Anna-Clara Tidholm: Alla får åka med mfl

Anna-Clara Tidholm: Alla får åka med (alfabeta)

Kristin Dahl och Robert Nyberg: Åka tåg (alfabeta)

Katti Hoflin och Bo Rosander: Karlsson är inte trött (alftabeta)

Allvarligt talat, behövs det fler såna här böcker? Eller får Anna-Clara Tidholm ge ut vilken skit hon vill bara för att det är hon? Hur många har hon gett ut egentligen? Tusen?

Undrar hur det går när Anna-Clara ska göra en ny bok? Går hon till bokhyllan där alla hennes böcker står och tänker: Hmm, undrar vilken gammal bok jag kan återanvända utan att nån märker? Vad gillar småglinen, jo lastbilar och nallar som gråter och Tomten. Jaaa, klart Tomten ska vara med. Och här är storyn, vänta jag ska bara sätta på en kanna kaffe, var var jag nånstans, jo storyn, vi tar en flicka som kör lastbil (så får vi med lite genustänk) och så får alla åka med. Stora proggiga bilder ritade med krita. Och titta där står Tomten. Tomten får åka med. Grisen (nöff nöff) får åka med. Pojken får åka med. Hunden (vov vov) får åka med. Nallen som gråter får åka med. Alla får åka med och alla får vara med och äta middag.

Hej, Alfabeta, det här är Anna-Clara, nu är jag klar med en till barnbok, det är lite allt möjligt som småglin gillar, lite lastbilar och så Tomten. Ja, tack då. Jag är snart klar med nästa. Jag jobbar fort som fan.

Kristin Dahl och Robert Nyberg har också varit smarta att återanvända samma innehåll som finns i de allra flesta småglinsböcker: Åka tåg, Hej då alla, Titta lampa, Titta kor, muuu, Det går fort, tuuuuut, Hej mamma, Hej då tåget.

Hej då boken, dig läser vi aldrig igen.

Tack Katti Hofflin! Du gör det lättare att vara mamma. Vi vill jättegärna läsa om din kille som heter Krut men vill heta Karlsson. Den handlar också om enkla grejer, om att Karlsson INTE vill sova. Ett till döden uttjatat ämne. Men här får Karlssons mamma ett big time raseriutbrott. Hon blir så jävla förbannad på Karlsson att hon sparkar ut alla hans gosedjur på golvet. Och Karlsson hajar grejen och låter allt vara. Han ger sin mamma en korvmacka och bäddar ner henne och somnar sedan själv. Det är så befriande att se en mamma få ett hysteriskt utbrott i en barnbok. Tack tack tack för lite ljus i mammamörkret.