2003-01-11
Tja, för att jag tycker om barn och för att det är ett intressant ämne och så får jag flest läsarreaktioner när jag skriver om barn. Det som folk helst verkar vilja läsa om är när jag skriver om 1. mitt barn 2. min vardag 3. dagis. Utvik och silikontuttar ligger också högt på läsarreaktionslistan.
När jag skrev om våldtäkter trodde jag att jag skulle mailbombas av upprörda tjejer som höll med mig. Men det var ganska stilla, några futtiga mail kom från killar – som inte höll med mig! Som tycker att rättsväsendet funkar bra. Att inget behöver ändras.
Jag har stött på det från flera olika håll, från förläggare och teveproducenter (obs kvinnor!), ”är det här med barn så intressant, hur stor kan den målgruppen egentligen vara? Hur många har egentligen barn?”
Ja det kan jag berätta. 2001 fanns det 716 000 mammor och 712 000 pappor med barn under tio år och det fanns 850 000 tjejer mellan 15-30 år. Alltså dubbelt så många föräldrar som det finns tjejer i målgruppen för Silikon, Hannah och Bitch. Och hur många teveprogram finns det för föräldrar?
Barn och familj är tydligen inte intressant och viktigt. Men ni vet inte vad ni går miste om. Det finns ett enormt sug efter att få läsa om barn och vardag.
Det är därför Svd:s krönikör Karin Thunberg är så populär och bra. För att hon skriver om vardag och relationer. Jag älskar henne. Aftonbladets Carl Hamilton var bara bra när han skrev om sin nya son. Det fick han kritik för och slutade att skriva om att vara pappa och ha en bebis och … blev kass. Vi vill läsa om barn, om familjeliv, om vardag. Helst ska det vara män som skriver. Det är därför Tony Parsons Mannen och pojken är så bra. Vi vill läsa om män som skriver om hur det är att ha barn och om hur deras vanliga liv ser ut. Vore jag tidningschef skulle jag anlita en pappa som skrev om plastad frotté och vattkoppor och om att grina av utmattning på Åhléns. Det skulle jag vara beredd att betala MYCKET för att få läsa om.
Folk vill läsa om makaronklet på golvet, de vill läsa om hur andra har det, hur andra också måste gå upp 05,45 varje morgon, hur andras barn också är sjuka varannan vecka, om dagishämtningar. Mina dagiskrönikor genererade otroligt mycket mail och alla höll med mig! Varenda en var positiv utom redaktören för SSU:s tidning som tyckte att jag blivit antifeminist. Jag trodde att upprörda människor skulle skriva och fråga vilka jag trodde skulle klara sig på vårdnadsbidrag, överklassen, just det, ha! Men så var det inte, vilket förvånade mig. Jag fick istället mail från vanliga kvinnor som levde hur knapert som helst, bara de fick vara hemma med sina barn.
De som inte gillar när jag skriver om barn måste ha smittats av den där manliga blicken, den som tycker att barn är en liten och oviktig fråga.
Men jag håller med om att jag gnäller ganska mycket. Jag ska från och med nu tänka varje gång jag torkar spyor och är förkyld och klockan är 05,45 att jag ska vara glad att jag har en treåring att bära omkring på. För barn är lyx. Och viktigt.
030111
Linda, varför skriver du alltid om barn? Frågar några kompisar.Tja, för att jag tycker om barn och för att det är ett intressant ämne och så får jag flest läsarreaktioner när jag skriver om barn. Det som folk helst verkar vilja läsa om är när jag skriver om 1. mitt barn 2. min vardag 3. dagis. Utvik och silikontuttar ligger också högt på läsarreaktionslistan.
När jag skrev om våldtäkter trodde jag att jag skulle mailbombas av upprörda tjejer som höll med mig. Men det var ganska stilla, några futtiga mail kom från killar – som inte höll med mig! Som tycker att rättsväsendet funkar bra. Att inget behöver ändras.
Jag har stött på det från flera olika håll, från förläggare och teveproducenter (obs kvinnor!), ”är det här med barn så intressant, hur stor kan den målgruppen egentligen vara? Hur många har egentligen barn?”
Ja det kan jag berätta. 2001 fanns det 716 000 mammor och 712 000 pappor med barn under tio år och det fanns 850 000 tjejer mellan 15-30 år. Alltså dubbelt så många föräldrar som det finns tjejer i målgruppen för Silikon, Hannah och Bitch. Och hur många teveprogram finns det för föräldrar?
Barn och familj är tydligen inte intressant och viktigt. Men ni vet inte vad ni går miste om. Det finns ett enormt sug efter att få läsa om barn och vardag.
Det är därför Svd:s krönikör Karin Thunberg är så populär och bra. För att hon skriver om vardag och relationer. Jag älskar henne. Aftonbladets Carl Hamilton var bara bra när han skrev om sin nya son. Det fick han kritik för och slutade att skriva om att vara pappa och ha en bebis och … blev kass. Vi vill läsa om barn, om familjeliv, om vardag. Helst ska det vara män som skriver. Det är därför Tony Parsons Mannen och pojken är så bra. Vi vill läsa om män som skriver om hur det är att ha barn och om hur deras vanliga liv ser ut. Vore jag tidningschef skulle jag anlita en pappa som skrev om plastad frotté och vattkoppor och om att grina av utmattning på Åhléns. Det skulle jag vara beredd att betala MYCKET för att få läsa om.
Folk vill läsa om makaronklet på golvet, de vill läsa om hur andra har det, hur andra också måste gå upp 05,45 varje morgon, hur andras barn också är sjuka varannan vecka, om dagishämtningar. Mina dagiskrönikor genererade otroligt mycket mail och alla höll med mig! Varenda en var positiv utom redaktören för SSU:s tidning som tyckte att jag blivit antifeminist. Jag trodde att upprörda människor skulle skriva och fråga vilka jag trodde skulle klara sig på vårdnadsbidrag, överklassen, just det, ha! Men så var det inte, vilket förvånade mig. Jag fick istället mail från vanliga kvinnor som levde hur knapert som helst, bara de fick vara hemma med sina barn.
De som inte gillar när jag skriver om barn måste ha smittats av den där manliga blicken, den som tycker att barn är en liten och oviktig fråga.
Men jag håller med om att jag gnäller ganska mycket. Jag ska från och med nu tänka varje gång jag torkar spyor och är förkyld och klockan är 05,45 att jag ska vara glad att jag har en treåring att bära omkring på. För barn är lyx. Och viktigt.
Foto: Ulrica Zwenge
