" Jag står där som en idiot med famnen fylld och tittar runt omkring mig vart jag ska lägga allt. Till sist får jag ner dom på bandet och kassörskan forslar dom snällt ner för bandet med gröten. Jag ler uppskattande mot henne och börjar leta efter ICA kortet för visst hade jag med mig det?
Tanten bakom mig börjar se väldigt sur ut och jag skrattar nervöst och mumlar för mig själv det är här nånstans. När jag väl får upp det och betalar rammlar Hanna ner från bänken där man ska packa alla varor, hon börjar stört-girna.
"Hoppsan-Hejsan Kerstin!" utbrister jag med den där hemskt glada rösten, lyfter upp Hanna, ber Amanda ta julgröten och jag försöker få med mig alla mössor och vantar.
"Vi går ut och klär på oss" "Vi vill ju inte vara ivägen" säger jag så att sur-tanten ska höra. På vägen ut hinner jag tappa en mössa och två vantar. Men böjer mig snällt ner, med Hanna i famnen och tar upp det. Nu är jag också genomsvettig. Men jag har ju tittat på SuperNanny så jag vet, håller jag mig lugn är ungarna lugna. Andas. Allt är under kontroll.
Väl ute har Hanna i alla fall slutat grina men klagar nu över att det är kallt. Amanda med. Jag försöker i all hast få på dom vantarna, halsdukarna och mössorna och medans jag sitter där på knä och klär på dem kommer sur-tanten ut genom dörren och glor argt på oss. Jag glor lika argt tillbaka, har hon aldrig umgåtts med barn undrar jag argt. Amanda tittar på tanten och säger:
"Therese, Gud vad gammal den där tanten är!" Hon säger det så där högt och spontant som bara en femåring kan göra, så underbart. Jag brister ut i skratt och tanten tittar ännu argare på oss men går vidare mot sin bil. Haha tänker jag, där fick du allt.
TEXT: Therese Sverin
Tidigare kommentarer/betyg
- 2005-12-18 23:00 Annika Karlsson
-
Jag fattar inte. du skrev i början att du hade vänner som ansåg att detta barnflicke-jobb inte var riktigt jobb. men sen när jag klickar fram texten så står det om en händelse i en affär. Hur exakt anknyter du det här med vad folk anser huruvida ditt jobb _är_ ett jobb eller ej? Jag ser faktiskt texten bara en berättelse på hur ansträngande det kan vara med barn i affären, samt folks reaktioner på det. inte om vad dem tycker om att du är barnflicka....
- 2005-12-15 19:01 Fröken Svår
-
Haha, det där var det roligaste jag läst på länge!! Jag känner igen mig (; Ungarna jag passar drar sig inte för att säga ungefär samma saker, som tillexempel: "GUD VAD TJOCK HAN ÄR!!" Sådär jättehögt. Härligt! (:
- 2005-12-14 21:09 Maja Schylström
-
Finns det nåt viktigare jobb än att ta hand om de svaga i samhället, t ex barn, gamla och sjuka? Underhållande text för övrigt, bli krönikör så har du två jobb som folk kan klaga på. ;)
