000325

"Har man inte sett First floor power i en rökig källarlokal har man inte älskat."

Ungefär så sa Mr Indie Terry Ericsson i P3 nyligen och jag kände att det var läge för en rejäl indiekrönika. Någon måste ju ingripa. För grejen är den, det som ingen verkar ha fattat, att First floor power stinker skit.

Bara för att Bob Hund tagit dem under sina vingar så har First floor power blivit heliga. De får samma skivbolag som Bob Hund, de får en timmes tid i Svt, P3 spelar singeln jätteofta, alla verkar älska dem.

Inte nog med det, First floor power förföljer mig på något mystiskt sätt. Så fort jag sätter på radion kommer den dåliga singeln med den svajiga inledande raden "We are the people who try to invent something new", med den kassa kassa kassa falska dåliga sångerskans röst.

Hon kan ju inte sjunga, det är helt falskt, som hon vore helt tondöv, hon svävar helt osäker på rösten.

De har dåliga låtar, de spelar astrist musik, de är "poppiga". Och jag HATAR "poppiga" saker. Killen sjunger om möjligt ännu sämre och han gjorde något slags supermiffodans i den där hemska Svt-dokumentären som jag naturligtvis hamnade framför. Dessutom såg jag HELA programmet, jag har ingen aning om varför. Sedan när jag en dag satte på teven visades reprisen som jag OCKSÅ såg. Jag ser deras äckliga klistermärken över hela stan, min hjärna har hakat upp sig på "We are the people who try to invent someting new". Den låten och Lee Hazelwoods "Take a walk on Valhallavägen" (som spelades i Svt:s "Rock") körs på repeat i mitt huvud, om och om igen. Jag håller på att bli tokig.

Ja, det är helt obvious, jag bryr mig liksom för mycket om First floor power, så de vinner väl. De tar upp min tid. Saker man fullständigt skiter i ödslar man inga tankar, ingen tid, ingen energi på. Men det gör jag ju uppenbarligen med First floor power och jag VET inte varför.

Tjejen ser trots allt oerhört tuff ut, men killen är jordens supernörd och ingen av dem kan ta en ton. De är ett sådant där stönigt band som spelar på "speciella" instrument, som någon jävla liten pianotrumpet som man blåser i en jävla lång slang för att få ljud i. De är sådana som tycker att instrument som de själva byggt eller byggt om är "fräna". Och de hör säkert till den typen av band som köper upp en massa gamla stärkare och skit för att de är "snygga" och användes på 60-talet eller något sådant bajsnödigt. Så ängsligt, så beige, så nördigt. Det finns faktiskt inget jag hatar mer i hela världen.

Jag fattar inte varför jag bryr mig så, varför stör jag mig? Jag kan ju inte vara "avundsjuk" eftersom jag själv inte spelar i band och inte spelar något instrument och inte har för avsikt att själv bli rockstjärna. Om det hade varit en författare som jag gick loss på på detta omogna sätt hade det helt klart varit för att jag var avis. Avis på att någon fick uppmärksamhet som jag kände att jag ville ha eller något sådant.

Själv kan jag ju inte skriva rent, är det samma sak som att jag i mitt yrke "sjunger falskt"? Jag som inte kan skriva, gör jag anspråk på att skriva "fint" och "riktigt" eller är själva grejen med mig att "kolla kolla hur tokig jag är, jag skriver i Expressen sedan sju år och jag SOV IGENOM ALLA JÄVLA SVENSKLEKTIONER FÖR DE VAR SÅ JÄVLA TRISTA, PLUGGET ÄR SÄMST"?

Men de i First floor power gör faktiskt anspråk på att sjunga "fint" och "normalt", de försöker inte vara något pajas/clown-artat band. Jag hade en idé som gick ut på att om det var så att de försökte vara lite "tokiga" så kanske det rättfärdigade deras bristfälliga sång, men den idén faller ju.

Bara för att jag dissar ett band som inte kan sjunga, spelar det någon roll om JAG själv inte kan skriva rent? Måste man själv vara perfekt innan man får dissa någon annan?

Jag tror att mitt agg mot First floor power går ut på att jag känner irritation för att jag inte kan höra det andra uppenbarligen hör. En frustration som går ut på att ingen fattar att de har fel. Eller ingen fattar att jag har rätt. I admit, jag stör mig på när någon man tycker är totalt kass får uppmärksamhet och hyllas. Så lite avundsjuka är det kanske trots allt som ligger där och spökar innerst inne. Eller snarare ren och skär missunnsamhet.

Andra bra band just nu: Revlon 9 och Ban tempo.

Köp också: Le Tigre, Boss Hog. Missa för guds skull inte Karin Dreijes nya band The Knife.

Se: Rose McGowan och Marilyn Manson i "Jawbreaker" (finns på video). Och "Nalles show" i Femman varje söndag.