041120
Mörkret, hur ska jag klara av mörkret? Shit, jag är ju sjukt mörkrädd. Hur ska jag våga gå från stationen till huset? Tårgasen kan jag inte ha med mig, det kommer bara sluta med att våldsmannen sprutar den på mig. Överfallslarm är nog ett måste.
Och alla inbrottstjuvar! Jag läste i veckan om att inbrottstjuvarna har blivit helt aggressiva och skiter i om folk är hemma när de gör inbrott. Att de går in i hallen om man råkat glömma låsa dörren och tar handväskor och bilnycklar känner man ju till men nu så är de ännu jävligare och bara går in och hotar eller binder folk.
Jag behöver ett fett larm. Eller en stor hund.
Det är så värdelöst med inbrottstjuvar som går in och stökar ner och förstör alla grejer för typ ingenting. Jag har inget av värde hemma. Här finns några kassa Dell-datorer, varsågod ta dem, ni kommer ändå inte få igång dem. Det vore nästan skönt att bli av med dem så kassa är de. Inget gör mig så förbannad som mina datorer som vägrar lyda så det vore nästan skönt att bli av med dem.
Man får lust att skriva en stor lapp på dörren: Hej, alla tjuvar, här finns inget värdefullt. En teve trashad av ettårig vilde inklusive ett gäng nerdreglade och obrukbara fjärrar.
En video som knappt funkar pga kladdiga småtjejshänder. Några radioapparater med vällingstänk på. Jag har inga smycken. Jo, några dödskalleringar inköpta på Camden Market i London -92 för typ fem pund styck. Jag har bara barnteckningar på väggarna, ingen äkta konst. Det finns en mobil som bara funkar om man vet det rätta knycket. Laddare saknas. Jag har ingen sån där dyr Charlotte Perrelli-barnvagn. Min kostade 1000 kr som ny och nu ser man inte ens den ursprungliga färgen. Möbler, tja dem kan ni få, vi blir bara glada om nån orkar frakta bort dem. Fulla med kattpiss och barnspyor som de är.
Så snälla, det är inte värt besväret. Gå till nåt annat hus istället, typ i Djursholm eller på nåt annat posh ställe.
Spökena, hur ska jag fixa alla spöken? I natt låg jag och lyssnade efter alla nya ljud och mellan alla flygplan som skulle landa på Arlanda hörde jag en massa skumma läten. Det är sån tur att jag har katter för då kan man alltid intala sig att alla underliga ljud är katterna som håller på.
Lyssna på det här läskiga som hände min mormor på landet i somras:
En kvinna knackade på klockan sju på morgonen och när mormor öppnade hade kvinnan redan börjat gå, fast hon hade inte hunnit långt, bara nån meter. Trots att mormor ropade hallå så vände kvinnan sig aldrig om. Hon gick mycket långsamt grusgången fram utan att vända sig om en enda gång. Hon liksom skred fram och när hon kom fram till vägen så bara försvann hon… som om hon löstes upp i morgondimman.
Haja hur läskigt, jag kunde inte sova på hela natten efter jag hörde det där.
Vi undrade alla vad detta var för slags förebud. Att det spökar på hennes landställe visste vi redan. Sover man i ett av sovrummen så känner man tydligt hur nån annan är där. Man känner att de inte vill en nåt illa, de vill bara att man ska känna deras närvaro. Det är sjukt läskigt. Och mot spöken hjälper varken tårgas, larm eller hundar.
Hjälp, hur ska det gå?
Foto: Ulrica Zwenge
