000422

Det börjar med att modemet krånglar, jag ringer datorsupporten men de säger att jag måste ringa Internetsupporten. Sedan slutar musen att fungera, jag skriver mina texter med hjälp av pil-knapparna. Efter ytterligare ett par dagar börjar markören leva sitt eget liv och markerar hela stycken i texten, jag måste skriva texten i myrtakt så datorn inte hänger sig. Modemet slutar återigen att funka, och denna gång kan inte Internetsupporten hjälpa mig. Gateway säger att de måste ta in datorn för lagning. Men kruxet är att man måste skicka datorn till Irland för lagning i åtta veckor! Hade jag vetat det hade jag aldrig köpt en Gatewaydator.

Hur skulle jag kunna veta att fråga detta när jag köpte den? Man går in i en datorbutik i Stockholm, man tar för givet att det är dit man går för att laga datorn när den pajar. HUR skulle man veta att man borde ha frågat: ursäkta men det är inte så att ni av en händelse har er datalagning på IRLAND?

Nu när jag köper elektroniska prylar frågar jag alltid om man måste skicka iväg dem till Irland om de pajar. Senast frågade jag Onoff om man måste skicka deras Packard Bell till Ulanbator eller kanske Brasilien om den pajar. Killen höll på att garva läppen av sig. Nej, närmaste Onoff-butik, sa han.

När jag till sist blev tvungen att köpa ett nytt modem till min Gatewaydator höll jag inte på att få något kvitto eftersom de sitter uppkopplade från butiken i Stockholm till IRLAND och IRLAND hade problem med sina skrivare just då! Kan inte Gateway hålla till på IRLAND, eller kan de inte åtminstone öppna en ordentlig filial i Stockholm. Jo, ursäkta, min Mitsubishi har pajat, kan ni laga den? Nä du måste skeppa den till JAPAN, sedan tar det hundra år innan den är lagad.

Och det är inte bara datorn, hela mitt liv har rasat samman. På grund av att datorn är paj så kan jag inte betala mina räkningar och jag vägrar att gå till banken och sitta i timslånga köer och betala 50 spänn per avi. När mitt nya modem är på ganska bra humör möts jag av ett trasigt Handelsbanken.se. Jag kommer fram efter en timme i supportkön och får reda på att man måste ha Explorer 5.0. Springa springa med bebisen i selen till tidningsaffären och köpa PC-tidning med CD med Explorer på, installerar, installerar om, det funkar inte, nu måste jag tydligen ha Netscape 4.7. Springa springa med bebisen i selen till tidningsaffären och köpa PC-tidning med CD med Netscape på, installera, hela datorn kraschar och min mail "försvinner". Jag frågar om supportkillen verkligen tycker att Handelsbankens internetbank är bra och han viskar "jag kan inte prata just nu", efter en minut viskar han att han själv INTE använder deras internetbank. JA! Jag fick supportkillen att erkänna att Handelsbankens internetbank stinker!

Nu kanske ni tror att det räckte med det här? Men så lätt är inte lilla livet. Jag behövde ett nytt Visa-kort och fick hem ett kort som det står LINGA Skugge på och som dessutom inte funkade i någon bankomat. 2000-problemet, sa tanten på banken och skickade ett nytt kort med korrekt namn, men som fortfarande inte funkar i bankomaterna.

Jag ringer till Tele2-mobil för att de ska skicka räkningarna till mitt AB men hela tiden står det HB. De lovar att fixa det, men naturligtvis händer ingenting. Ingen fixar. Utfors går det inte att ringa till längre, de säger att alla linjer är upptagna, var god ring senare. Typ år 3000. Jag faxar Europolitan för att säga upp ett kontrakt men sedan när jag ringer för att dubbelkolla detta har de inte sett till något fax. Jag gör om det fem gånger men de har "inte sett till något fax" förrän jag får tag i en snäll tjej som ger mig sitt privata faxnummer och hon tar personligen faxet och skriver personligen in det i datorn.

Vad gör alla som jobbar i kundtjänst på den här typen av jobb? De låtsas ta anteckingar, de för inte in uppgifterna i datorn, utan de tar en holk. Borde inte Telia, Utfors, Tele2, Europolitan med flera kontrollera sina anställda lite bättre?

Om jag någonsin jobbar? Nä, jag sitter bara i telefonkö hela dagarna och jag känner samtliga på Gateway-, Handelsbanken Internet- och Tele2-Internet-supporten personligen. De är mina nya kompisar. Vi pratar väder och vind medan vi väntar på att datorn ska starta om. "Hur är läget i Stockholm då? Jaha, sunk. Här på IRLAND…" Tyst! Jag vill inte veta, jag HATAR Irland! Och när jag inte sitter med supporten rusar jag stan runt i jakt på en bankomat som tar mitt kort så jag kan köpa lite köttbullar och mjölk.

Ska livet vara så här? Jag börjar få utanför-kroppen-uppleveleser av ren utmattning. Jag har ingen mail, kan inte betala räkningarna, kan inte ta ut pengar på bankomaten, Telia fattar ingenting, jag får inte säga upp mitt mobilabonemang, jag kan sitta här på sängen och stirra.