001021
En gång när Bodström var fyra år prejade han sin kusin med en trehjuling så att han fick ett skrubbsår, Göran Persson som är emot våld, har inte kvar förtroendet.
Alla spädbarn där ute, tänk på hur ni lever ert liv, ni kanske blir ministrar. Det är lika bra att ni ber era föräldrar att låsa in er och kasta bort nyckeln.
Nä, jag bara skoja… Den nye finansministern Thomas Bodström har testat knark ett antal gånger, men Persson har kvar förtroendet för honom. Så fint då.
Kasta en sten i en folksamling och ni träffar någon som testat knark eller anlitat svart arbetskraft eller gjort någon tveksam gråzonsak. Det finns inga perfekta människor. Man får göra saker som kanske är mindre bra. Men det viktiga är att man inte ljuger.
Men det var inte det jag egentligen skulle skriva om. Det jag tänkte skriva om är att Dominika Peczynski inte är en fuskmamma. I Aftonbladet säger hon att hon har anställt en barnflicka på nätterna för att orka vara en bra mamma på dagarna. Och hon tar med sin dotter till jobbet och låter mormor passa henne ett par timmar om dagen.
Naturligtvis blev det läsarstorm på nätet. Men det intressanta är att de flesta inte alls tycker att Dominika är en fuskmamma utan de skriver att alla mammor ska göra det som känns bäst för dem. Heja Dominika!
Alla var dock inte så positiva till Dominika. En läsare skriver: "Det är inte bara en fråga om att ha barnflicka på natten och barnvakt på dagen osv (…) Själva inställningen om att barn är i vägen, stör i arbetet, inte får ta plats i ens liv, inte förändra något, den inställningen är mycket oroande med tanke på det här barnets framtid. En katt hade varit bättre."
Men… tillåt mig…. Det är ju Dominika som har rätt inställning! Det är ju hon som handlar som om barnet INTE är i vägen, INTE stör i arbetet. Hon låter inte världen stanna på grund av att hon fått barn, livet fortgår som vanligt, barnet tar plats i hennes liv så som det ser ut. Barnen är ju en del av ens liv och naturligtvis ska de kunna följa med till jobbet. Det mamman mår bäst av mår barnet bäst av. Så enkelt är det.
Hur vettigt är det att en mamma helt plötsligt ska ryckas ur den sociala delaktigheten? Och hur bra mår ett barn av vara händelsernas centrum, istället för att vara mitt i händelsernas centrum?
Läser "Barnaboken" där det står att barnet från dag ett söker delaktighet i föräldrarnas vardag. De vuxna ska inte gästspela i barnens värld, utan ta in barnen i sin egen vardag.
Barnen vill känna sig delaktiga i föräldrarnas liv, de vill känna att de behövs, de vill hjälpa till, tas i bruk. Heja Anna Wahlgren!
En annan suris skriver: "Vi får väl se om dottern fixar en fuskdotter som kan komma och titta till mamman på hemmet när hon hamnar där. Det kan ju också vara lite jobbigt…"
Det där hör man påtagligt ofta, som om barnen är satta till världen för att ta hand om en när man blir gammal. Jag UTGÅR från att jag kommer få klara mig själv när jag ruttnar. Mina barn ska inte behöva tvätta mig.
Varför vägrar gamla att flytta till vårdhem? Generation efter generation tycks ha samma problem. Varför inser de gamla inte hur skröpliga de är? "NEJ säger jag, jag ska inte flytta." Men du kan inte handla själv, inte duscha… "Nej, här har jag bott i hela mitt liv." Det är samma sak med hörapparat. "NEJ, säger jag, det är inget fel på mina öron." Samma sak med bilkörning. De kör tills de trillar av pinn och är livsfarliga i trafiken. "NEJ, säger jag, jag har kört i hela mitt liv." En avlägsen släkting till mig blev som 80-åring i stort sett blind av starr. Men han körde så klart ändå och LYSSNADE vid järnvägsbommarna, hörde han inget tåg körde han. Och gamla som HÖR så bra! Frugan som inte var i lika dåligt skick satt bredvid för hon hade ju lagt av att köra så som så många kvinnor gör eftersom mannen ändå kör.
Tjejer, sluta inte att köra bara för att ni har en kille. Please.
Foto: Ulrica Zwenge
