050820
Allt fler flickor som skär sig får tvångsvård. Så här säger en pappa till radions Ekot:
– Hon skär sig med hjälp av rakblad, knivar och slöa förskärare. Jag plockar av henne allt jag kan hitta, men hon hittar nya saker. Hon har ungefär 400 ärr och öppna sår i dag. Jag jobbar skift och när jag kommer hem smyger jag mig in för att se om hon lever.
"För att se om hon lever"! Det är ju så att ens hjärta brister. Ska den där pappan och alla andra föräldrar dagligen behöva kontrollera så att deras barn inte har skurit
sönder sig själva?
Snälla, gör något! Vad ska få de unga tjejerna att sluta skära sig själva? Var ligger själva kärnan till ångesten? Vari bottnar all denna ångest?
Pga att framtiden är så otrygg? Pga att föräldrarna är skilda? Pga att föräldrarna är sjukskrivna med ångest själva? Föräldrarnas arbetslöshet? Pga alla "krav"? Hur ser dessa krav då ut, i detalj? Utseendehetsen? Varför kan ni inte stå emot den? Hur kan reklam så fullständigt ha tagit över och ha en sån enorm nedtryckande effekt på er? Ni är ju den första generationen som är helt genommarinerade av reklam, varför blir ni så knäckta av den? Eller blir ni det? Eller är det tjejtidningarna som ger er ångest? Men visst fattar ni att det bara är tidningar? Ni är ju mediabebisar for gods sake? Ni har väl distansen i era blodådror? Ni om några vet ju att tjejtidningar handlar om att sälja en dröm och att drömmen inte är verklighet och ni om några fattar ju att varenda brud är retuscherad. Det säger ju modellerna själva nuförtiden.
Får ni ångest av hur killarna behandlar er? Hur behandlar de er?
Är det fel på föräldrarna? Och vad gör de för fel? Skolan? Berätta om hur ni skulle vilja att skolan var.
Det är ett känt faktum att skärarbeteende smittar. En överläkare vid Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Lund berättar för Ekot om när samtliga flickor i en hel skolklass började skära sig. Hon säger att det var som en smitta.
Unga tjejer, vad säger ni om det? Varför är det så?
När man känner sig som en nobody så tänker man att man i alla fall ska bli bäst på nåt, och det kan vara att bli den som har mest anorexi i hela skolan eller den som har flest ärr och skärsår. Ingen ser mig, men vänta ni bara, nu kommer jag inte vara osynlig längre! Det är min teori.
Carro Klüft säger ju att hon skulle visa de andra som retade henne i skolan att hon i alla fall var bäst på idrotten. Det är ju samma mekanismer. Fast i hennes fall ledde det inte till nåt destruktivt. I mitt fall ledde det till att jag fick skrivjobb. Nu jävlar ska alla de som inte hälsade på mig i skolkorridoren TVINGAS få se mig, INTE KUNNA undgå veta vem jag är. Det var ju det som var min drivkraft i början.
Berätta ert drömscenario, unga fina tjejer. Hur skulle ett ångestfritt liv se ut? Är det för stora klasser i skolan? Känner ni att ni inte syns? Orkar ni inte kämpa för att nå dit ni vill? Varför orkar ni inte kämpa?
Berätta för mig.
Maila mig så lägger jag ut på bloggen, så att vi kan få direktrapport från Sveriges fina tonåringar. Jag vill veta varför ni har ångest. Hur ser er dröm ut? Vi behöver veta för att ni ska kunna må bra igen.
Tidigare kommentarer/betyg
- 2006-02-26 21:49 Linda
-
Jag vet hur svårt det är att sluta skära sej.
Ångesten är för stor och man vill ha bort den med något.
Att spy, att skära sej, att ta droger, vadsom.
Men man kan bryta det.
Om någon ser än och hjälper en.
Det enda man behöver är någon att prata med. En psykolog som kan hjälpa en med alla känslor som man antagligen har stängt in.
Det var vad jag behövde.
- 2006-02-13 09:15 Elin
-
Det är bra att du bryr dig om tjejerna som skär sig. Det tycker jag verkligen, men det verkar inte som du är medveten om att det finns killar som skär sig också. dom behöver också hjälp.
Foto: Ulrica Zwenge
