Vad har mitt liv med Lilja att göra?

Vad har mitt liv med Lilja att göra?

Maja Frankel (text), Tora Mårtens (foto) Vår förbannade rätt – en bok om ungas rättigheter

I förordet till Vår förbannade rätt skriver Maja Frankel "Det här är inte en bok om barn, det här är inte en bok om andra länder som vi ska hjälpa och tycka synd om. (-) Det här är inte en bok där målsättningen är att du ska tycka synd om de som porträtteras och tänka att du borde börja ge pengar åt biståndsorganisationer. Det här är inte en bok som ska få dig att tänka på välgörenhet och att du borde hjälpa andra mer. (-) Det här är en bok som jag hoppas att du störs av. Väldigt mycket."

Kanske är det bara jag som är blasé, men så fort man öppnar en tidning så möts man av synen av barn som misshandlas och mördas och behandlas förjävligt. Och vuxna också för den delen. Folk våldtar, mördar, misshandlar. Så man störs inte särskilt mycket av Vår förbannade rätt. Man tänker bara, ånej, inte fler reportage om barn och minor.

I Vår förbannade rätt har Maja Frankel åkt jorden runt och intervjuat ungdomar. Det är barn som tvingats bli soldater, kastats ut på gatan, tvingats prostituera sig, unga som drogar, unga som är handikappade, unga som har hiv. Ja all tänkbar misär ni kan tänka er.

Min första och enda tanke blir: jag borde kanske skänka pengar till Rädda barnen.

Trots att jag just läst om många ungdomars vidriga vardag börjar jag inte respektera ungdomar i allmänhet mer. Jag tycker fortfarande att alltför många unga borde klippa sig och sluta reclaima och skärp er, graffiti kommer ändå aldrig att bli lagligt.

Hela Vår förbannade rätt andas misär-porr.

Den enda intressanta diskussionen i boken Vad har mitt liv med Lilja att göra? är den där unga citeras om porr.

16-årig kille säger: "Kvinnorna och männen i porren jobbar där frivilligt. Det är ingen som siktar en pistol mot skådisarna. Det är deras jobb. De valde att arbeta där. Och kom inte och säg att det skadar folk."

Tja, det är bara det att åklagarna i Tumbafallet på allvar hävdar att killarna inte kunde veta att tjejen inte var med på det, för så där gör ju tjejerna i porrfilmerna…

Av de eleverna som uttalat sig i boken så är alla tjejer är emot porr och nästan alla killar för… det säger väl nåt om sakernas tillstånd.

Lilja-boken har getts ut för att eleverna ska arbeta med den efter att ha sett filmen. Så jag läser boken med min gamla pubbeunge-blick och jag somnar på en gång. Boken är alldeles för svår och komplicerad för en tonåring.

Det babblas om genus och "normen" och så är där ett par märkliga inslag från queerfeministiska teatergruppen KUNQ. Hade jag läst dessa när jag gick i skolan hade det tagit ytterligare fem år innan jag blev feminist.

Jag skulle bara tycka att "vaddå, varför skulle mitt liv ha med Liljas att göra, det där skiter väl jag i. Det är rave på torsdag, hur ska jag få med mig nån, jag måste hinna sy klart min plastklänning, gääääsp kan inte den här långtråkiga lektionen om den där Lilja ta slut snart."

Vad har mitt liv med Lilja att göra kommer inte att förändra en enda ung rastlös egocentrisk pubbeunge.