Gör så att jag bara spyr lite grand
Antal sovtimmar: 0Antal sjuka barn: 2 (magsjuka)
Antal sjuka mammor: 0 (än så länge)
Telefon: En högt älskad mobil.
Poäng i Gnottespelet: 1239
Barnflickestatus: Vi är paria så länge vi har kräksjukan i lägenheten.
Baby Born: Snart blir väl Baby Born magsjuk hon också.
Karlstatus: Karl kom hit och spy lite med oss!
Bilstatus: Jag kan inte hämta bilen med två spyende barn.
Att göra: Träffa mina väninnor åtminstone en gång innan jul. Se åtminstone en film. Läsa åtminstone en bok. Sova åtminstone en timme.
Shoppinglista: Allt! Allt är slut. Allt behövs. Maten är slut och uppspydd.
Ur Bonnies barnläkarbok:
Magsjuka: ”Barnet har oftast flera mer eller mindre lösa avföringar, mår oftast illa och kräks. Magont, knip, särskilt före kräkning eller en avföring, är vanligt. I regel är barnet feberfritt, men kan också ha 38,5 till 39 grader.”
Fredrika går till doktorn varje gång nån av hennes barn är magsjuka. Vi har grälat om det tusen gånger. Men jag har fortfarande inte fått nåt svar av henne vad det är hon tror att läkaren skulle kunna göra. Hon blir bara sur och vägrar diskutera det här med mig. För övrigt så tar hennes filippinska barnflicka hand om hennes barn när de är sjuka och, ja, även när Fredrika är sjuk.
Alla såna poshmammor borde som straff få uppleva hur det är att vara riktigt riktigt sjuk och samtidigt ta hand om två små barn.
Min misstanke om Julias bajs stämde. Julia började spy som jag trodde. Sen spydde båda en gång i timmen, fast Julia varje hel timme och Hannah varje halv. Det vill säga, jag kunde inte vila nånting mellan attackerna och efterföljande sanering. Ju tröttare jag blev desto sämre gick det att pricka hinkarna. Till sist var båda sofforna, alla sängar, alla lakan och täcken och till och med alla handdukar nerspydda. Jag fick lägga allt i flera stora sopsäckar och sprang ner för att kolla om det fanns en ledig tvättid men kärringen med blått pälsbrätte i lägenhet 21 hade bokat upp sig på flera tider nästa dag (läs i dag). Vi fick ha dukar som täcken och till sist hittade jag en gammal vaxduk som funkade mycket bra eftersom den är vattenavstötande. När Julia började spy blått (från att ha spytt gult, grönt och orange) blev jag lite orolig men efter ett tag verkade det vända och båda somnade och jag låg i nåt slags frossbrytningar. ”Nu bryter det ut, nu bryter det ut”, tänkte jag hela morgonen. ”Jag klarar det inte, vem ska ta hand om barnen, jag klarar det inte.” Men än så länge har jag inte spytt. Men det kommer, det gör det alltid. Gode Gud, gör så att det inte blir en sån där ond omgång. Gör så att jag bara spyr lite grand, inte en sån där ond. Snälla gode Gud, jag är ju ganska snäll. En lindrig magsjuka är allt jag ber dig om sen ska jag inte be på evigheter. Jag ligger här under vaxduken och inväntar den mycket milda magsjukan.
Det ringer på dörren. Tanten i blått pälsbrätte stirrar på mig med DEN DÄR BLICKEN. Jag upptäcker att jag har kräks på kläderna och hon väder bort ansiktet med avsmak. Hon säger ingenting.
”Jag vet att jag har tvätt där nere trots att det inte är min tid men barnen är magsjuka och… ja, när dina barn var små, kan du inte, eller jag menar, kan du förstå hur mycket det är, med barn som är magsjuka och utan tvättmaskin… snälla kan du inte ha lite förståelse… jag ber dig…”
”Det ska vara undanplockat, NU!”
Hon rättar till pälsbrättet och går.
Tanten som bor i lägenhet 21 är värst av dem alla. Varje gång när hon tvättar efter mig kommer hon upp och säger att ”nu har du lämnat tvätt på tork igen!”
Ja tacka fan för att jag har det, med två ständigt spyende små ungar och med en tvättstuga vars torktumlare inte funkar, inget blir torrt iden, kläderna bara åker runt runt runt. Till ingen nytta alls. En gång kom kärringen och ringde på i full pälsmundering och bara stirrade uppjagat på mig och sen gick hon! Hur sjuk är man inte då?
Karl och jag brukade skämta om att jag skulle ta på mig en blå päls och ett sånt där pälshårband (varför luras tanter att köpa BLÅ pälsar, varför luras tanter att färga håret lila?) och så skulle jag gå och ringa på pälsbrätte-kärringen och fråga ”har du tvätt där nere” och stirra så där helt uppjagat och sen när tanten svarade ”nej” så skulle jag bara säga ”nähä” och gå. Vi kunde knappt sluta garva. Eller ännu bättre, om jag skulle ringa på hos henne iklädd blått pälsbrätte och enbart ge henne en SÅN DÄR BLICK och sen gå.
