Inger och Lasse Sandberg: Vem är det som låter? sa Spöket Laban
Inger och Lasse Sandberg: Vem är det som låter? sa Spöket Laban (Rabén & Sjögren)
Jaha och så fick man en till unge. Då är det är bara att damma av jättehögen av djurböcker med sönderbitna boksidor av hård papp.
Vad säger grodan? Kvack kvack. Vad säger kossan? Muuuuu.
Vovovov mjau mjau miiiiiiaaaaaooow. Så låter det i alla barnfamiljer. Muuuuuuuu, bääääääääääääää, miao, voff voff och piiip piiip. Piiip piiip är kul, det kan vara kycklingar eller råttor eller myggor och flugor. Piiip piiip är himla poppis.
Plocka fram en unge vilken som helst och läs en bok om djur och dess olika ljud och de sitter tysta som ljus. Det är nåt magiskt, som att trycka på en knapp.
Min stora tjej var skitbra på alla djur, hon sa kvack kvack när hon var pytteliten och som åttamåning gjorde hon fiskminen när hon såg en fisk, dvs öppnade och stängde munnen så där som fiskar gör när de simmar i vattnet.
Min lilla tokbrud hajar inte så mycket, hon kunde bara bäää bäää, tills helt nyligen då hon lärde sig miaoa, miiiiao och hon kan mua också, fast jag tror hon säger buuuuu, och det säger hon åt alla djur, buuuuuu.
När vi bläddrar i djurböcker gör hon den där fiskminen, och öppnar och stänger munnen, när hon ser kaninerna. Hon har ingen koll alls.
Spöket Laban går alltid hem. Just den här Spöket Labanboken är ovanligt lyckad för den är så enormt spännande för de små. Vem har stulit djurens läten!? Mer spännande än så kan det inte bli för en liten djurälskande rackarunge.
Lilla myggan råmar: "MUhjälp! Jag har tappat mitt MUfina muuMUlilla myggpip."
Och kossan fru Karlson som låter som en tupp snyftar: "Ser jag ut som en Kuckelitupp också."
Labolina hette mammalina hemma hos oss i säkert två år. Och det enda vi höll på med var: spöket säger buuuuuu och kossan muuuuuuuu.
Man kan ju bli galen för mindre.
Hur mycket muuuu säger kossan, bäääääää säger lammet klarar en vuxen människa av utan att gå fullständigt bananas?
Man tror att man ska hamna på dårhus men barnen älskar det och vi älskar ju våra barn.
De är så ljuvliga de små barnen som håller på att lära sig prata och älskar djur så passionerat.
Så för deras ljuvliga lyckas skull säger jag bäbäbääää och muuuu muuu och piiiiip och kvack kvack hur många gånger som helst. För att få se de där små ögonen lysa gör man faktiskt vad som helst.
