"Men kom inte och säg att det är lätt."

Jag är en känd krönikör i en stor tidning. Andra tycker säkert att jag är framgångsrik och tror att jag lever ett framgångsrikt liv. Att mitt hem är snyggt, att jag umgås med coola typer, att allt är soft och sus och dus och cashen rullar in och tror att vi har coola bjudningar hemma i lägenheten. De tror säkert att mitt liv ser ut som de mammor som tidningen Mama intervjuar.

Men mitt liv är trash. Trots att vågar (stjärntecknet) sägs gilla lyx och flärd och vackra ting ser jag inget av det här. Här är bara sunk och stress. Ett socialt liv finns inte på kartan, inga resor, inte krogen och definitivt inga fester.

Barnen vaknar 05,45 som vanligt. Jag lyckas ha dem kvar i sängen till 06,15. Jag går upp och sätter på dem kläderna på en gång. Det är nog det bästa råd jag fått (av Katerina som skriver i Mama): klä på ungarna så fort de vaknar. Stora tjejen GALLSKRIKER: "Jag vill ha en ROOOOOOSA tröja." Jag säger att kläder inte är viktigt, vi kan inte bråka om kläder varje morgon. Hon gallskriker. Jag blir asförbannad och hon börjar gråta: "Mamma får inte vara arg."

Sen måla, dega, pyssla, rita, det är hundra år till dagis börjar. Amma, äta, duscha. Byta spykläder, plocka. Pärlor välter ut på golvet. Byta kattsand, torka kattspya.

08,30. Tid att gå till dagis. Jag ger stora tjejen ett gosedjur. Gallskrik: "Jag vill ha ett gosedjur med skellett."

Jag hittar inget. Jag säger att hon får välja sak att ta med. Hon vill ha en hel låda med saker och det går inte. Gallskrik. Hon vill heller inte åka ståbräda.

Men vi har gott om tid. Vaknar barnen 05,45 så hinner man alltid till dagis. Vi kommer aldrig för sent. Det har aldrig hänt. Det kommer aldrig hända. Skulle kunna tänka mig att lämna klockan 07,00 och ändå inte komma för sent. Jag skulle komma först i ur och skur.

Mama intervjuar Mia Parnevik. Familjen reser 25-30 gånger per år för att vara med på pappas golftävlingar. De har fyra små barn mellan 2-7 år gamla. Jag saknar ett par frågor. Vad händer när Philippa får diarré på flygplatsen och Phoenix spyr? Hur gör Mia då? Vad gör hon om hon själv blir smittad och spyr på planet? Vänder de planet och åker hem då? Eller ligger de sjuka på hotellet? Hur kan de nånsin vara friska alla barnen samtidigt?

Mina barn är alltid sjuka. Eller jag själv. Först blir ett barn sjukt, sen nästa. Och det toppas av att jag ligger med 38 grader. Det känns som om alla andra familjer gör en massa härliga saker tillsammans på helgerna. Själv städar jag, tvättar, viker tvätt, lagar mat, diskar, pysslar, leker, ser video, bakar, plockar, ritar, läser böcker. Det är helt okej. Men inte är jag på bruncher, fikor, utställningar. Jag bara torkar snor, spyor, skurar, lagar mat, diskar, samlar ihop tidningar till tidningsinsamlingen, tar ny tvätt-tid, fyller på toarullar, duschar toaringen, byter kattsand, drar hem enorma lass från Konsum.

Jag får pms av Mama ibland. Jag blir så jävla avundsjuk! Jag vill också skeppa ett GOLV från Dalarna till mitt hem i USA. Och jag vill också välja mina sandstensgolv själv i ett stenbrott i Italien!

Jag vill inte torka samma gamla gråa plastgolv (har varit vitt) med Ajax varje vecka. Jag vill också ha en egen strand!

Sen har vi Karin Myrenberg med sin son Malte. Malte somnar i vagnen när mamma Karin jobbar på sitt coola formkollektiv. Malte är tre år och sover i tre timmar på dan. Då undrar jag, vem är uppe med Malte och leker till midnatt? Eller är Malte en mirakelkille som kan somna i rimlig tid på kvällen trots att han är tre år och sover tre timmar på dan?

Mamma Karin får allt att låta så lätt. Malte åker bil och semestrar med mamma och pappa. Så lätt säger Karin. Hon blev gravid på en gång. För mig tog det två år.

"Jag vill leka!" "Inte med dockorna, för de kan inte prata!"

Man måste bända loss fingrarna för att få hem henne från dagis.

"Jag vill ha ketchup över hela stan!" Prickar man fel kastar hon hela tallriken på golvet.

Hon kommer tassande och viskar "mamma kom och kolla" och så när man ser hennes mjölkiga fotspår i hela vardagsrummet viskar hon "mamma det är en katt som har tassat här".

Såå gulligt, min lilla tjej är så himla fin.

Men fram med moppen och man är så trött…

För mig innebär det här att ha barn konflikter, övertala, truga, hota, muta… Och man är så trött för att man aldrig får sova.

