2002-10-19
Jag står inte ut med elaka barn som hindrar min dotter från att åka rutschkana. Eller störiga åttaåringar som ber mig att säga till min dotter att akta på sig (!). Jävligt störiga barn får med en jääääävligt störig morsa att göra.
Häromveckan skällde jag ut en tioårig flicka i parken. Lilltjejen plus kanske fem andra två-treåringar lekte i en liten borg med rutschkanor. I samma borg sprang fyra stycken tio-tolvåriga tjejer och jagade varandra och gormade och skrek. De sprang verkligen fort och höll på att snubbla in i småbarnen hela tiden. Småbarnen blev rädda och kunde inte leka och en stor tjej hängde i en bjälke så hennes fötter kom rakt i lilltjejens ansikte. Då fick jag nog och skällde ut henne. Jag sa att de fick leka nån annan stans för att de förstörde för de små och borgen var till för de små barnen. Tjejen käftade emot och blev skitsur. Men hon gick därifrån.
Efter en halvtimme kom tjejen tillbaka och sa: "Du, det där du sa nyss, du hade fel! Borgen är inte för treåringar, den är för ALLA! Parken är för ALLA!"
Jag fortsatte i min sura ton och sa att visst, parken är för alla, men likt förbannat skrämde hon de små barnen. Tjejen blev sur och gick.
(Måste erkänna att den här tjejen var ganska cool som vågade gå tillbaka och stå på sig så där, det hade jag aldrig vågat som liten.)
Jag fattar inte vad tioåringar har i såna där små lekborgar att göra, de är ju så stora, de kan cykla, hoppa rep, och för övrigt leka senare när de små ska sova. De små måste man vara rädd om.
Naturligtvis bör man vara lite mer pedagogisk men jag pallar inte det, jag blir bara skitförbannad.
Nyligen skällde jag ut en annan äldre tjej på Ikea. Lilltjejen stod i en lekstuga och så kom den här tjejen cirka åtta år och sa till mig med gnällig röst: "Men säg till henne då!" (hon menade lilltjejen). Och jag bara: "Ursäkta, men vaddå?" Hon: "Men säg till henne att hon inte får vara här?" (!)
Så… jag skällde ut henne. 1. Det var inte hennes lekstuga. 2. Min tjej var där först. Och så vidare. Ingen pedagogik alls. Hehe.
Jag klarar inte av barns taskiga beteenden. Hela sommaren har jag stött på äldre tjejer från fem år som bara säger: "Ta bort henne, hon får inte vara med, hon förstör" om lilltjejen, och hon gör liksom inget, hon har inte alls "förstört" nåt, hon bara står nånstans där hon inte får stå enligt de äldre barnen. Hon är för fan bara två år. Jag står inte ut med det där. Jag får sån lust att bara banka sönder dem.
Jag måste alltid ta djupa andetag och tänka: "Linda det här handlar inte om dig, du är vuxen nu, det är du som måste fixa det här, skärp dig." Jag vet att jag skäller så för jag aldrig skällde som liten.
Häromkvällen läste jag Nalle Puh för min dotter och hon sa helt plötsligt att "Kanin är dum". Och vi hade ett samtal om att Kanin inte alls är dum. Kanin är snäll. Kanin är Puhs kompis. Puh tycker att Kanin är snäll. Och så var hon tvungen att klappa Kanin och de andra. Alla får vara med. Man får inte säga så där att vissa är dumma och inte får vara med.
Hör jag "hon är dum, hon får inte vara med" en gång till vet jag inte vad jag gör.
021019
Jag är en störig morsa. Jag skäller ut andra barn i parken.Jag står inte ut med elaka barn som hindrar min dotter från att åka rutschkana. Eller störiga åttaåringar som ber mig att säga till min dotter att akta på sig (!). Jävligt störiga barn får med en jääääävligt störig morsa att göra.
Häromveckan skällde jag ut en tioårig flicka i parken. Lilltjejen plus kanske fem andra två-treåringar lekte i en liten borg med rutschkanor. I samma borg sprang fyra stycken tio-tolvåriga tjejer och jagade varandra och gormade och skrek. De sprang verkligen fort och höll på att snubbla in i småbarnen hela tiden. Småbarnen blev rädda och kunde inte leka och en stor tjej hängde i en bjälke så hennes fötter kom rakt i lilltjejens ansikte. Då fick jag nog och skällde ut henne. Jag sa att de fick leka nån annan stans för att de förstörde för de små och borgen var till för de små barnen. Tjejen käftade emot och blev skitsur. Men hon gick därifrån.
Efter en halvtimme kom tjejen tillbaka och sa: "Du, det där du sa nyss, du hade fel! Borgen är inte för treåringar, den är för ALLA! Parken är för ALLA!"
Jag fortsatte i min sura ton och sa att visst, parken är för alla, men likt förbannat skrämde hon de små barnen. Tjejen blev sur och gick.
(Måste erkänna att den här tjejen var ganska cool som vågade gå tillbaka och stå på sig så där, det hade jag aldrig vågat som liten.)
Jag fattar inte vad tioåringar har i såna där små lekborgar att göra, de är ju så stora, de kan cykla, hoppa rep, och för övrigt leka senare när de små ska sova. De små måste man vara rädd om.
Naturligtvis bör man vara lite mer pedagogisk men jag pallar inte det, jag blir bara skitförbannad.
Nyligen skällde jag ut en annan äldre tjej på Ikea. Lilltjejen stod i en lekstuga och så kom den här tjejen cirka åtta år och sa till mig med gnällig röst: "Men säg till henne då!" (hon menade lilltjejen). Och jag bara: "Ursäkta, men vaddå?" Hon: "Men säg till henne att hon inte får vara här?" (!)
Så… jag skällde ut henne. 1. Det var inte hennes lekstuga. 2. Min tjej var där först. Och så vidare. Ingen pedagogik alls. Hehe.
Jag klarar inte av barns taskiga beteenden. Hela sommaren har jag stött på äldre tjejer från fem år som bara säger: "Ta bort henne, hon får inte vara med, hon förstör" om lilltjejen, och hon gör liksom inget, hon har inte alls "förstört" nåt, hon bara står nånstans där hon inte får stå enligt de äldre barnen. Hon är för fan bara två år. Jag står inte ut med det där. Jag får sån lust att bara banka sönder dem.
Jag måste alltid ta djupa andetag och tänka: "Linda det här handlar inte om dig, du är vuxen nu, det är du som måste fixa det här, skärp dig." Jag vet att jag skäller så för jag aldrig skällde som liten.
Häromkvällen läste jag Nalle Puh för min dotter och hon sa helt plötsligt att "Kanin är dum". Och vi hade ett samtal om att Kanin inte alls är dum. Kanin är snäll. Kanin är Puhs kompis. Puh tycker att Kanin är snäll. Och så var hon tvungen att klappa Kanin och de andra. Alla får vara med. Man får inte säga så där att vissa är dumma och inte får vara med.
Hör jag "hon är dum, hon får inte vara med" en gång till vet jag inte vad jag gör.
Foto: Ulrica Zwenge
