Aldrig mer singel, aldrig mer singel!

Jag var singel tills jag gifte mig när jag var 21 år gammal. Att gifta mig är det bästa som hänt mig. Om det blir skilsmässa, jag är plågsamt medveten om hur statistiken ser ut, kommer jag antagligen att bli helt desperat igen.

Jag var nämligen helt desperat när jag var singel. Jag stannade alltid till sist på fester, för tänk tänk tänk om HAN vill gå hem mig mig. Jag gick ofta backstage efter konserter för tänk tänk tänk om HAN vill hångla med mig.

Men det räckte inte med hångel, för jag ville bli TILLSAMMANS. Jag ville ha en KILLE.

Jag trängde mig alltid på och ringde och stalkade killar som värsta galningen. Skamkänslorna är så starka så jag vill helst inte tänka på hur jag betedde mig. Naturligtvis fick jag ingen kille, för ingen vill vara ihop med en galning.

Hela skoltiden gick enbart ut på att jag skulle HITTA EN KILLE. Jag lärde mig ingenting på lektionerna, jag satt bara av tiden och längtade till alla fester och studentskivor jag skulle på, där jag kanske kanske kanske skulle få hångla med någon som jag sedan skulle bli ihop med. Jag var helt tragisk.

Efter gymnasiet bodde jag ihop med en väninna, vi kan kalla henne Mirjam. Att säga att det var hemskt är en grov underdrift. Hon skulle alltid sitta så nära mig i tevesoffan och hon stack alltid in sina iskalla fötter under mina lår för att värma sig. På morgnarna kom hon och la sig i min säng. Och hon skulle låna mina saker och hon gick genom mina grejer och kollade vilka fester jag skulle på och med vilka och så skulle hon alltid med. Jag som precis börjat bli en egen individ och fått egna kompisar. Men det accepterades inte, hon snodde mina nya kompisar och de jag var kär i blev bara kära i henne.

Hon började klä sig som jag, lyssna på mina skivor, ja hon klippte till och med av sitt långa blonda hår och färgade det mörkt, precis som jag. Det blev Ensam ung kvinna söker-varning. Ni vet den där filmen där Bridget Fonda annonserar efter en tjej att dela lägenhet med. Och tjejen (Jennifer Jason Leigh) som nappar visar sig vara en skogstokig brud som snor Fondas saker och som klipper sig som henne och som snor hennes kille. Det slutar med att Jason Leigh försöker mörda Fonda. Så långt gick det förstås inte för mig och Mirjam.

Jag fick nog när hon började datea killen jag var kär i, min dittills största kärlek. Hon bjöd över honom på Häagen Dazs när jag var på landet en helg. Det var så vidrigt gjort att jag helt enkelt bröt kontakten med henne.

Aldrig mer singel och aldrig mer bo ihop med en tjejkompis, eller ett gäng tjejer.

Det är ren och skär mardröm. Det blir sådan konkurrens och det är så hemskt att det liksom ingår i paketet att man ska leverera skvaller, och ge intima detaljer om sitt sexliv. Och man måste låna ut sina kläder. Jag avskyr att låna ut mina saker. Det är det värsta jag vet. Jag lånar heller aldrig något från någon annan, bara för att få ha mina grejer ifred.

Jag hatar den där falska systerligheten och så ska man sitta där och vara heartbroken och ha joggingbrallor och svulla kladdkaka framför någon synnerligen kass videofilm.

Fram tills jag gifte mig har hela mitt liv gått ut på att HITTA NÅGON. Och mitt "härliga och fria" singelliv har inte varit det minsta fritt eller härligt. Och jag tror inte ett dugg på att de tjejer som säger de är så nöjda med att vara singlar. Jag hade inte en enda väninna som inte var mer eller mindre despo efter en kille. Vi satt och förfestade och snackade om de killar vi ville ha och alla hoppades att krogkvällen skulle ge något, dvs en kille. Och alla jag kände blev alltid kära i killen de gick hem med, inklusive mig själv. Så one night stands funkar inte. Man blir ju kär. Men det blir inte killen som aldrig ringer.

Aldrig mer singel, aldrig mer singel!

Tidningar skriver om den nya "singeltrenden", om tjejer som vill leva ett "sex and the city"-liv. De förverkligar sig själva, gör karriär, reser och köper egna små ettor i innerstaden och äter engångsmicrorätter. Nu öppnar också en ny lågprismatkedja, Willys Hemma, som riktar sig särskilt till singlar.

