2001-11-03
I Bang läser jag om en kvinna som skulle genomgå ett vaginalt ultraljud, dvs en kondomklädd penisliknande sak förs in i slidan för att undersöka t ex äggstockarna. Efter ett tag reste sig läkaren för att hämta nåt i ett annat rum och en annan man kom in och började köra penisatrappen fram och tillbaka på ett sätt som kändes lite väl överdrivet. Efter ett tag lämnade mannen rummet och läkaren kom tillbaka och genomförde undersökningen. Senare gick det upp för kvinnan att den där mannen inte alls var läkare. Kvinnan skämdes så mycket att hon inte vågade berätta om händelsen på flera år. Varför befann sig den där mannen överhuvudtaget hos en gynekolog? Tänk om han var en blivande pappa som följt med sin gravida fru.
Min allmänbildning omfattar sånt som man kan läsa om i tidningarna. Jag kan berätta om Robinson-Emmas tuttar och om att Bo Lundgren adopterat en lillasyster till Henrik och att han åtminstone försöker lämna Henrik på dagis varje morgon (men går inte lill-Henke på riksdagens dagis?, jag menar, hur svårt är det då för Bosse att hinna lämna honom…) och innan dagis så läser han samtliga dagstidningar. Men vem passar Henke då? Bosse, förklara för oss mammor hur du gör?
Eftersom jag sitter och lusläser en massa tidningar för att hitta ämnen att skriva om så besitter jag en massa (värdelös?) ”kunskap”. Alltid när jag pratar med människor så säger jag att ”jag har läst i tidningen att…” Och så besserwissrar jag mig, över helt onödiga saker. Dessutom så rättar jag folk hela tiden. Jag blir en hemskt irriterande person. Som när jag och en kompis gick förbi en second hand-butik för barn och hon pekade på ett par gulliga skor i skylten, varpå jag sa ”man ska inte köpa begagnade skor åt barn, det är inte bra att andra barn gått in dem, det har jag läst i tidningen”. Det var liksom inte så att hon hade tänkt att köpa dem, hon bara sa att de var gulliga.
Opopopopop tänk på att var tredje kyckling är otjänlig. Det har jag läst i tidningen. Opopopopop det är snuskbakterier i baguetter man kan köpa i affären. Det har jag läst i tidningen.
Sån är jag. Och bara för att jag säger att jag har läst om det i tidningen så tror folk inte på det. Det kan vara allt om att man inte ska beväpna sig med t ex en hammare om man känner sig rädd för att gå ner i tvättstugan eller att man inte ska bära kniv. För det slutar alltid med att man själv skadas. Enligt vad jag har läst i tidningen så är det så… Och det kan vara saker som att man inte ska ge tonåringar sprit hemma för enligt experter i tidningarna så dricker de tonåringar som får dricka hemma hos sina föräldrar mer när det sen är FF.
Unga människor tror definitivt inte på vad som står i tidningen. Men det är sant, det stod i tidningen, säger jag. Tidningarna suger, säger de.
011103
Desperat läser jag alla tidningar, böcker och ser på teve för att hitta nåt att skriva om. Jag klipper ut alla artiklar som är intressanta och sparar historier i huvudet. Som historien ur tidningen Ottar om kvinnan som blev smittad av klamydia av sin otrogne man. Klamydian upptäcktes inte och förblev obehandlad vilket ledde till att kvinnan blev steril. När hon och hennes nye man skulle åka för att hämta hem sitt adopterade barn såg hon sin exman med sin fru och deras barn på Arlanda. Hon var tvungen att kräkas av hat. Hon borde ha slagit in pungen på honom.I Bang läser jag om en kvinna som skulle genomgå ett vaginalt ultraljud, dvs en kondomklädd penisliknande sak förs in i slidan för att undersöka t ex äggstockarna. Efter ett tag reste sig läkaren för att hämta nåt i ett annat rum och en annan man kom in och började köra penisatrappen fram och tillbaka på ett sätt som kändes lite väl överdrivet. Efter ett tag lämnade mannen rummet och läkaren kom tillbaka och genomförde undersökningen. Senare gick det upp för kvinnan att den där mannen inte alls var läkare. Kvinnan skämdes så mycket att hon inte vågade berätta om händelsen på flera år. Varför befann sig den där mannen överhuvudtaget hos en gynekolog? Tänk om han var en blivande pappa som följt med sin gravida fru.
Min allmänbildning omfattar sånt som man kan läsa om i tidningarna. Jag kan berätta om Robinson-Emmas tuttar och om att Bo Lundgren adopterat en lillasyster till Henrik och att han åtminstone försöker lämna Henrik på dagis varje morgon (men går inte lill-Henke på riksdagens dagis?, jag menar, hur svårt är det då för Bosse att hinna lämna honom…) och innan dagis så läser han samtliga dagstidningar. Men vem passar Henke då? Bosse, förklara för oss mammor hur du gör?
Eftersom jag sitter och lusläser en massa tidningar för att hitta ämnen att skriva om så besitter jag en massa (värdelös?) ”kunskap”. Alltid när jag pratar med människor så säger jag att ”jag har läst i tidningen att…” Och så besserwissrar jag mig, över helt onödiga saker. Dessutom så rättar jag folk hela tiden. Jag blir en hemskt irriterande person. Som när jag och en kompis gick förbi en second hand-butik för barn och hon pekade på ett par gulliga skor i skylten, varpå jag sa ”man ska inte köpa begagnade skor åt barn, det är inte bra att andra barn gått in dem, det har jag läst i tidningen”. Det var liksom inte så att hon hade tänkt att köpa dem, hon bara sa att de var gulliga.
Opopopopop tänk på att var tredje kyckling är otjänlig. Det har jag läst i tidningen. Opopopopop det är snuskbakterier i baguetter man kan köpa i affären. Det har jag läst i tidningen.
Sån är jag. Och bara för att jag säger att jag har läst om det i tidningen så tror folk inte på det. Det kan vara allt om att man inte ska beväpna sig med t ex en hammare om man känner sig rädd för att gå ner i tvättstugan eller att man inte ska bära kniv. För det slutar alltid med att man själv skadas. Enligt vad jag har läst i tidningen så är det så… Och det kan vara saker som att man inte ska ge tonåringar sprit hemma för enligt experter i tidningarna så dricker de tonåringar som får dricka hemma hos sina föräldrar mer när det sen är FF.
Unga människor tror definitivt inte på vad som står i tidningen. Men det är sant, det stod i tidningen, säger jag. Tidningarna suger, säger de.
Foto: Ulrica Zwenge
