2005-10-07
Antal sjuka barn: 2
Antal sjuka mammor: 1
Telefonsamtal: 0 (jag måste ringa Telia!)
Antal fjärrar: 0
Poäng i Gnottespelet: 800!
Barnflickestatus: Kan inte ha barnflicka, de låter bara Julia spela Gnottespelet.
Baby Born: Snart får hon urinvägsinfektion.
Karlstatus: Karl, snälla, kom hem!
Bilstatus: Den står på nåt slags uppsamlingsplats för bortbogserade bilar.
TV 4-status: TV 4 ska låta tre kända personer känna på Natacha Peyres tuttar, de vill ha med mig, Berit Andnor och Dr Alban.
Att göra: Hämta bilen! Skrubba rent bilen! Skriva jättemånga texter så jag kan betala alla bilreparationer och bogseringen.
Shoppinglista: Febreze, tar det bort kräklukt från bilklädsel?
"Men Anita, jag vet exakt hur det kommer bli, jag kommer inte hitta, eller så kommer det vara vägarbete och så kan jag inte fickparkera. Tunnelbana tar jag bara inte, förra gången var bland det värsta jag "¦"
"Men Sylvia, det är bara att gå in på eniro.se, hur svårt kan det vara!"
"Och förresten så är vi sjuka "¦"
"Äh, vi blir inte sjuka, vi står liksom över baciller i vår familj, vi är större än dem!"
"Det heter virus, Anita och det går inte att "ställa sig över" det!"
Japp och så här blev dagen, enjoy:
Jag fixade det ända fram till Slottskajen, där var det en bilolycka och allt stod stilla. Fick panikringa Anita.
"Vad ska jag göra, åt vilket håll ska jag, hjälp!"
Julia och Hannah började gråta i baksätet.
"Ta det lugnt, mamma hittar, vi kommer snart träffa Pelle och Emma. Anita, för fan, hur ska jag köra! Vaddå tunnel, här finns ingen jävla tunnel!"
"Jag vill att pappa ska komma hem."
"Tysta där bak."
"Du ska köra västerut, kör mot solen," sa Anita.
"Vaddå mot solen? Men solen är i fucking ryggen, okej jag måste vända."
Jag gjorde en livsfarlig u-sväng och hamnade mitt i ett vägarbete.
"Anita, jag parkar här, jag kör inte en meter längre, jag tar t-banan härifrån."
Då upptäckte jag att det enda sättet att bli av med bilen var att göra jordens snävaste fickparkering bakom en gigantisk SUV.
"MAAAAAMMA!"
"Tysta nu, jag måste fickparkera."
"Hannah mår illa."
"Tysta nu, jag måste koncentrera mig."
Kraaaaaasch, där gick SUV:ens lykta sönder. Jag rusade ut för att sätta en lapp på hans vindruta med mitt nummer.
Som tur var upptäckte jag att det var p-förbud så jag åkte därifrån och tog första bästa tvärgata och hittade en om möjligt ännu snävare lucka.
"Mamma, Hannah mår inte"¦ hon"¦" Och så kräktes Hannah, ner på golvet, på sina kläder, på gosedjuret, ner i stövlarna, på hela bilstolen, på hela bilbältet.
"Aaaaaaaaaaaaaaaaa!"
"Mamma, det luktar usch."
Min bil krokade i bilen framför på nåt sätt, jag gick ut för att kolla och såg att min kofångare satt fast i bilen framför och upptäckte dessutom att det var MIN billykta som var trasig, rejält dessutom, då var inte SUV:ens lykta sönder alltså?
"AAAAAAAAAAAAAAaaa!"
"Mammaaaaa!"
"Ja, jag ska, jag ska, mamma ska fixa, jag måste bara"¦" men jag kom inte loss, bilen satt fast.
Tja, sen kom så klart ägaren till bilen framför. Jag stod med två små gråtande barn på trottoaren, vi var samtliga inkletade i kräks och när jag skulle ta loss Hannah så åkte bilbältet som var indränkt i kräks in. Jag kommer aldrig få bort kräkset, varje gång vi ska använda bältet så kommer det komma ut kräks, för alltid.
"Lilla gumman, så du har fastnat med bilen, nu vågar du väl inte ringa maken va?" Vi det laget grät vi alla tre och jag kom inte på nåt enda litet dräpande att säga till bogseringsmännen.
Jag tackar Gud för att jag hade sinnesnärvaro att ta med vagnen så jag åtminstone kunde köra Hannah i vagnen på t-banan hem. Eller, köra och köra "¦
Hannah, skulle stå i vagnen, helt ner-kräkt och ståbräda har vi ingen längre så jag fick bära Julia och samtidigt hålla i Hannah i selen.
När jag skulle betala t-banan så trillade Hannah ur vagnen och blev hängande i selen "¦
Karl, my love:
Kräkset i bilen torkar nu sakta in där bilen står och bara väntar på att bli hämtad.
Hata mig inte Karl, jag älskar dig. Du bilen, jag köket. Du mars, jag venus.
Räkning:
Bogsering av bil: 4 000 kr
Lyktor: 2 500 kr
Lagning av båda bilarnas kofångare: 9 000 kr
Faktura från SUV:en, gällande repor på sidan (nåt som inte kan ha orsakats av min bil, men eftersom jag skrev en lapp till honom så passade han väl på att utnyttja det och nu vet jag inte hur jag ska bevisa att det inte var jag som repade hans bil): 8 000 kr
Totalt: 23 500 kr
Anita: "Amen Sylvia, hur svårt kan det vara! Det är väl bara att ta bilen och köra till söder!"
