Efter flytten till förorten har en stor sten fallit från mitt bröst
Häromdan så gick jag på min "gamla" gata i stan. Där jag alltid gick med bebis i vagn, stortjej på ståbräda till Konsum, jag pressade in de få varor som fick plats i varukorgen och så hem igen.
Jag fick sån panik av blotta synen av den hemska innerstansgatan och mitt gamla lilla sunkiga dyra Konsum att jag fick ta djupa andetag för att förhindra panikandnöd. Hjärtat bultade av stresspanik.
Jag fattar inte hur jag stod ut. Efter flytten till förorten har en stor sten fallit från mitt bröst. Jag kan andas normalt igen.
Hur gör folk med barn som bor i stan? Jag fick det aldrig att funka. Det var värdelöst att handla lite hela tiden till överpriser. Och varje gång man slet bort kassarna man proppat under vagnen så gick de sönder och gick inte att använda som soppåsar för då läckte det.
Bil? Och var ställer ni den? Vi blev tvungna att skaffa garage. Till överpris.
Men hur handlar man med två barn och garageplats? Först vagn och ståbräda till garaget, stuva in ungar och vagn och ståbräda i bilen, åka till Prisextra. Ut med ungarna. Handla. In med maten, det som får plats pga att vagnen tar upp plats i bakluckan. Hem. Ställa sig olagligt utanför porten. Ut med maten och ungarna. In med maten, skrika på ungarna att stå snällt och vänta i trapphuset, snabbt ställa in kylvaror. Barnen vrålar i porten. Ut med barnen. Surgrannen skäller för att man blockerat hans bil. In med ungarna. Till garaget. Ut med ungarna och vagnen och ståbrädan. Dra hem alla. Sen är man så trött och svettig att man på allvar tror att man ska bli tokig. Och jag hade ändå hiss. De utan hiss och barn och bil i city fattar jag inte fortfarande lever. Att de inte av ren desperation har hoppat från en bro.
Nu sätter jag barnen i bilen och åker till Willys och sen åker vi hem. Ingen panik. Häromdagen tog jag katten till veterinären, två barn och en kattbur till kattdoktorn, noll problem. Att fixa det i stan kräver en iskall människa som klarar av alla enkelriktningar och vägarbeten och sen att dubbelparkera plus en rejäl p-bot.
Hade jag bott en vecka till i stan hade jag hamnat på psyket.
Jag kunde inte administrera två barn och pulka ensam i stan. Eftersom det aldrig är snö på trottoarerna så var jag tvungen att bära pulkan. En unge i vagn och en på ståbräda och en pulka. Sen lägger sig en av ungarna ner på trottoaren. HUR FAN GÖR MAN?
Alla bananer bara ruttnade under vagnen och alla hemska 7-11-fikor höll på att knäcka mig. Det kändes som om mina barn utsattes för tortyr. Det kändes som om vi satt i fängelse. Inga barn i stan går ut och leker efter Bolibompa. Det är barnmisshandel.
Videon stod på för jämnan i stan. Här i förorten har teven gått sönder utan att nån ens bryr sig.
I stan fick min stora tjej nästan aldrig cykla, det var för jobbigt. En unge i vagn och en på cykel som hon inte hanterade riktigt. Det var fyra trappor ner till gatan. Jag fick först bära cykeln och sen ta vagnen. Sen orkade inte tjejen cykla längre och jag stod där med en vagn och en cykel. Dessutom var det skitfarligt att hålla på och cykla på trottoaren till en av Stockholms mest trafikerade gator.
Jag vill att mina barn ska åka skridskor och inte på Kungsans bana i city. Det är såå deppigt.
Aldrig har Stockholm city varit så deppigt.
Här i förorten är allt så smidigt och så skönt. Vi åker pulka, skidor och skridskor en minut härifrån. Fryser de så går vi hem. Inga bananer ruttnar under vagnen. Vi behöver inte ens ta med vagn.
Jag slipper trånga hissar, tusen portkoder till port och soprum och nycklar till olika förråd och skit. Ett tag hade vårt citydagis tre olika koder!
Här är rena semestern. Jag bara öppnar dörren. Det är barn överallt.
Vi kan hämta varandras barn och till sommaren kanske de kan springa hem till varann själva. Man slipper gå med barnen när de ska leka med sina polare, man slipper såna där hemska "play dates".
De kan cykla och leka där det är bilfritt.
Nu ser jag fram emot en fin sommar, vi ska cykla till badsjöar och jag ska sitta i trädgården och jobba när barnen leker på gräset.
Förort I love you.
