000715

Jag ger mig inte förrän jag har av-tabu-iserat kejsarsnittsfrågan.

Jag har fått mail och brev från läkare (män, som säger att det är oerhört riskfyllt att göra snitt), barnmorskor (förespråkar "naturlig" förlossning), vanliga kvinnor (som alla fött utan smärtlindring, "det sa bara plopp"), och vanliga män (som tycker "självklart, ska kvinnan INTE få välja!").

En annan vanlig kommentar är "har ni inte varit med om en vaginal förlossning så vet ni faktiskt inte vad ni är rädda för". Eeh, precis som om det inte är just det okända man är rädd för.

Jag måste bemöta era kommentarer. Låt oss börja med: "Man ska föda vaginalt för det är narurligt."

Är det verkligen naturligt? Man kan ju inte klara av det själv, utan måste få experthjälp sjukhus. Att kissa är däremot naturligt. Kvinnor och barn dör av förlossningar, ingen dör av att kissa.

"Snitt är lika smärtsamt som vaginal förlossning, bara det att smärtan kommer efteråt."

Jag håller inte med om det för mot smärtan i såret som kommer när bedövningen släpper får man först morfin och sedan starka värktabletter. Tar man noga sina piller har man inte ont.

Har fått mail från en kvinna som skriver att hon bad om epidural under sin vaginala förlossning men hon fick inget för att "läkaren var upptagen med en operation". Jag vet inte hur många förlossningshistorier jag hört som tar upp just detta att de inte får någon bedövning, antingen så är det "försent att få bedövning" eller så föder de på natten (då många barn kommer) och då finns det inte så många läkare, de får alltså klara sig utan bedövning.

En annan skriver om att hon behövde klippas upp och få sugklocka men fick "vänta i 26 minuter för att sugklockan var upptagen", vilket resulterade i att de blåste sönder bebisens lungor för att att få liv i henne.

Att bara höra EN enda sådan historia får en att undra: hur kan någon vara säker på att detta inte kommer att hända dem? Är det NÅGON som tycker att det är värt att riskera sitt lilla barn, eller? Alltså så tvingar man läkaren att ge en ett planerat snitt.

Och då säger vissa kvinnor att man ska prostestera mot nedskärningarna inom vården istället för att be om snitt. Och då säger jag, tjena mors, vad lätt det är. Tror ni någon kvinna tänker, få se nu, jag ska föda om en månad och jag är livrädd för att det inte ska finnas en läkare till hand om jag behöver en. Snitt? Nä, jag ringer några fertila tjejpolare och kollar om de vill stå med plakat utan för Sös.

Ett råd till er som är rädda för att något ska gå snett men ni vill ändå föda vaginalt: Be om ett kontrakt på en igångsatt förlossning plus egen läkare och barnmorska, som bara finns till för er.

"Snitt får inte göras utan att en läkare informerar om alla risker."

Eeh… Som om kvinnor inte tvingas till många timmars samtal om alla tänkbara risker. Som om inte kvinnorna utsätts för massiv övertalning.

"Snitt får inte göras i onödan!" Säger kvinnor. Vad rör det dem, det är ju inte deras barn? Det är ju beslut fattade av kvinnor som noga övervägt alla tänkbara möjligheter att överhuvudtaget få ut ungen. Det är skitsvårt att få ett snitt. Snitt får bara de vars rädsla är så stark att de orkar/vågar/helt enkelt måste gråta/tigga/be/skrika om ett snitt. Så det är knappast så att snitt utförs i onödan.

Värst är nog mailen från männen som är emot snitt. Vad är det för sadist-tendenser ni har? Ni och era fruar vill föda vaginalt och det får ni/de precis hur mycket ni/de vill, och ingen kommer att tvingar er/dem att genomgå ett planerat snitt om ni/de inte vill.

Så varför ska VI som inte vill föda vaginalt tvingas till det, varför ska vi inte få snitt? Mår ni på ett pervest sätt bra om vi måste lida?

"Jag vill inte med mina skattepengar betala era onödiga snitt!" kryper det till sist fram.

Om det ändå var möjligt, att man fick betala sitt "onödiga" snitt… så kunde alla ni som stör er få några ören över till en chokladkaka eller så.