050621
Det är exakt samma unga tjejer som mailar Marit Bergman och mig. Jag är som ett slags jourhavande kompis för Sveriges ungdom med ångest.
De som är så osedda att de gör sig själva illa för att känna något. Och de som har sån ångest att de skär sig för att stilla den. Smärtan dödar ångesten.
När jag själv var som värst nere i min ångest var min husgud Richey Edwards i Manic Street Preachers. Under en intervju med en engelsk musiktidning tog han fram ett rakblad och skar in 4 real på armen. Jag följde dem maniskt och fick ännu mer ångest av Richeys ångest. När Richey hade mått extra dåligt i nån intervju mådde jag också extra dåligt. Sen försvann Richey spårlöst och nu är han äntligen dödförklarad. Rip Richey.
Hade Internet funnits när jag var som mest illa däran hade jag nog börjat skära mig.
Att skära sig och ha ångest har blivit en livsstil. De här tjejerna och killarna hänger ute på communitys på nätet som Skunk och Helgon. De jämför ärr och vissa extrema skärarbrudar blir interna kändisar, som andra suicidbrudar ser upp till. Det är samma sjuka grej som med sajterna som hyllar ätstörningar. Det smittar. De här människorna peppar inte varann utan tvärtom, de drar varandra djupare ner i skiten.
Många av dem mår så dåligt att de skulle behöva akut hjälp. De ska inte häcka ute på Internet och få en massa copycats.
Det känns bara löjligt att ropa efter mera pengar och efterlysa politiker för de bryr sig naturligtvis inte. Här gäller det att agera själv och snabbt.
1. Stäng av datorn! 2. Bryt med hela suicid-livstilen. 3. Prova göra nåt helt annat. Sjung i kör, börja rida, flytta till landet, plocka blommor, gå i skogen, träna Friskis och Svettis.
"Men vad säger man som inte låter hurtigt bara. Ska jag säga att det går över?" sa Marit Bergman i "Sommar". Ja, det tycker jag att man kan säga. För det gör det! Det är ju det enda man kan säga.
Snälla, lova mig att du gör ett försök. Bryt med ångesten och dina självskärarpolare på nätet.
Se livet, inte döden. Kom ihåg att du är värdefull.
Foto: Ulrica Zwenge
