000513
Något av det mest provocerande man kan göra är att säga att man inte tycker om maten man blir bjuden på. Eller det behöver inte ens vara mat man blir bjuden på. Det kan vara så att man själv har tänkt att bjuda på räkor, men så upptäcker man att de är helt svarta och så vill man inte äta dem. Och gästerna blir liksom sura och börjar äta räkorna bara för att visa hur töntig man är. Trots att de inte tillagat maten blir de enormt provocerade. Som om de tar åt sig personligen.
Precis samma sak händer om det har varit en fluga på ens macka och man kastar den eller om ens bestik åker i golvet och man vill ha nya eller om man tappar glassen på marken och inte vill "skrapa av" gruset och fortsätta att äta. Enligt de oskrivna reglerna är man en stönig idiot om man gör så.
Jag vill härmed säga att det är min förbannade rättighet att göra som jag vill. Ni får äta hur många glassar som helst som trillat i marken, inte mig emot, bara jag slipper. Jag vill inte spy, jag vill alltså inte äta svarta räkor.
Folk blir så illa till mods när jag inte kan äta det som serveras. Men det har ju inte med dem att göra. Det är ju snarare jag som borde bli illa till mods, av att inte tycka om maten, av att jag blir utan middag. Problemet är helt och hållet mitt eget, inte deras, det är synd om mig, inte dem. Det är ingen kritik av dem, det handlar väldigt sällan om att maten är dåligt tillagad, det är fel på hela maträtten.
Jag är vuxen nu och jag gör vad jag vill bara det inte är olagligt eller skadar någon och jag är hjärtligt trött på att pina i mig mat med besvärad min. Nu ber jag helt enkelt om något annat, varför skulle jag svälta? Vegetarianer får ju någon annan mat, kan inte matfobiker också få det?
Jag har inget problem med att käka stekbullar till lördagsmiddag trots att hela sällskapet äter hummersoppa. Varför ska vi som bara tycker om cirka fem maträtter gå hungriga? Och jag har ingen som helst intention att "lära mig att tycka om" all mat. Okej att man försöker få små barn att smaka på all mat, så de verkligen får testa om de gillar det. Men när det gäller vuxna… "Men snälla Linda, 27 år, lite kaviar kan du väl ändå smaka."
Har alltid fått höra att det blir bättre när man blir äldre, att det "växer bort". Varken min matfobi eller åksjuka har växt bort, tvärtom, det har snarare blivit värre. Det är värre därför att folk har mindre förståelse för en när man är vuxen och inte tycker om en limpmacka med vanligt ost.
De som har minst förståelse är old people. Men det gör inget för jag har ingen förståelse för dem heller.
Lista på 40-talist-saker (förutom att de har mobilen avstängd) jag inte förstår: de använder vitpeppar istället för svartpeppar, de köper Kungsörnens spaghetti (överkokt skolmatsals-taste), de river morötter på rivjärnets minsta ställe (vattnig skolmatsals-taste), de köper alltid blandfärs till köttfärssås och köttbullar (för de är så himla snåla).
En kompis sa att hon tänkte ringa treans "Blåsningen" och be om att få göra en blåsning med mig i en tunnelbanevagn som stannade mellan två stationer och så skulle alla börja spy runt omkring mig. Hon trodde att det kanske skulle ta bort min spynoja. Men det skulle snarare utveckla en ny noja: tunnelbanenoja. En noja som jag nästan utvecklade efter att ett skitigt fyllo trillade över mig när jag, gravid i nionde månaden, satt på tunnelbanan. Jag kunde inte rubba honom, eftersom han var den tjockaste människa jag sett. Så han låg där i mitt knä och tittade på mig med en simmig blick och han kippade efter luft med öppen mun som en fisk på land. Jag tänkte paniskt att nu spyr han och jag skrek matt "nej nej", men ingen ingrep.
På ett sätt tycker jag det är okej att ingen hjälpte mig, för då behöver inte jag ha dåligt samvete för att jag alltid tar en omväg om jag ser en tant som trillat på gatan. Jag hjälper ingen, ingen hjälper mig.
Foto: Ulrica Zwenge
