2005-11-04
Antal sjuka barn: 0.
Antal sjuka mammor: 1 (magsjuk).
Telefon: Jag måste skrapa bort Baby Born-maten som har torkat i skrivaren, sen ska jag printa ut brevet till Telia där jag väljer dem.
Poäng i Gnottespelet: 2583.
Barnflickestatus: Tack Quattiz, du ska få en miljon dollar.
Baby Born: Baby Born har fått shaken baby syndrome.
TV4-status: Efter katastrofen får jag aldrig vara med igen.
Karlstatus: Jag har ljugit om Karl. Han kör inte lastbil full med skit, jag hittade på det bara för jag var så jävla förbannad på honom. Han är i New York med Dramaaaaten. Jag hatar Dramaaaaten.
Bilstatus: Jag kan inte hämta den för jag bara spyyyhyhyhyyyyr.
Att göra: Betala ny soffa plus heltäckningsmatta till TV4. Gå under jorden.
Shoppinglista: Jag har två hungriga barn men kan inte handla så länge jag spyyyyyr. Quattiz du får två miljoner dollar… snälla.
Sms till Karl:
Vi kunde ha dött här hemma. Två magsjuka ungar och ingen mat. Utan hjälp. Grannkärringen i lägenhet 21 lät mig inte ens tvätta.
”Mamma! MAMMA!”
Jag vaknade av att Julia skrek. Jag upptäckte att jag knappt kunde röra på mig och att jag låg på mattan i vardagsrummet, fortfarande med vaxduken som täcke. Julia lekte med Barbieslottet och Hannah tittade på.
Julia: ”MAMMA, ta bort Hannah, hon bara förstör.”
Jag: ”Men Julia…”
Julia: ”Askungen! Askungen heter jag! Ta bort Hannah, hon säger att hon också ska vara Askungen, jag var Askungen först.”
Julia slog Hannah. Hannah började gallskrika. Jag började också skrika. ”Julia, ge fan i Hannah, låt henne vara Törnrosa om hon vill…”
Det ringde…
Siv: ”Kan du betala en räkning åt mig på din Internetbank?”
Jag: ”Men jag har inte sovit nånting i natt, jo lite på golvet, under en fucking vaxduk…”
Gallskrik.
Julia: ”ASKUNGEN, inte Törnrosa!”
Gallskrik.
Siv: ”Varför har du sovit under en vaxduk, är du dum i huvudet? Det tar jättekort tid, det är bara en telefonräkning.”
Jag: ”Men kan du inte…”
Siv: ”Men jag har faktiskt passat Julia en himla massa…”
Jag: ”Vänta det ringer.”
”Hej, jag ringer från Nyhetsmorgon och vi vill gärna ha med dig i en debatt i morgon om mammor som jobbar. Charlotte Perrelli har designat en klädkollektion åt nyfödda och prematura. I och med att kejsarsnitt är så vanligt så har andelen prematura barn ökat, och kläderna som finns är så tråkiga tycker Charlotte, hon vill ha nåt mer glammigt till sin nyfödde Alessio. Det ska vara du, Malin Baryard, Paolo Roberto och så Charlotte som ska visa kläderna.”
Quattiz kom klockan sex. Kvart över sex satt jag i sminket på TV4. Jag hade aldrig känt av sån enorm nervositet i hela mitt liv. Magen var inte okej, jag fick springa på toa två gånger och så mådde jag illa. Sminktjejerna lugnade mig och sa att det var så för många, att många kändisar var nervösa fast de inte ville visa det. Och att de flesta brukade diarrea ner deras toaletter innan sändning.
”Nu är det fem minuter kvar”, ropade studiovärdinnan.
”Jag måste bara på toa en gång till”, pep jag. De luktade verkligen risigt efter mig. Jag mådde inte bra. Hur kan jag vara så här nervös? Jag började rapa också och fick svälja ner de äckliga raparna medan jag sprang bredvid studiovärdinnan uppför trapporna till studion. En kille sprang fram och satte på mig en mick. Benen darrade och jag kallsvettades.
Jag satt i det starka ljuset bredvid Malin Baryard och Paolo Roberto och jag kände att jag behövde gå på toa igen men nu var det bara att hålla sig som gällde. Jag svalde ner raparna som kom allt oftare. Huvudet surrade och ett dån gjorde att jag inte hörde vad programledarna sa. Malin Baryard skrattade åt nåt som Paolo Roberto sa och då vände sig den kvinnliga programledaren direkt mot mig och sa: ”Du då Sylvia, tycker du att prematur-kläderna ska vara lite mer glammiga?”
Jag rusade upp, råkade välta mitt vattenglas och vräkte mig ut åt sidan och kräktes. Det kom på halva soffan, på heltäckningsmattan och på Paolo Roberto.
Jag började gråta och kved: ”Förlåt, förlåt, mina barn är magsjuka, jag har mått illa hela natten, jag borde ha fattat, men jag ville så gärna, jag ville så jävla gärna vara med i TV4, förlåt, jag ska betala allt jag spytt ner, jag ska fixa, jag ska, jag måste…”
Sen kräktes jag igen. Men denna gång hade jag hunnit ut i korridoren och där var det plastgolv som tur var.
Jag minns att jag fick hjälp att sätta mig i en taxi, Quattiz tog barnen resten av dagen.
Eftersom alla täcken och lakan fortfarande var nerspydda så bäddade Quattiz ner mig under vaxduken. Jag somnade in till Gnottesången. Gnotte en Gnotte två Gnotte sitta Gnotte stå.
Sms från Karl:
Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med detta.
Tidigare kommentarer/betyg
En klädkollektion åt nyfödda och prematura
Antal sovtimmar: Vet inte.Antal sjuka barn: 0.
