Fös undan den där uteliggaren
Antal sovtimmar: 0Antal sjuka barn: 2
Antal sjuka mammor: 1
Telefon: Telia är det sista jag tänker på för tillfället.
Poäng i Gnottespelet: 4399
Barnflickestatus: Quattiz är magsjuk. Nu är jag skyldig henne ett specialarbete.
Baby Born: Jag har kastat ut Baby Born på innergården.
Karlstatus: Jag har klippt sönder alla hans filmmanus och spridit ut dem över golvet och fotat och messat bilden.
Bilstatus: Jag får inte tag i nån person hos Bilia som kan berätta var min bil är.
Att göra: Ringa fucking germany och skälla ut Heidi Schmidt. Stämma Meg Whitman, VD för Ebay.
Shoppinglista: Vi ska aldrig mer äta mat från netextra.se. Plockarna måste ha tagit på min mat och smittat den med sina pung/anal-bakterier.
Innan katastrofen:
”Amen Sylvia, jag fattar inte varför du inte köper allt på Ebay. Då slipper du ju stressen.”
När jag pep nåt om tull och sånt så garvade bara Anita. ”Det är klart man inte behöver betala tull!”
Naturligtvis blev jag en av dem som fick betala tull. Och jag såg inte röken av Anna Sui-klänningen. Den måste vara uppäten av cyperspace. Eller så har nån tullgubbe gett den till sin fru. Som säkert ser helt förjävlig ut i den.
Detta fick jag betala:
Tullvärde: 474 kronor
Tull, 12 procent: 56 kronor
Expeditionsavgift: 50 kronor
Moms på expeditionsavgift: 13 kronor
Till detta kommer 80 dollar som Heidi Schmidt i Bremen fick för klänningen.
Ebay I hate you! Anita I fucking hate you.
Jag har inte tid med sån här junk. Nu måste jag ta en annan klänning på Bindefeldfesten. En ful H&M-klänning från 2003. Som det dessutom är en äggfläck på.
SMS från Anita: Jag är så trött på mina dvf-wraps, ska jag ta min Marc Jacobs tycker du?
Ja, ni läste rätt. Diane von Furstenberg. Och ja, det var PLURAL.
Jag ska alltså gå på Bindanfest och kanske fotas bredvid Anita som kommer se ut som en miljon dollar. Själv kommer jag se ut som en eggy fart.
Om klänningen är ful så är jackan beyond ful. Det är en H&M-täckjacka jag köpte för att dölja mina gravidmagar i och som är jättepraktisk när man leker med barnen i snön. Anita äger både päls och en asdyr och snygg lodenrock.
Nu: katastrofen.
Först hade jag ingen lust att gå för jag mådde illa, jag kanske är med barn… HAHAHAHAHAHAHAHA, jag bara skojade, jag och Karl har inte haft sex sen vi gjorde Hannah för ett år och nio månader sen.
Det var premiärfest för en ny kondomeria. Bindefeld hade klätt in hela Pub i en kondom. Görel Crona och hennes hårige man hade klätt ut sig till spermie och vagina. De hade några slags nakendräkter på sig. Kikki Danielsson hade hängt löskukar runt halsen. ”Det är viktigt med humor”, sa hon till en kändisreporter. Och Annika Sundbaum-Melin låg i skylten och provade en rabbit live.
Vi hade tur, ingen som ville fota mig och Anita.
Anita gick rätt fram till Bindefeld och kysste honom på kinden och slank in. Men han vägrade släppa in mig.
”Oppoppoppopp, man måste vara bjuden för att komma in”, skrek en av Bindans medarbetare.
”Men jag är Sylvia Svensson!”
”Hon som spydde i direktsändning?”
”Ja, det är jag”, pep jag och började må illa när jag påmindes om spyan i direktsändning.
”Nänänä, jag har sett bilder på henne i tidningen och det är inte du.”
”Men det är jag! Jag spydde i soffan i nyhetsmorgon, jag spydde på Paolo Roberto.”
Då började Bindefeld lägga sig i och ropade: ”Fös bort den där avdankade småbarnsmamman nu, vi har inte tid med sånt här, förklara att detta är en sluten tillställning, vi bjuder inte in folk från gatan hur som helst.”
Min mobil ringde. Det var Quattiz som skrek: ”Fan Sylvia, kom hem både Hannah och Julia har spytt, det har kommit på sängen, fåtöljen och soffan och mattan.”
”Du kunde inte lyft dem till golvet åtminstone…” Jag fick upp saliv i munnen och började svälja och svälja.
”Fy fan vad äckligt, Sylvia du måste komma nu, jag har varm spya på armen.”
Kräkset åkte upp och ner i min hals och tills sist kunde jag inte… jag var tvungen att spy på marken, framför alla kändisarna.
Nån ropar: ”Fös undan den där uteliggaren!” Och: ”Jävla alkis.”
Jag spydde upp köttfärsen vi hade ätit till middag. Jag spydde var tionde minut hela vägen hem.
Efter katastrofen:
”I ETT LAND OCH I EN SKOG OCH I EN LITEN STUGA BODDE INTERNATIONELLA IGELKOTTEN IVAR, IIIIIIIIOIIIIII, IIIIIOIIII.”
”Julia, jag är sjuk, snälla…”
Det ringer.
”Hej, jag ringer från Nyhetsmorgon, vi ska ha en debatt om kärlek, Linda Rosing, poker-Micke och Fadde kommer. Du är ju övergiven tvåbarnsmamma…
”Jag är inte övergiven!” skrek jag.
”Men alla säger ju…”
”Vi är visst ihop!” Jag slängde på luren.
Sen spydde jag tårar och kräks i en hink framför teven.
Tidigare kommentarer/betyg
- 2006-02-06 22:22 L K
-
Usch, haha, man blir ju inte direkt sugen på att skaffa barn när man läser det här. :) Magsjuk 4 gånger om året, det trodde jag inte ens var teoretiskt möjligt...fast när jag frågade min mamma så kom hon mycket väl ihåg dagissmittorna jag brukade förpesta familjen med när jag var liten. Mest riktigt jobbiga förkylningar tror jag, fast även lite magsjuka och sånt där annat myspys. För att inte tala om leksakerna som låg utströdda på mitt golv och som mina stackars föräldrar fick i fötterna så fort de gick innanför tröskeln (och även några meter utanför) mitt rum. Jag ärvde cirka en kubikmeter lego av min bror och har aldrig varit den ordningsamma typen...
Foto: Ulrica Zwenge