Jag skulle aldrig orka resa och vakna i ett annat land på ett hotellrum 05,45 utan video. Vad skulle jag där och göra liksom?

Min nya tjej hatar folksamlingar, kan inte ha med henne på möten, inte middagar, absolut inte krogen eller fester.

Har provat att ha med henne på ett föräldramöte på dagis, det gick inte, jag fick gå hem, hon gallskriker bara.

Men det är okej, klart jag är hemma då, helt okej. Men inte är det så där lätt som folk får det att låta, som om ungarna kan hänga med hursomhelst.

05,00

Går upp.

"Nappen NAPPEN välling."

Byter blöjor, gör välling, sätter på Molly mus.

"Mamma kan du klä på dockorna?" "Nej jag måste äta."

"MAAAMMA!"

Bebisen skriker, vill inte ha sin gröt.

"MAAAMMA NAPPEN."

"Du får leta själv."

"MAAAAMMA."

Måste amma.

06,00

Ammar i sängen för bebisen vill ha det så.

"Nappen MAAAMMA."

"Jag ammar."

"NAPPEN MAAAMMA MMAAAAAMMA."

Rop och skrik under hela amningen.

Hittar en napp.

07,00

"Jag har bytt plats på doktorssakerna." "Vad bra." "Mamma jag vill leka doktor!"

"Nej jag ska duscha."

"Aaaaaa maaaaama."

Sätter på Fem myror.

07,20

Dagis börjar 09,00.

Jag duschar medan två barn skriker.

07,25

Äter frukost igen för att orka.

"Mamma jag tycker inte om den där mackan."

Känner på hennes panna. Oj då, feber. Det förklarar saken. Då är vi sjuka igen då allihopa. Kom igen alla sjukdomar, kom hit ni bara!

Mina barn är inga BUP-fall, de är helt normala fina underbara ungar. Men det är kaos.

Jag mår så dåligt över att andra inte säger sanningen om hur det är att ha barn.

Malte och jag bara hänger liksom, det är supersoft… Yeah right.

Hemmet ser inte klokt ut när man har barn. Kläderna blir ständigt skitiga, det är lika bara att behålla kläderna på, för så fort jag byter kommer nya spyor.

Jag älskar att vara mamma, jag älskar mina barn, jag älskar att ha barn och mina barn älskar mig.

Men kom inte och säg att det är lätt.

Det är tungt, svårt, jobbigt och kladdigt, och skitigt, och snorigt och spyigt. Och självklart, alldeles underbart.

2006-05-04 21:07   mira

du har rätt
 

2006-05-03 13:09   Erika

Hur kan du säga att du tycker om barn,vill ha fler, barn är meningen med livet osv, när vi målar upp nådana här fasansfulla scener? Brrr... har aldrig förstått hur det fina med barn kan vinna över alla negativa saker.
 

2006-05-01 18:57   Nilsson Monica

Alltså jag måste säga att jag inte alls känner igen mig bland spyor och sunk, inte för att jag är någon glammig mamma, nä jag är helt vanlig!!
 

2006-04-18 12:56   Ida

Och du catz, är du inte lite väl sur över det där med "feminist"? Åsikterna är ju samma...
 

2006-04-18 12:55   Ida

Hmm, det kan inte vara så att det är den där hemska tidningen som får allt att verka så lätt? Så att mammorna ska få för sig att "jamen, det är ju superenkelt och kul att ha barn, se, så lätt det går". Och... ja, undra vad det är för fel på dem kanske. Mama suger ju, den är 100% plast. Leta upp nåt bättre att läsa.
 

2006-04-15 09:21   anna olsson

Är man inte feminist, som Linda nu sagt att hon nu inte är, längre så kan man ju ha en kass man, då behöver ju saker och ting inte vara så jämlika och man behöver heller inte eftersträva att det ska vara jämlikt i hemmet.

Är man feminist så måste man göra något för att bevisa det, typ lämna den kasse mannen, men nu slipper ju Linda det.

Sen ska man ju inte skilja sig så lätt heller enligt Linda. Det vore ju katastrof om man skiljde sig för att man har en kass man, lite ska man väl kunna stå ut med....

Har man sedan döttrar så tycker väl Linda att de ska lära sig hur det ska se ut i ett hem. Kvinnan vid spisen och i skurhinken, martyrskapet hängande över sig som en krona.

Fler lärdomar barnen får hemifrån: Gör inget kul tillsammans på helgerna, tvätta, städa, vik tvätt och skura.
Leta efter feber varje dag, håll barnen hemma så slipper de bli immuna mot de vanligaste virusen. Plantera in fobier för människor, baciller och bakterier, och för allt annat också för säkerhets skull.
 

2006-03-26 20:49   Anna-Lena Ströberg

ja, jag kände oxå att jag ville fråga om du är ensam med barnen? Var är pappan? Jag har "bara" ett barn och visst tycker jag att det är skönt att det är ok att vara less på... allt! Men du gör ju liksom ALLT!!! Du får väl lägga lite ansvar på pappan oxå?!
 

2006-03-26 19:21   Pernilla

Är du ensamstående??