"Det är väl bara att ta bilen"
Antal sovtimmar: 4Antal sjuka barn: 2
Antal sjuka mammor: 1
Telefonsamtal: 0 (jag måste ringa Telia!)
Antal fjärrar: 0
Poäng i Gnottespelet: 800!
Barnflickestatus: Kan inte ha barnflicka, de låter bara Julia spela Gnottespelet.
Baby Born: Snart får hon urinvägsinfektion.
Karlstatus: Karl, snälla, kom hem!
Bilstatus: Den står på nåt slags uppsamlingsplats för bortbogserade bilar.
TV 4-status: TV 4 ska låta tre kända personer känna på Natacha Peyres tuttar, de vill ha med mig, Berit Andnor och Dr Alban.
Att göra: Hämta bilen! Skrubba rent bilen! Skriva jättemånga texter så jag kan betala alla bilreparationer och bogseringen.
Shoppinglista: Febreze, tar det bort kräklukt från bilklädsel?
"Men Anita, jag vet exakt hur det kommer bli, jag kommer inte hitta, eller så kommer det vara vägarbete och så kan jag inte fickparkera. Tunnelbana tar jag bara inte, förra gången var bland det värsta jag "¦"
"Men Sylvia, det är bara att gå in på eniro.se, hur svårt kan det vara!"
"Och förresten så är vi sjuka "¦"
"Äh, vi blir inte sjuka, vi står liksom över baciller i vår familj, vi är större än dem!"
"Det heter virus, Anita och det går inte att "ställa sig över" det!"
Japp och så här blev dagen, enjoy:
Jag fixade det ända fram till Slottskajen, där var det en bilolycka och allt stod stilla. Fick panikringa Anita.
"Vad ska jag göra, åt vilket håll ska jag, hjälp!"
Julia och Hannah började gråta i baksätet.
"Ta det lugnt, mamma hittar, vi kommer snart träffa Pelle och Emma. Anita, för fan, hur ska jag köra! Vaddå tunnel, här finns ingen jävla tunnel!"
"Jag vill att pappa ska komma hem."
"Tysta där bak."
"Du ska köra västerut, kör mot solen," sa Anita.
"Vaddå mot solen? Men solen är i fucking ryggen, okej jag måste vända."
Jag gjorde en livsfarlig u-sväng och hamnade mitt i ett vägarbete.
"Anita, jag parkar här, jag kör inte en meter längre, jag tar t-banan härifrån."
Då upptäckte jag att det enda sättet att bli av med bilen var att göra jordens snävaste fickparkering bakom en gigantisk SUV.
"MAAAAAMMA!"
"Tysta nu, jag måste fickparkera."
"Hannah mår illa."
"Tysta nu, jag måste koncentrera mig."
Kraaaaaasch, där gick SUV:ens lykta sönder. Jag rusade ut för att sätta en lapp på hans vindruta med mitt nummer.
Som tur var upptäckte jag att det var p-förbud så jag åkte därifrån och tog första bästa tvärgata och hittade en om möjligt ännu snävare lucka.
"Mamma, Hannah mår inte"¦ hon"¦" Och så kräktes Hannah, ner på golvet, på sina kläder, på gosedjuret, ner i stövlarna, på hela bilstolen, på hela bilbältet.
"Aaaaaaaaaaaaaaaaa!"
"Mamma, det luktar usch."
Min bil krokade i bilen framför på nåt sätt, jag gick ut för att kolla och såg att min kofångare satt fast i bilen framför och upptäckte dessutom att det var MIN billykta som var trasig, rejält dessutom, då var inte SUV:ens lykta sönder alltså?
"AAAAAAAAAAAAAAaaa!"
"Mammaaaaa!"
"Ja, jag ska, jag ska, mamma ska fixa, jag måste bara"¦" men jag kom inte loss, bilen satt fast.
Tja, sen kom så klart ägaren till bilen framför. Jag stod med två små gråtande barn på trottoaren, vi var samtliga inkletade i kräks och när jag skulle ta loss Hannah så åkte bilbältet som var indränkt i kräks in. Jag kommer aldrig få bort kräkset, varje gång vi ska använda bältet så kommer det komma ut kräks, för alltid.
"Lilla gumman, så du har fastnat med bilen, nu vågar du väl inte ringa maken va?" Vi det laget grät vi alla tre och jag kom inte på nåt enda litet dräpande att säga till bogseringsmännen.
Jag tackar Gud för att jag hade sinnesnärvaro att ta med vagnen så jag åtminstone kunde köra Hannah i vagnen på t-banan hem. Eller, köra och köra "¦
Hannah, skulle stå i vagnen, helt ner-kräkt och ståbräda har vi ingen längre så jag fick bära Julia och samtidigt hålla i Hannah i selen.
När jag skulle betala t-banan så trillade Hannah ur vagnen och blev hängande i selen "¦
Karl, my love:
Kräkset i bilen torkar nu sakta in där bilen står och bara väntar på att bli hämtad.
Hata mig inte Karl, jag älskar dig. Du bilen, jag köket. Du mars, jag venus.
Räkning:
Bogsering av bil: 4 000 kr
Lyktor: 2 500 kr
Lagning av båda bilarnas kofångare: 9 000 kr
Faktura från SUV:en, gällande repor på sidan (nåt som inte kan ha orsakats av min bil, men eftersom jag skrev en lapp till honom så passade han väl på att utnyttja det och nu vet jag inte hur jag ska bevisa att det inte var jag som repade hans bil): 8 000 kr
Totalt: 23 500 kr
Anita: "Amen Sylvia, hur svårt kan det vara! Det är väl bara att ta bilen och köra till söder!"
Foto: Ulrica Zwenge
