Mammor tar åt sig - därför gör det ont
Nina Björk har så klart helt rätt. Det är därför debatten är så infekterad. För att mammor tar åt sig.Det är klart att det gör ont att lämna sina gråtande barn på dagis. Det gör verkligen skitont i magen.
Ibland är det så här: Tvååringen gråter när hon ser dagis. Hon lägger sig ner på marken och gråter. Man får bära in henne och spela jätteglad och säga hej hej med käck röst till alla fröknar och barn för att visa att dagis är okej, mamma bara ska jobba lite, mamma kommer snart. Tvååringen klamrar sig fast vid en. Man får till sist bända bort den gallskrikande lilla tjejen från sin kropp, och en fröken står beredd och tar henne. Man måste se glad ut för att inte skrämma henne och vinka hej då och ropa ”mamma kommer sen”. Sen måste man springa därifrån med bultande hjärta och svidande mage och kämpa mot gråten.
Jag får till och med dåligt samvete de dagar som hon med ett glädjetjut rusar in på dagis. För att jag inbillar mig att hon vet att jag blir gladast då. Nu gör jag mamma glad, det är bäst för alla. Jag får för mig att hon bara spelar tapper och sväljer gråten för min skull.
När jag hämtar henne brukar hon upprepa minst tio gånger: ”Jättekul dagis”, ”Jättekul mellis”, ”Jättekul hoppa”, ”Jättekul juschelkana”, ”Jättekul gunga.” För att hon har lärt sig att hon gör mig glad så.
Naturligtvis är inte lösningen att mammor slutar jobba. Det skulle innebära katastrof för alla inblandade. Nej, min lösning är att alla skaffar barn tidigare. Skaffa familj efter gymnasiet, plugga och ha bebisar samtidigt. Sen jobbar ni järnet när barnen är större. Det är faktiskt ett utmärkt förslag.
Var är killarna i den här dagisdebatten? Killar, läser ni alla de här artiklarna? Är ni medvetna om att feminist-ikonen Nina Björk har svängt om och tycker att mammor ska vara hemma med sina barn? Snackar ni om detta med era polare?
För det gör vi, det kan man lugnt säga. Nina Björks artikel slog ner som en bomb i mina feministkretsar. Debatten har gått varm i över en vecka.
Jag och mina tjejpolare snackar ständigt om jobb/barn/familj/karriär vs barn. Om hur vi ska få ihop våra liv. Om våra dåliga samveten. Om hur kass mamma man känner sig när man jobbar så mycket. Vi mammor har dåligt samvete för att vi har dåligt samvete.
Diskuterar ni sånt killar? Låt oss veta. Brukar ni komma till jobbet och ha gråten i halsen för att ni lämnat er lilla gråtande tvååring på dagis?
Killar, vet ni varför Berit Andnor & co är emot delad föräldraförsäkring?
Jo för att de inte litar på att ni kommer ta hälften av dagarna och att de måste ändra lagen så att sexmånaders får börja på dagis.
Vad tycker ni om det? Vet ni ens om detta?
Jag skulle bli asförbannad om regeringen utgick från att jag var så kass förälder att jag skulle sätta min lilla bebis på dagis.
Vet ni vad jag tror ni snackar om med era polare? Datorprogram, datorspel, sport, musik, filmer, teveserier, dvd-boxar. Enbart.
Jag hoppas att jag har fel, maila och berätta vad ni brukar snacka om. Jag lägger gärna ut era mail på bloggen.
Svara på detta män: Varför är barn och familj så långt ner på er to do list?
Tidigare kommentarer/betyg
- 2006-02-09 00:25 Emelie Holm
-
Om man ska skaffa barn så måste man veta att man har råd med barn. Det vill säga, man kan inte skaffa barn efter gymnasiet för man har ingen egen inkomst.
Foto: Ulrica Zwenge
