2002-05-04
Hur ska man få ett litet barn att käka kokt mat? Finns det nåt barn som äter kokta grönsaker och potatis? Finns det nåt barn som äter nåt annat på fiskpinnen än de goda krispiga skorpsmulorna?
"Gör måltiden till en härlig stund för hela familjen, duka fint och sitt ner allihop och prata om dagen som gått. Bjud på härliga grönsaker och lägg upp maten på ett aptitligt sätt." Så står det i alla föräldraböcker. Javisst, men hur mycket morot och ärta hamnar i barnmagen? Hos oss är det mer ett par snabba grabbnävar stekbullar (hemgjorda köttbullar är "inge gott") och resten av maten hamnar på golvet när lilltjejen helt enkelt kliver upp på bordet och sticker. Med sig tar hon mjölken som hon varje gång häller ut i vardagsrummet. Då hämtar hon papper på toan som hon blöter i toastolen och torkar upp mjölken. Så var det med den "lugna härliga stunden för hela familjen".
Jag har köpt en ny bok: Vendela Kirseboms Model Mommy - Vendela's plan for emotional support, exercise, and eating right after having a baby. Där ger hon oss sina favoritrecept, turkey meatloaf, tuna in a soy sauce marinade, butternut squash soup. Käkar hennes små döttrar det där?
Att vara modell måste vara ett vidrigt yrke, tänk att behöva obsessa så över vikten. Kapitlen om mat visar på en mycket matstörd kvinna. "You're making a choice - you are not a victim." "You are not depriving yourself - you are making choices."
"If you fell like you're too tired to stop after a few bites, here's my last resort trick: throw up…" nä, jag bara skoja, Vendela skriver så klart "throw it out". Men det kunde lika gärna ha stått att man skulle sticka fingrarna i halsen. Så viktigt är det att man BARA ÄTER EN TUGGA AV MOROTSKAKAN. Och när man slänger nåt måste man riktigt gegga ner det i skräppåsen så att man verkligen inte kan lockas av att ta upp det igen.
Vi får veta att när Vendela träffade sin man Olaf så ville han att hon lagade hans mammas kalkonrecept och det gjorde naturligtvis Vendela. Om jag träffade en kille och det första han ville var att jag skulle laga nån jävla gås som hans mamma brukade laga skulle jag springa så fort jag kunde.
Vendela tar hand om deras två små flickor (tre och ett) alldeles själv. Med så mycket pengar, varför köper hon inte hjälp? Nej, Olaf orkar inte med tanken på att ha främmande folk i huset, kunde vi läsa i Expressen i vintras. Nähä, det orkar han inte. Men då kanske Olaf kunde lyfta ett finger emellanåt funderar jag i stillhet. En timme i veckan får Vendela "göra vad hon vill" (bild på Vendela när hon tittar på en "härlig kruka" under en shoppingtur).
Tränar med sin personliga tränare gör hon när tillfälle ges och även om man är så trött att man håller på att gå sönder måste man träna, man blir piggare efteråt, låt dig inte lockas av sängen!
Sorry, Vendela, jag kommer fortsätta att äta HELA morotskakan och jag kommer att välja sängen framför träningen och jag kommer att fortsätta med våra chipskvällar och stekbullar. Tack gud för att du gjorde mig ful och inte till supermodel. Amen.
020504
De kunde väl ha gått ut med akrylamidlarmet innan jag storhandlade på Coop för 2500 spänn!Hur ska man få ett litet barn att käka kokt mat? Finns det nåt barn som äter kokta grönsaker och potatis? Finns det nåt barn som äter nåt annat på fiskpinnen än de goda krispiga skorpsmulorna?
"Gör måltiden till en härlig stund för hela familjen, duka fint och sitt ner allihop och prata om dagen som gått. Bjud på härliga grönsaker och lägg upp maten på ett aptitligt sätt." Så står det i alla föräldraböcker. Javisst, men hur mycket morot och ärta hamnar i barnmagen? Hos oss är det mer ett par snabba grabbnävar stekbullar (hemgjorda köttbullar är "inge gott") och resten av maten hamnar på golvet när lilltjejen helt enkelt kliver upp på bordet och sticker. Med sig tar hon mjölken som hon varje gång häller ut i vardagsrummet. Då hämtar hon papper på toan som hon blöter i toastolen och torkar upp mjölken. Så var det med den "lugna härliga stunden för hela familjen".
Jag har köpt en ny bok: Vendela Kirseboms Model Mommy - Vendela's plan for emotional support, exercise, and eating right after having a baby. Där ger hon oss sina favoritrecept, turkey meatloaf, tuna in a soy sauce marinade, butternut squash soup. Käkar hennes små döttrar det där?
Att vara modell måste vara ett vidrigt yrke, tänk att behöva obsessa så över vikten. Kapitlen om mat visar på en mycket matstörd kvinna. "You're making a choice - you are not a victim." "You are not depriving yourself - you are making choices."
"If you fell like you're too tired to stop after a few bites, here's my last resort trick: throw up…" nä, jag bara skoja, Vendela skriver så klart "throw it out". Men det kunde lika gärna ha stått att man skulle sticka fingrarna i halsen. Så viktigt är det att man BARA ÄTER EN TUGGA AV MOROTSKAKAN. Och när man slänger nåt måste man riktigt gegga ner det i skräppåsen så att man verkligen inte kan lockas av att ta upp det igen.
Vi får veta att när Vendela träffade sin man Olaf så ville han att hon lagade hans mammas kalkonrecept och det gjorde naturligtvis Vendela. Om jag träffade en kille och det första han ville var att jag skulle laga nån jävla gås som hans mamma brukade laga skulle jag springa så fort jag kunde.
Vendela tar hand om deras två små flickor (tre och ett) alldeles själv. Med så mycket pengar, varför köper hon inte hjälp? Nej, Olaf orkar inte med tanken på att ha främmande folk i huset, kunde vi läsa i Expressen i vintras. Nähä, det orkar han inte. Men då kanske Olaf kunde lyfta ett finger emellanåt funderar jag i stillhet. En timme i veckan får Vendela "göra vad hon vill" (bild på Vendela när hon tittar på en "härlig kruka" under en shoppingtur).
Tränar med sin personliga tränare gör hon när tillfälle ges och även om man är så trött att man håller på att gå sönder måste man träna, man blir piggare efteråt, låt dig inte lockas av sängen!
Sorry, Vendela, jag kommer fortsätta att äta HELA morotskakan och jag kommer att välja sängen framför träningen och jag kommer att fortsätta med våra chipskvällar och stekbullar. Tack gud för att du gjorde mig ful och inte till supermodel. Amen.
Foto: Ulrica Zwenge