Expressen körde nyligen en stort uppslagen serie om "singeltrenden". Ett gäng tjejer kring 30 förklarar varför det är bra att vara singel. De säger saker som, "Man kan ha arbeten som inte kräver att man jobbar mellan nio och fem.", och: "Frågan är om man vill återvända till parförhållandenas värld, efter några år i full frihet."

Vaddå, måste man komma hem klockan 17 bara för att man lever ihop med någon? "Återvända till parförhållande efter år i full frihet?" Vilka slags män pratar de om? Talibanmän? Det är väl ingen som menar att de ska leva med någon som inskränker deras frihet.

Robinson-Zübeyde skriver en krönika i Expressen. "Det bästa med att vara singel och bo ensam är att jag slipper ta hänsyn till en annan människa under nästan dygnets alla timmar. Jag kan göra precis vad jag vill – utan att fråga eller informera. Jag behöver inte ens ha dåligt samvete."

Vad är det för killar hon pratar om?

Maria Bohlin, 35, säger till Expressen att hon är trött på att vara singel, hon vill träffa en man, men att det inte är accepterat att säga så. För som tjej ska man vara stark, oberoende och självständig. Och man får absolut inte säga att man faktiskt vill leva i ett förhållande med en man.

Hon berättar att hon saknar den där vardagliga två-ensamheten. "Man kan vara i varsitt rum. Så går man in till den andre och säger ´har du tänkt på det här`. När man träffar kompisar i min ålder måste man alltid göra något, gå på bio eller teater eller gå på krogen."

Maria vill ha vardaglighet. Med vardagligheten kommer också enligt henne den totala äktheten.

Den så kallade singeltrenden är ju ingen positiv trend. Okej om singeltrenden gick ut på att inte träffa någon men så är det ju inte. Singeltjejerna säger att de VILL hitta någon… sedan, och ha barn… sedan, och de är 32. Lycka till!

Jag tror att den så kallade singeltrenden är en stor bluff. Man säger att man själv valt att vara singel för att slippa säga hur gärna man faktiskt skulle vilja leva tillsammans med någon. Att låta desperat är en dödsynd. Att säga att man är en fri och glad singel är tufft.

Teveprogram som Ally McBeal, Sex and the city och böcker som Bridget Jones må vara hur roliga som helst, men de visar inget annat än desperata tjejer. Dessa serier och böcker handlar ju inte om tjejer som är nöjda singlar, tjejer som sysslar med andra saker än att ragga.

Okej om Marian Keyes bok Vattenmelonen handlade om en glad Claire som levde ensam med sin lilla dotter och inte om en knäckt nybliven mamma som gör allt för att få tillbaka sin exman men när det inte går börjar hon raskt datea en annan kille. Boken igenom är hon knäckt för att hon är singel och hon börjar dricka sprit för att dämpa ångesten hon känner för att hon blivit dumpad.

Jag vill inte bli en sådan som måste leva ensam. Som till sist måste sätta in en kontaktannons.

Jag vill alltid ha någon som sover bredvid mig varje natt, någon som tittar på teve bredvid mig, någon som äter frukost med mig VARJE MORGON. Som lagar mat till mig, eller som man lagar mat till. Som man kan prata med, dygnet runt. Som man garvar med. Som kan trösta mig. Som bara är där.

Jag vågar inte ens tänka på hur trist vardagen skulle bli utan en kille. Alla andra är uppbokade och man själv får sitta ensam framför teven och ruttna.

"Men jag hoppas att slippa dö singel", skriver Zübeyde i Expressen. Det hoppas jag med.

2010-07-13 04:59  

Ni vet, tjejer är olika också. Alla ser det inte som sitt livs mål att hitta en kille. Jag måste erkänna. jag var sådan som tonåring, sedan upplevde jag halvdåliga förhållanden som jag ville ut ur. Mina pojkvänner har alltid varit svartsjuk på mina kompisar för hur mycket de betyder för mig. Jag har inget emot förhållandet, om jag träffar en bra kille, varför inte. Det är bara det att när jag träffar någon som är intressant så blir jag rädd att de inte bra nog. Varför ska jag ge upp min frihet för en kille som jag inte är intresserad av? De finns killar och det finns killar och just nu är jag ganska nöjd att flirta runt och få kvalitet från vänner och familj.
 

