981030

Och jag fortsätter med den självutplånande stilen för det är enda sättet att få folk att luta sig tillbaka och kurra belåtet likt jättestora katter. Det är så bekvämt för andra om man trycker ned sig själv. För det får ju dem att framstå som mycket bättre. De riktigt ryyyser av välbehag.

Men det får ni inte för jag är visst något att ha, tyck som ni vill väl bekomme, tyck as you please. Vad man än gör klagar alltid någon, så det är bara att skita i alla. Man kan inte hålla på att slösa bort sitt liv på att tänka på vad andra eventuellt kommer att tycka. Låt folk tycka sitt, man kan ändå inte påverka dem att ändra sig. Och så tycker jag mitt. Och ibland ses vi för en fika.

Ofta gör man folk illa men inte alltid, inte på långa vägar. Så man är en snäll person, det är man faktiskt.

Man är en snäll person trots att man säger nej till saker, att man inte vill göra vissa saker som folk vill att man ska göra.

Men det är inte särskilt lätt att säga nej. Utan man förklarar sig och kommer med tusen undanflykter så man hamnar i ett underläge. Ett underläge där man inte behöver hamna om man lärde sig sköta detta på rätt sätt. Det är när man bortförklarar sig så förbannat som folk blir sura, som om man är taskig när man absolut inte är det.

Man har bara inte tid, och man måste tacka nej. Klarar man biffen att säga det rent ut istället för att väva in det i en massa smörja så tycker folk sällan att man är en elak svikare.

Ibland händer det att man säger ja för att man är så mesig att man inte vågar säga nej. Och så får man skit för att man är med i något sammanhang, men det folk inte vet är att man i själva verket varit schysst mot någon som ville ha med en.

Vad man själv ville brydde man sig inte om. Man ville bara vara schyrre. För det enda man tänker på är att vara snäll och smidig. Vara jobbig är det allra värsta. Fast det man i själva verket borde bry sig om är vad man själv vill och kan och har lust och ork och tid med.

Jag har egen teori som innebär att jag tar hänsyn, men det är det ingen som förstår, de tror att jag är kaxig

men ni ska veta att jag är snäll. Ibland vågar jag inte hälsa på någon som jag träffat en gång eller kanske intervjuat för att de är kända och för jag vill inte att de ska tänka "ånej nu tror hon vi är kompisar och att vi måste prata varje gång vi stöter på varandra". Så jag låter bli att hälsa av hänsyn till den personen och för att låta folk få vara i fred. Och naturligtvis leder det till att vissa tror jag är stroppig. Men jag är i själva verket är väldigt omtänksam.

Nu ska jag ge er ett råd som ni kan överföra till ert dagliga liv. Säg nej så ofta ni har lust. Säg bara "jag vill inte", ni har ingen skyldighet att förklara varför. Envisas folk med att få ett varför så är det deras problem.

2006-04-18 13:09   Ida

Gillade det där sista.
 

2005-10-12 15:52   Marie Ramsell

Härlig krönika!
Borde sättas upp på väggarna, så man påminns om det varje morgon!! :)