000527
Killar verkar ha det så enkelt. De kan stå och pissa och det finns urinoarer överallt, trots att det är tjejer som får inkontinensproblem efter alla förlossningar och det är tjejer som behöver offentliga toaletter för att tjejer blir med barn och måste kissa varje timme. Tjejer är också extremt bakteriekänsliga där nere, killar kan bara skölja av dasen och gå. Det är tjejer som får urinvägsinfektioner en miljon gånger på grund av killarnas bakterier, det är tjejerna som måste äta penicillin som ger svamp och som gör att p-pillrena inte funkar. Det är tjejer som blir med barn och hela kroppen totalsabbas. Så här sabbas kroppen efter en graviditet:
Man får hål i tänderna, fötterna blir en storlek större, man får bristningar och åderbråck. De som föder vaginalt spicker och får inkontinensproblem alternativt så kan de inte hålla tätt på det andra stället. Tuttarna blir fula, som långa platta tubsockor med en liten pingisboll längst ner, håret blir sprött och faller av i stora tussar, man får ytliga blodkärl och finnar i hela ansiktet. Man får mörka pigmentfläckar i ansiktet som kanske bleks bort med tiden, man får ont i ryggen, magen blir en slapp påse. Höfterna förblir bredare (även om man går ner alla kilo så är höfterna bredare), man får hemorojder. Hörseln påverkas och man känner sig psykiskt slut i huvudet och börjar grina så fort man hör saker om barn som dör eller djur som behandlas illa.
Jag kan bara komma på ett fåtal saker som gör att det är synd om killar: det är synd om kortisar. Och det är synd om dem som har jätteliten snopp, dem helt utan skäggväxt och dem som blir flintis innan de blir 30.
Det är synd om tjejer som måste ha så ont att de tror att de inte ska överleva när de föder vaginalt.
"Med små barn blir det mycket ’biologi’: ohälsa, olyckor, tänder, magar, bajs och kiss. Hur skall unga kvinnor klara av att bli mammor om det är rädda för ’det biologiska’ och inte ens vågar föda sina barn? (…) Men barnen – som gudskelov ännu brister i kontroll och är så satans ’biologiska’ – kommer att bli de nya mammornas bästa lärare."
Så skriver Anita Goldman i Aftonbladet och passar på att skryta om att hon minsann födde natuuuurligt och utan smärtlindring. Så bra för dig Anita. Men jag tror inte att bajsiga blöjor får mig att ändra mig och börja sukta efter krystvärkar och vaginal förlossning.
Debatten handlar inte vad som är mest feministiskt, utan om att kvinnor ska få bestämma själva hur de vill föda. Vilket man redan får eftersom patienten alltid har rätt att bestämma över sin kropp, men man ska slippa bli bemött med skepsis och en nedlåtande attityd från läkare eller barnmorskor när man vill ha snitt.
Det som stör mig är att läkarna är så skelheliga och snackar om att det är oerhört riskfyllt att göra snitt när det egentligen handlar om pengar, att det skulle bli ekonomiskt ohållbart om alla kvinnor valde snitt.
Man väljer snitt bland annat på grund av alla nedskärningar inom vården. Och man är rädd för att om just jag behöver en läkare som måste använda sugklocka så finns han inte där och så dör bebin.
Om man frågar läkarna om de kan garantera att sådant inte händer så säger de naturligtvis ja, men det kan de inte eftersom man ständigt läser i tidningarna om barn som blir handikappade på grund av syresbrist under förlossningen etcetera och VAD är det som säger att just detta inte skulle kunna hända mig? En sådan sak händer inte under ett planerat snitt i och med att en hel stab på tio personer finns bara för mig, det är full koncentration just på mig och min bebis. Så, vad är säkrast? Räkna ut det själva ni.
De som föder vaginalt säger att vi andra går miste om något underbart, att det trots smärtan är fantastiskt. Men det som de inte förstått är att det underbara är bebisen och det får vi också uppleva: första mötet med sin lilla bebis. De har blandat ihop sakerna och babblar förvirrat om positiv smärta. Men vad sägs om att kunna möta sin lilla bebis HELT UTAN SMÄRTA och helt utan rädslan för att barnet kan att bli handikappat på grund av att det kommer ut för sakta och dessutom har navelsträngen runt halsen.
Var inte oroliga sjukhusen! Era budgetar kommer att klara oss som vill ha snitt, för det kommer inte att bli så att 100 % av kvinnorna väljer snitt. På samma sätt som att om homos får adoptera så kommer inte alla att göra det. Men de ska få om det vill!
Foto: Ulrica Zwenge