Antal sjuka mammor: 1 (magsjuk).
Telefon: Jag måste skrapa bort Baby Born-maten som har torkat i skrivaren, sen ska jag printa ut brevet till Telia där jag väljer dem.
Poäng i Gnottespelet: 2583.
Barnflickestatus: Tack Quattiz, du ska få en miljon dollar.
Baby Born: Baby Born har fått shaken baby syndrome.
TV4-status: Efter katastrofen får jag aldrig vara med igen.
Karlstatus: Jag har ljugit om Karl. Han kör inte lastbil full med skit, jag hittade på det bara för jag var så jävla förbannad på honom. Han är i New York med Dramaaaaten. Jag hatar Dramaaaaten.
Bilstatus: Jag kan inte hämta den för jag bara spyyyhyhyhyyyyr.
Att göra: Betala ny soffa plus heltäckningsmatta till TV4. Gå under jorden.
Shoppinglista: Jag har två hungriga barn men kan inte handla så länge jag spyyyyyr. Quattiz du får två miljoner dollar… snälla.
Sms till Karl:
Vi kunde ha dött här hemma. Två magsjuka ungar och ingen mat. Utan hjälp. Grannkärringen i lägenhet 21 lät mig inte ens tvätta.
”Mamma! MAMMA!”
Jag vaknade av att Julia skrek. Jag upptäckte att jag knappt kunde röra på mig och att jag låg på mattan i vardagsrummet, fortfarande med vaxduken som täcke. Julia lekte med Barbieslottet och Hannah tittade på.
Julia: ”MAMMA, ta bort Hannah, hon bara förstör.”
Jag: ”Men Julia…”
Julia: ”Askungen! Askungen heter jag! Ta bort Hannah, hon säger att hon också ska vara Askungen, jag var Askungen först.”
Julia slog Hannah. Hannah började gallskrika. Jag började också skrika. ”Julia, ge fan i Hannah, låt henne vara Törnrosa om hon vill…”
Det ringde…
Siv: ”Kan du betala en räkning åt mig på din Internetbank?”
Jag: ”Men jag har inte sovit nånting i natt, jo lite på golvet, under en fucking vaxduk…”
Gallskrik.
Julia: ”ASKUNGEN, inte Törnrosa!”
Gallskrik.
Siv: ”Varför har du sovit under en vaxduk, är du dum i huvudet? Det tar jättekort tid, det är bara en telefonräkning.”
Jag: ”Men kan du inte…”
Siv: ”Men jag har faktiskt passat Julia en himla massa…”
Jag: ”Vänta det ringer.”
”Hej, jag ringer från Nyhetsmorgon och vi vill gärna ha med dig i en debatt i morgon om mammor som jobbar. Charlotte Perrelli har designat en klädkollektion åt nyfödda och prematura. I och med att kejsarsnitt är så vanligt så har andelen prematura barn ökat, och kläderna som finns är så tråkiga tycker Charlotte, hon vill ha nåt mer glammigt till sin nyfödde Alessio. Det ska vara du, Malin Baryard, Paolo Roberto och så Charlotte som ska visa kläderna.”
Quattiz kom klockan sex. Kvart över sex satt jag i sminket på TV4. Jag hade aldrig känt av sån enorm nervositet i hela mitt liv. Magen var inte okej, jag fick springa på toa två gånger och så mådde jag illa. Sminktjejerna lugnade mig och sa att det var så för många, att många kändisar var nervösa fast de inte ville visa det. Och att de flesta brukade diarrea ner deras toaletter innan sändning.
”Nu är det fem minuter kvar”, ropade studiovärdinnan.
”Jag måste bara på toa en gång till”, pep jag. De luktade verkligen risigt efter mig. Jag mådde inte bra. Hur kan jag vara så här nervös? Jag började rapa också och fick svälja ner de äckliga raparna medan jag sprang bredvid studiovärdinnan uppför trapporna till studion. En kille sprang fram och satte på mig en mick. Benen darrade och jag kallsvettades.
Jag satt i det starka ljuset bredvid Malin Baryard och Paolo Roberto och jag kände att jag behövde gå på toa igen men nu var det bara att hålla sig som gällde. Jag svalde ner raparna som kom allt oftare. Huvudet surrade och ett dån gjorde att jag inte hörde vad programledarna sa. Malin Baryard skrattade åt nåt som Paolo Roberto sa och då vände sig den kvinnliga programledaren direkt mot mig och sa: ”Du då Sylvia, tycker du att prematur-kläderna ska vara lite mer glammiga?”
Jag rusade upp, råkade välta mitt vattenglas och vräkte mig ut åt sidan och kräktes. Det kom på halva soffan, på heltäckningsmattan och på Paolo Roberto.
Jag började gråta och kved: ”Förlåt, förlåt, mina barn är magsjuka, jag har mått illa hela natten, jag borde ha fattat, men jag ville så gärna, jag ville så jävla gärna vara med i TV4, förlåt, jag ska betala allt jag spytt ner, jag ska fixa, jag ska, jag måste…”
Sen kräktes jag igen. Men denna gång hade jag hunnit ut i korridoren och där var det plastgolv som tur var.
Jag minns att jag fick hjälp att sätta mig i en taxi, Quattiz tog barnen resten av dagen.
Eftersom alla täcken och lakan fortfarande var nerspydda så bäddade Quattiz ner mig under vaxduken. Jag somnade in till Gnottesången. Gnotte en Gnotte två Gnotte sitta Gnotte stå.
Sms från Karl:
Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med detta.
Tidigare kommentarer/betyg
- 2006-03-30 14:54 Ida
-
Dumpa Karl!
Foto: Ulrica Zwenge
