Tack, men jag äger tårgas
”Näe Linda, nu får du sluta. Fan jag sitter och tokbölar här framför laptopen åt din senaste krönika. Fan vad bra du är! Förlåt, jag vet att du hatar att få mail för att du inte hinner läsa. Men jag var tvungen. Åh vad jag älskar om du blir jämställdhetsminister! Massa kramar”
Tack för era överväldigande reaktioner på min krönika om vad jag skulle göra som jämställdhetsminister.
Men tyvärr så kommer ni aldrig att få se mig som politiker. I ett slag så förlorar man hela sitt privatliv. Tidningarna slår ner på en som gamar på en död kropp. Vartenda steg man tagit sen man föddes granskas. Jag säger inte att det är nåt fel med det, jag säger bara att det är så. Tidningarna gör sitt jobb helt enkelt. Jag fattar inte hur folk självmant kan försätta sig i den situationen. Hur kan nån brinna så för politik att de tycker att det är värt att bevakas dygnet runt?
Har man otur så kommer det ligga fotografer i buskarna utanför huset och de kommer att följa ens bil vart man än åker, de kommer följa med en in på Willys, de kommer ropa åt en fast man går med sina barn.
Man får galna stalkers. Man måste kanske ha Säpo efter sig dygnet runt. Hur kan man vilja leva ett sånt liv?
Hur kan politiker offra sin familj för sin dröm om att jobba politiskt? Hur kul är det att ha en minister som mamma? Som aldrig är hemma. Som måste åka land och rike runt på nåt slags kafferep och skaka hand? Som måste sitta i teve- och radionyheterna nästan varje dag. Som alltid måste vara i tjänst. Som måste ha livvakter. Som kanske blir skjuten.
Normalt familjeliv man får. Mycket pepparkakor och tomtar man hinner göra med barnen. Och hur kul är det för barnens kompisar att komma hem till ett hem som måste vaktas av Säpo?
Man kan inte leva ett normalt liv och åka tåg eller buss. Man kan inte gå på museum hur som helst. Man kan inte känna sig trygg i stora folksamlingar. Man kan inte gå på Gröna Lund med sina barn. (Nu fattar jag varför alla politiker går på Bindanfester på Grönan och Kolmården. För att de inte kan åka dit på vanliga öppettider som vanligt folk. Fy vilken mardröm. Man måste alltså börja gå på Bindanfester om man är politiker? Måste man bara umgås med andra politiker då också? Fy fy fy.)
Ja ni hör, det är ett fullständigt värdelöst jobb.
Nån chans till riktigt stora pengar finns inte heller, antingen får man riksdagslön på ca 45 000 eller så får man statsrådslön på ca 80 000. Extrajobb mot betalning får man inte ta för då hamnar man i blåsväder.
Gör man det minsta felsteg så ryker man. Vad gör man då? Man är den där ex-politikern som gjorde bort sig. Vem vill anställa henne? Man kan skriva en bok? Och hur mycket tjänar man på böcker i Sverige? Just det, ingenting.
Föreläser? Hur länge får en ex-politiker som gjorde bort sig föreläsa? Ett år? Sen då?
Dessutom kan jag inte bli minister för jag har köpt en svart hyresrätt 1995. Det är kanske preskriberat nu? Och så har jag rökt hasch och ätit skojiga piller. Dessutom äger jag olaglig tårgas som jag utan tvekan skulle spruta på nån hotfull kille.
Så tack för era hurra-rop, men en politiker blir jag aldrig.
Jag trivs bäst här, under korkeken, typ…
Tidigare kommentarer/betyg
- 2006-10-12 11:44 Annika Karlsson
-
menar du att 45 tusen skulle vara lite?! herregud, jag hade nästan kunnat döda för den lönen...
- 2005-12-11 00:36 Therese
-
Go, Go, Gooo! All kärlek till texten! :D
Foto: Ulrica Zwenge
