Linda Skugge

Böcker Expressen SvD CHIC Sylvias Dagbok
1998-08-21

980821

Varför måste man göra vissa saker fastän man inte alls måste: gå ut och supa ned sig varje fredag, säga tydligt att man absolut inte håller med när någon säger vad vacker du är? Varför säger folk "men vi kan väl vara vänner" till tjejen eller killen de gör slut med och varför säger vissa tjejer "du har så fina händer" till killen hon är kär i? Varför gör de det som förväntas av dem?

"Men vi gör det på ett annorlunda sätt, med en mer annorlunda vinkel" - varför säger alla så om saker de vet är redan gjorda tusen gånger? Varför är så många så infantila att de tror sig kunna göra något annorlunda? Detta är särskilt vanligt i tidnings- och tevebranschen. "Vi kan skriva om 70-talstrenden, men vi kommer inte att göra det som alla andra, vi gör det utifrån vårt speciella sätt att se på det." "Vi kan göra ett nöjesprogram för ungdomar, men vi kommer absolut inte att göra som alla andra, vi kommer att göra det på vårt speciella sätt, med vår annorlunda utgångspunkt."

Varför tycker alla att just de är de mest speciella? Vet ni vad som händer då? jo det blir ingenting med någonting. För ingen jävel är speciell.

Varför blir man så cynisk när man blir äldre?

Varför säger man att alla är osäkra innerst inne, att alla som hörs och tar plats är bara osäkra och rädda och blyga egentligen, precis som man själv? Då vill ju alla hävda att de är det, så enkelt kan det inte vara.

Varför är det alltid personer från samhällets avgrunder som når toppositioner, till exempel VD-ar? Hur kan dessa samhällets avskum samtidigt besitta de egenskaper som man bör ha när man har någon av de ledande positionerna? Om man inte är ett samhälles avskum kommer man aldrig att göra ett klipp, man försätter sig av feghet aldrig i sådana situationer, man saknar denna våghalsighet och man är rädd för alla risker som kan tänkas dyka upp och därav blir det inget klipp och man är dömd till evig fattigdom.

Jag fick frågan "ge eller få", naturligtvis svarar jag få, jag vill ha och ha och ha. Jag vet att jag föddes cynisk i en värld där pengar är det enda som betyder något. För lever vi inte i ett arbetsklimat där man hålls kvar i en osäkerhet, där man ska känna otrygghet, så att man inte ska våga kräva högre lön och bättre villkor? Det är inte konstigt att man drömmer om miljonvinster på Triss, är man miljonär kan ingen komma åt en, vilket måste innebära att man kommit till himmelen och alla änglarna.

Jag läser i alla tidningar som gör enkäter angående det här Swap your life, byt liv för en dag. Men ingen säger miljonär. Det är det allra första jag skulle vilja byta till. För att få känna på lite härlig himmelsk makt. Då kan man säga precis vadmanvill, då man kan göra precis vadmanvill. Och ingen kan komma åt en.

Jag känner att jag måste citera Jacqueline Susann, författaren till "Valley of the dolls": "If a woman has money, nothing can ever hurt her."




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiosex med siffror i fältet här



Foto: Ulrica Zwenge


Vulkan på Facebook | Vulkan på Twitter | Skugge&Co på Twitter | Skugge&Co på Flickr | Skugge&Co på Youtube
© lindaskugge.se 2005-2012 - kontakta