2010-05-16 23:53  

De flesta kvinnor i 30-års åldern säger bara att de vill vara singlar. Zubeyde t ex (vars bästa vän även är min bästa vän) är helt desperat och har värsta paniken hela tiden. letar ständigt efter en man. Men kvinnor vill inte visa att de inte blev valda (för det är så de tänker- att de inte blev valda) därför upprätthåller de myten att de själv vill vara singlar. Ingen vill vara singel. Alla längtar efter den mannen som ska komma in och förverkliga deras liv. Så, på allvar, singeltjejerna skulle säga nej till mr right alltså? Näpp! De skulle de inte göra. Ja, han är helt fantastisk och vi fungerar på alla sätt..men näääää, jag vill ju vara singel. Yeah right! Det skulle ju hända!
 

2006-02-22 19:56   LolitaRegina

jag älskade att vara SJÄLVVALD singel. att vara ofrivillig singel / olyckligt kär är däremot ingen höjdare. men att själv välja att vara singel och verkligen ha längtat efter det, det tyckte jag var underbart! men jag älskar att dela min vardag med nån också, jag tycker om mitt nuvarande liv.
kan man inte älska båda sakerna lika mycket..?
 

2005-12-17 14:18   Daniel Lind

Vill bara påpeka att alla människor inte är heterosexuella.
 

2005-12-17 01:29   Cath

Det finns många fördelar med att vara singel och nackdelar också,precis som med att leva i ett parförhållande. Det jag tycker är jobbigt som singel är att man tycks falla lite utanför ramarna för hur det ska vara, man är lite udda för att man är singel. Ungefär som vad är det för fel på dig, varför har inte du hittat någon? Tråkigt att vara singel tycker jag däremot inte att det är och jag föredrar ju att vara singel framför att vara i ett dåligt förhållande.
 

2005-12-17 00:06   Susanne Nilsson

Ja du, det är faktiskt dötrist att sitta ensam hemma framför Tv:n när kompisarna blir sambos och skaffar barn. Jag har varit singel i ungefär 3 år och vill inget hellre än att träffa någon. Känner mig jättensam emellanåt. Ofta har jag fallit för helt fel killar men nu har jag börjat tänka om och hellre är jag singel än är ihop med någon oseriös. Det gäller väl att hålla utkik efter någon man trivs med och har roligt ihop med antar jag, för att det ska bli lyckat.
 

2005-12-16 21:59   Annika Karlsson

Det är så lustigt. var singel ända fram till 18 år. innan dess hade jag haft oseriösa kontakter med mkt oseriösa killar. någonting hände i trean på gymnasiet...jag kan inte förklara vad, men jag blev plötsligt så lugn och fridfull med mig själv. Jag tyckte om att vara singel, och DÅ träffade jag min nuvarande sambo. Jag tror att man måste tycka om sig själv innan man låter någon annan göra det. Om man mår bra, då utstrålar man vackerhet, självsäkerhet och respekt. Det syns utåt och man blir attraktiv!
 

2005-12-16 15:55   Carolina

*skrattar* Helt underbart skrivet. Jag var lycklig som singel och nu är jag lycklig i mitt förhållande. Olika nivåer av lycka kanske?
 

2005-12-11 00:22   Therese

Ooh..oavsett hur bra jag tycker att du skriver, så måste jag faktiskt komma med motargument :)
Visst, i många fall så är det som så att singeltjejerna ger sken utav att vara lyckliga som singlar, men sedan inte är det. Men i en del fall så är det faktiskt så att tjejerna ÄR lyckliga. Jag är en utav dem. Jag trivs med att fara runt som en yr liten höna, och det kan hända att det har med min ålder att göra (18 år). Men ändå, det finns, faktiskt, de som är genuint lyckliga med sitt liv som kringflackande singelbrudar som letar efter nästa äventyr..:)
Ville bara påpeka att dessa fenomen återfinns. För övrigt en mycket bra text. :)
 

2005-12-09 23:31   mira

du är grym.
 

2005-12-07 11:34   Jane Karlsson

Jahaja grattis. Du tror inte att vi ofrivilliga singlar bara fick mer ångest nu. Tack tack.