000624
"Symtom vid ’nyttigt’ ätande: yrsel, huvudvärk, svullnad, frusenhet, irritation, trötthet, dålig blodcirkulation, rinnande näsa, ofta kissnödig, håravfall, munsprickor, darrningar, ögonsveda…" Läser "Ät allt! Hellre nästan rätt än exakt fel" (Gisela van der Ster Wallin, Anna-Carin E Lindskog) och jag som trodde jag åt så himla rätt märker hur totalt fel jag hade. Jag har alla symtom.
För sådana som mig blir vissa saker lite svårt. Som till exempel efter en operation då doktorn säger att man ska äta mycket fibrer. Men om man redan äter extremt mycket fibrer då? Och "drick vatten, minst två liter om dagen, så mår du kanske bättre". Men om man redan dricker cirka tre liter om dagen då? Ät frukt och grönt. Men om man redan gör det då? Hajar ni?
Därför kände jag att jag behövde läsa lite dietistspecialistsuperråd. Och fick lära mig att om man bara äter nyttigt och en massa fibrer så får man ovan nämna symtom. Man blir en darrig stirrig pinne.
Jag börjar följaktligen äta pizza och på Mcdonald’s och får istället magkatarr. Det allra bästa vore om man kunde strunta i att äta. Varför kommer aldrig framtiden, då man bara äter ett piller till lunch? Varför är den aldrig här? Tiden går men framtiden infinner sig aldrig.
Jag fick ett mail från en dam på cirka 80. 1. Hon har dator och mailar! 2. Lägg märke till språket, med alla versaler och ord som hatar. 3. Hon vägrar att äta mat hon inte tycker om.
Min ålderdom är räddad!
"Linda! Vi är olyckskamrater! Vad underbart att ha en sådan! Men tro inte att man måste vara ung för att lida av detta att inte kunna äta all mat. Jag är född på 20-talet och har ända sedan jag var tre år inte kunnat äta fisk! Det har varit ett långt, långt lidande på grund av alla dessa kommentarer fyllda av nedlåtenhet, ja, förakt, till och med ilska över att JAG inte kan äta fisk. JAG FATTAR INTE varför det retar så många. Ibland brukar jag när folk säger: ’Äter du inte FISK? Som är så gott!’ fråga dem vad de inte tycker om. Och ibland kryper det då fram ett och annat, till exempel filmjölk (jag tycker inte om det heller) och då säger jag: ’Tänk er att ni har en stor tallrik filmjölk framför er som ni måste äta upp. Kan ni det?’ ’Nej, kanske inte’, blir då svaret men det går inte hem för jag får genast höra: ’Men fisk som är så gott!’ Gud vad jag HATAR den frasen. Och jag lider alltså inte i onödan. Bjuder man mig på fisk i någon form, så talar jag om det. Jag äter inte fisk. Punkt slut. Då får jag höra av andra, att så där gör man bara inte, man äter vad man blir bjuden på. Varför i all friden ska man sitta och må illa på en bjudning, vad har värden-innan för glädje av en sådan gäst? Och frasen: ’Men du kan väl LÄRA dig’ gör mig också galen. En gammal väninna skrek till sist: ’Du måste gå till en psykiater!’ Det här blev ett långt lidandebrev men jag är säker på att DU förstår."
Foto: Ulrica Zwenge
