2003-02-15
Höjden av lycka för mig idag är att spendera en dag i ett förortscentrum. Nya Kistagallerian till exempel, vet ni hur den ser ut? Vet ni hur underbar den är? Alla affärer man behöver under samma tak och enormt mycket matställen i mitten.
Jag fattar inte riktigt hur barnfamiljer gör inne i stan. Hur handlar de? Hur ska barnen kunna leka med andra barn på ett smidigt sätt? Radhuslänga, kom hit! Förortscentrum, kom hit!
Trots att jag bor mycket centralt i Stockholm får jag inte ihop det. Det är skitjobbigt att gå omkring inne i stan, först till en affär för att köpa lysrör, sen till en annan för att köpa specialbatterier till nån sugig leksak, sen till en annan för att köpa blöjor och sen BÄRA hem allt.
Jag vill ha ett förortscentrum med allt under samma tak plus en stor bil.
Ska vi träffa några andra barn måste man planera detta minutiöst. Och då kan man inte handla på vägen eftersom sulky-vagnens varukorg är liten som på en dockvagn. Handla på hemvägen brukar inte hinnas med eftersom man måste springa hem med det vråltrötta barnet som absolut inte får somna i vagnen. Ska man handla måste man ENBART göra det och inte träffa nån kompis. Så vissa dagar blir träffa-kompis-dagar och andra blir uträtta ärenden-dagar.
Träffa kompisar-dagarna blir ofta rena plågan för alla bor helt utspritt och man måste åka TVÄRBANAN. Jag hatar TVÄRBANAN. Först måste man dra vagnen till t-banan och BÄRA den över snövallar och knuffa den genom oplogade trottoarkanter. Sen vänta på t-banan, och det blir en massa strul, sen byta t-bana, strul, sen byta till TVÄRBANAN som ”kommer om 16 minuter”, det är minus tio ute, strul på perrongen, sen åka TVÄRBANA i tio minuter, sen ta buss. Tjena! Nej, jag kommer inte och hälsar på igen. Vi ses nån gång när det är sommar och våra barn tagit studenten.
Då är det lättare att bo i en förort och enbart umgås med grannarna, bara röra sig inom en radie av en kilometer. Tänk att få BO i en kommun som har ett Coop forum. Jag var på Coop häromdan. På barnavdelningen hängde det 25 olika haklappar! 25 olika sorter. På mitt sug-Konsum inne i stan där en barnvagn knappt får plats på gångarna finns det ibland en sorts haklapp att välja på. Den sort som finns är alltid fel.
Det Coop jag besökte har två våningar och innehåller allt man över huvud taget behöver plus två kaféer och McDonald’s.
Mmm du underbara förort. Det är inga som helst problem att ha bil. Luften är inte en ”dödsfälla” som den enligt tidningen är inne i Stockholm. Det finns härliga radhus där barnen kan gå själva till sina kompisar och med en massa lekplatser intill. Dagisen är stora med skog utomhus. Det FINNS dagmammor. Inne i Stockholm är det omöjligt att få plats hos den enda dagmamma som finns.
Inne i stan går vi alla helt hålögda och släpar på våra vagnar med de minimala varukorgarna, man måste gå till affären tre gången för att kunna köpa hem en vettig middag.
Vi rastar våra barn i de slitna parkerna som vore de hundar. Sen sitter vi och trycker inomhus. Med teven på. De som är mer masochistiskt lagda går till Junibacken eller andra barnställen och köar i tre timmar för att överhuvudtaget komma in.
Underbara förort, kom hit, allt är förlåtet!
030215
11 år. Så lång tid tog det. Innan jag kunde tänka mig att flytta tillbaka till förorten.Höjden av lycka för mig idag är att spendera en dag i ett förortscentrum. Nya Kistagallerian till exempel, vet ni hur den ser ut? Vet ni hur underbar den är? Alla affärer man behöver under samma tak och enormt mycket matställen i mitten.
Jag fattar inte riktigt hur barnfamiljer gör inne i stan. Hur handlar de? Hur ska barnen kunna leka med andra barn på ett smidigt sätt? Radhuslänga, kom hit! Förortscentrum, kom hit!
Trots att jag bor mycket centralt i Stockholm får jag inte ihop det. Det är skitjobbigt att gå omkring inne i stan, först till en affär för att köpa lysrör, sen till en annan för att köpa specialbatterier till nån sugig leksak, sen till en annan för att köpa blöjor och sen BÄRA hem allt.
Jag vill ha ett förortscentrum med allt under samma tak plus en stor bil.
Ska vi träffa några andra barn måste man planera detta minutiöst. Och då kan man inte handla på vägen eftersom sulky-vagnens varukorg är liten som på en dockvagn. Handla på hemvägen brukar inte hinnas med eftersom man måste springa hem med det vråltrötta barnet som absolut inte får somna i vagnen. Ska man handla måste man ENBART göra det och inte träffa nån kompis. Så vissa dagar blir träffa-kompis-dagar och andra blir uträtta ärenden-dagar.
Träffa kompisar-dagarna blir ofta rena plågan för alla bor helt utspritt och man måste åka TVÄRBANAN. Jag hatar TVÄRBANAN. Först måste man dra vagnen till t-banan och BÄRA den över snövallar och knuffa den genom oplogade trottoarkanter. Sen vänta på t-banan, och det blir en massa strul, sen byta t-bana, strul, sen byta till TVÄRBANAN som ”kommer om 16 minuter”, det är minus tio ute, strul på perrongen, sen åka TVÄRBANA i tio minuter, sen ta buss. Tjena! Nej, jag kommer inte och hälsar på igen. Vi ses nån gång när det är sommar och våra barn tagit studenten.
Då är det lättare att bo i en förort och enbart umgås med grannarna, bara röra sig inom en radie av en kilometer. Tänk att få BO i en kommun som har ett Coop forum. Jag var på Coop häromdan. På barnavdelningen hängde det 25 olika haklappar! 25 olika sorter. På mitt sug-Konsum inne i stan där en barnvagn knappt får plats på gångarna finns det ibland en sorts haklapp att välja på. Den sort som finns är alltid fel.
Det Coop jag besökte har två våningar och innehåller allt man över huvud taget behöver plus två kaféer och McDonald’s.
Mmm du underbara förort. Det är inga som helst problem att ha bil. Luften är inte en ”dödsfälla” som den enligt tidningen är inne i Stockholm. Det finns härliga radhus där barnen kan gå själva till sina kompisar och med en massa lekplatser intill. Dagisen är stora med skog utomhus. Det FINNS dagmammor. Inne i Stockholm är det omöjligt att få plats hos den enda dagmamma som finns.
Inne i stan går vi alla helt hålögda och släpar på våra vagnar med de minimala varukorgarna, man måste gå till affären tre gången för att kunna köpa hem en vettig middag.
Vi rastar våra barn i de slitna parkerna som vore de hundar. Sen sitter vi och trycker inomhus. Med teven på. De som är mer masochistiskt lagda går till Junibacken eller andra barnställen och köar i tre timmar för att överhuvudtaget komma in.
Underbara förort, kom hit, allt är förlåtet!
Foto: Ulrica Zwenge
