Kom inte här och säg elaka saker till min dotter!
Det måste vara nåt fel på oss människor. Vi är så elaka. Det är som om vi vore födda elaka men kan lära oss att vara snälla.
Se bara på barnen. Från det att de är ett bast så är de taskiga mot andra.
Jag vet inte hur många gånger jag skällt ut andras barn för att de varit taskiga mot min dotter. Redan hennes andra sommar började större barn med: "Hon får inte vara med!" Detta ständiga: "Du får inte vara med och leka." Säger en ytterligare en unge, "du får inte vara med" till mina barn åker de snart på en propp.
Ungarna vill inte låna ut sina grejer till varann eller så knuffas de eller kastar sand eller pratar skit och säger att andra barn är dumma trots att de inte verkar ha gjort nåt fel. Det är ständigt tjafs och bråk. Ytterst sällan löper det smidigt.
Varje morgon på väg till dagis säger min dotter saker som: "Mamma, Sofia säger att jag har ful sångröst", "Simon tyckte min tröja var ful", "Anton säger att flickor inte kan springa fort".
Och jag blir lika förbannad varje gång. Kom inte här och säg elaka saker till min dotter! Det är en enormt stark ilska som jag aldrig upplevde innan jag fick barn. Komma här och säga att min tjej har ful sångröst! Jag som vet hur fint hon sjunger. Jävla förbannade snorungar, tänker jag.
Men jag försöker hålla igen lite och förklarar för min fyraåring att man faktiskt inte får säga så. Att hon måste säga ifrån om nån säger nåt dumt och hon måste lova att säga till fröknarna när sånt händer.
Sen känns resten av dan mycket olustig. Och nästa morgon är vi där igen: "Mamma, Elsa sa…" och jag försöker pedagogiskt förklara att man måste vara snälla. Barn måste vara snälla mot varann.
Och om de andra barnen håller på så här, vad säger då min dotter om dagarna? Är hon också taskig mot de andra?
Det är fyraåringar jag snackar om, hur blir det när de börjar skolan? Ryyyyyys.
Det enda jag och mina kompisar gör är att snacka skit om andra. Har vi en tjejmiddag så snackar vi bara skit skit skit, vi är jätteelaka och vi stänger folk ute och gör oss roliga över andra. Inte bara det, vi tävlar och konkurrerar och intrigerar. Vi är jättedåliga vuxna helt enkelt.
Varje dag måste jag lägga band på mig för att inte snacka skit om folk inför mina barn. Gång på gång upptäcker jag att ooops… fyraåringen sitter här och hör när jag snackar skit om nån på dagis! Shit! Så får man INTE göra…
Klart ungarna blir förvirrade, vi föräldrar är elaka och taskiga, sen försöker vi förklara för dem att man inte får vara dum, alla måste få vara med och leka.
Helgen kommer och alla Sveriges familjer ordnar kvällsmys med chips och läsk och bänkar sig framför Expedition: Robinson. Och vad bjuds, jo, gammal hederlig råmobbing och falskspel. Ungarna gör inte som vi vuxna säger, ni vet, utan de gör som vi gör och vad är det egentligen vi gör? Jo, som besatta följer vi ett program där vuxna människor är taskiga och bara snackar skit om alla andra, helt ohämmat.
Skolorna har anti mobbningsråd, det ordnas krismöten om barn mobbas eller är alltför elaka mot varandra. Samtidigt som den största vuxenunderhållningen är ett teveprogram där den som är bäst på att intrigera och mobbas vinner. Den som är bäst på att råmobbas och verkligen vara elak och få andra att gråta vinner en halv miljon. Och hela Sverige sitter som klistrade.
Barnen tror naturligtvis att detta är allvar.
"Vi sårade Jenny medvetet, det var enbart falskspel från mig och Emma. Jag tycker det är okej, det är ju bara ett spel", säger Robinson-Mariana till en kvällstidning dagen efter hon suttit och tröstat en storgråtande Jenny i teve.
I Dagens Nyheters serie om föräldraskap berättar en mamma förfärat om sin tonårsson: "Han tar avstånd från allt jag står för. Han vill inte läsa böcker, han föraktar pacifism och humanism, han påstår att alla som offrar sig för andra är losers – det är skitlöjligt att vara hjälpsam och solidarisk, för det är ändå ingen som säger tack."
Hjälp! "För det är ändå ingen som säger tack"… Snyft…
Stackars den här mamman. Och stackars sonen!
Det är vi som har skapat honom och hans gelikar. Det är vi som lyft fram en hel generation av Big Brother-Lindor och BB-Carros och Robinson-Robban och Robinson-Mariana.
De unga lär sig att de som är coola och har status är en porrig brud med silikonpattar som gärna visar sig naken eller en pantad muskelkille som svinar och super tills han spyr (gärna i direktsändning).
Att de har sex i Big Brother på barnvänlig sändningstid är egentligen inget problem, det kan man förklara för ett barn. Det är mobbningen man inte står ut med. Hur ska man förklara varför BB-Carro och BB-Angela mobbar och fryser ut BB-Olga för barnen?
Vi vuxna blir förbannade på när ungar är taskiga mot våra barn. Vi undrar varför de inte kan ge sig, varför de fortsätter att vara elaka och varifrån det kommer.
Jag tycker att det är konstigt att barn överhuvudtaget är snälla mot varann. När de har oss usla människor som föräldrar.
"För det är ändå ingen som säger tack"… gud så sorgligt. Så här kan vi ju inte ha det. Barnen måste lära sig att det lönar sig att säga tack. Att det lönar sig att vara snäll.
Tidigare kommentarer/betyg
- 2006-11-26 16:55 Josefine Nordstrand
-
Bra skrivet!!! Det mesta du skriver är mitt i blinken, keep it up!
Hälsningar Josefine
prinsessans.blogg.se
- 2006-11-25 19:08 Motherbitch
-
Just precis så är det. Sorgligt men sant, "de" (barn) gör som vi vuxna gör och inte som vi säger att de SKA eller borde göra. Har själv en 15-åring och sitter delvis med facit i hand. Ibland Låter hon ju som en sämre kopia av mig själv. Naturligtvis på gott och ont för jag har inte baara snackat skit, har hyfsat goda väderingar som vi delar. Och tyvärr Linda. Det blir värre när de börjar skolan. Det är en hemsk tid, både för oss föräldrar (oro för barnen) men även för dom som ska arbeta i den miljön minst 12 år. Som alla andra föräldrar tycker jag att mitt barn är speciellt och det har jag alltid talat om för henne. Det fick henne alltid att stråla som en liten sol tills hon började skolan. Då sa hon: "sluta kalla mig speciell. JAG VILL INTE VARA SPECIELL. JAG VILL VARA SOM ALLA ANDRA. Och på den vägen är det.
- 2006-11-12 20:10 Elin Andersson
-
Du har så jäkla rätt. Vi människor måste lära oss att säga ett så enkelt ord som "tack". Vi sitter och snackar skit, men samtidigt föraktar vi skitsnack. Snacka om att vi är dubbel-moral-kärringar. Vi alla måste lära oss tacksamhet och att lära oss att vara snälla! Men det är lättare sagt än gjort.
Foto: Ulrica Zwenge
