050702
Men åh så trevligt då. En solbränd och utvilad Louse Boije af Gennäs med sina två barn i senaste Mama. Hon fotas i föräldrarnas hus i San Augustin på Kanarieöarna där Louise hälsar på regelbundet med barnen.
Kort historik: Louise är uppvuxen i Bromma, har gått Lundsbergs privatskola, är ofta gäst i Riddarhuset, har umgänge från Östermalm och Djursholm.
Jag blir kommunist när jag läser om henne.
Alltså, vi skiter väl i om en förmögen kvinna VILL ta all mammaledighet.
Louise blir provocerad av att andra tycker det är fel att hon vill pausa. "Kräver mina systrar att jag inte ska få pausa när jag får barn?" säger hon till Mama.
Men vilka kan "pausa"? Vad ska alla andra göra, de som måste börja jobba när ungen är sex månader? De jobbar natt och är vakna med ungen på dagen. Pappan stack.
Louises son fick börja dagis när han var fyra, "det är så vi gör i min familj", säger Louise.
Hur känner en lågavlönad kvinna när de läser om Louise?
Louise och tvååriga dottern slaggar till nio varje morgon, sen går de till Kungsträdgården där de lunchar med nån väninna. My god!
Vilka har den möjligheten? Det är ingen rättighet för kvinnor att ta en paus, det är bara möjligt för en liten rik grupp kvinnor, som lever med ytterst framgångsrika män, eller som Louise är adlig och döper ungen till Carl-Axel men kallar honom för "Puffe".
När Puffe var nyfödd var hon på landet hos päronen för att "anpassa sig i huvudet" till att Puffes behov gick före hennes egna.
Louise födde helt utan smärtlindring som en stark mammaoxe. Hon blev gravid efter två ägglossningar trots att hon var 37 år.
Hon säger också att det var chockartat att "detta med att få barn liksom skulle överträffa allt annat".
Jag fattar ingenting. Det är väl fullständigt självklart från det att man får två blåa streck att just detta kommer överträffa allt annat. Hur kan en sån fertil urmoder vara så iskall? Hur kan hon inte ha Modern i sig? Va? Hur svarar ni på det Maria Borelius och gänget?
Louise födde galant, starkt som en tjur, som en Riktig Mamma, men varför behövde hon sen landa och "ställa om" för att inse att Puffe nu gick först?
Där ser ni alla biologisttanter Kerstin Uvnäs Moberg, Maria Borelius, Rigmor Robèrt och Anita Goldman. En kvinna som var asduktig på att föda hade inte det där andra i generna, moderskapet kom som en chock, hon fick "ställa om" för att sonens behov skulle gå före. Underligt va?
Tänka sig att en sån urfertil überföderska hade så svårt att bli mamma.
Själv är jag en infertil smal pattlös kvinna utan ägglossning som inte klarar av att föda, men jag behövde inte ställa om nånting. Moderskärleken satt som en smäck redan på operationsbordet, ungarna ammade på en gång. Och jag insåg redan medan de låg i magen att deras behov gick före mina. Det var bara att köra, barnen först, mitt eget liv fick vänta. Jag njöt. Jag njuter.
Nån mammachock har jag inte sett röken av.
Tänka sig att en så hemsk 70-talist-snitt-mamma liksom hade mammagrejen i generna. Tänka sig att jag trots spinalbedövning och kejsarsnitt inte behövde "ställa om" som mammor som föder utan smärtlindring behövde! Hörru Maria Borelius, du måste nog revidera din gamla saggiga bok lite.
Foto: Ulrica Zwenge
