001104
Gick i Sturegallerian i Stockholm och hamnade bakom en riktig Östermalmstant i 50-årsåldern. Bredvid henne gick hennes son i min egen ålder. Han hade håret fullt av dreadslockar och såg allmänt tågluffaraktig ut. Och kunde man inte ana ett extra snipigt drag kring Östermalmstantens mun för att hon var missnöjd med sonens looks? Med reservation för att jag nu kan ha hur fel som helst (de kan ju även precis ha tjafsat om något), men inte verkade hon direkt stolt över sin son i dreads.
Varför bryr sig vuxna om hur deras barn SER UT! Det är faktiskt helt sjukt.
Lyssnade på "Ketchup", P3:s program för de som är under 15 år. Programledaren läste upp ett brev från en ung punktjej vars föräldrar säger, "usch ska du se ut som en sådan där!" Och i staden där hon bor finns det inget ställe där man kan köpa punkkläder. Tjejen får tipset av programledaren att hon ska köpa punkkläder på nätet, men då måste hon ha målsmans underskrift och det kan ju bli ett problem, så hon får helt enkelt sätta sig ner och diskutera detta och försöka komma överens med sina föräldrar.
Du unga punktjej, om du läser det här, jag kan köpa punkkläderna åt dig! Om du sätter in pengarna på mitt konto, så kan jag köpa punkkläder över nätet åt dig och sedan posta dem till dig. Då slipper du prata med dina trångsynta päron. Det kan liksom inte vara olagligt att köpa ut punkkläder till en minderårig.
Vad är det för skitföräldrar det finns där ute. Jag brukar inte gilla uttrycket "det finns viktigare saker", men i det här fallet finns det verkligen viktigare saker än hur era barn ser ut! Ni ska älska era barn, vad de än gör, hur de än är och hur de än ser ut. Kom igen!
Hur kan man INTE älska sina barn? Vad är det för störning som gör att man INTE kramar eller pussar sina barn och säger att man älskar dem och att de är bra och att man alltid alltid alltid kommer att stötta dem och ta hand om dem? Jag fattar det inte.
Vad är det som gör att vuxna inte ger sina barn detta? Vad är det som gör att vuxna sätter sig själva först och bryr sig om "vad skulle alla andra säga" eller "hur skulle det se ut" eller "måste du ha dreads" eller "över min döda kropp, inga punkkläder kommer in i detta hus"…
Ert barn som ni är missnöjda med för att det har fel frissa eller fel jobb eller älskar en person av samma kön är ju samma människa som (om ni är kvinnor) låg i era magar, som var så där små och varma som bebisar är, med sina små små händer och fötter och som kiknade av skratt för att ni lyfte upp dem högt högt i luften och var så fruktansvärt förälskade i er och som sökte alla människors ögon och leenden för att de trodde att världen var så god.
Det är äckligt med föräldrar som inte börjar acceptera sitt barn som de tycker är "konstigt" förrän andra gör det. Till exempel efter att det fått något pris, blivit hyllad stjärna eller något liknande. Det är inte ovanligt att det går till så.
Fy fan för alla er taskiga vuxna som inte låter era barn vara precis som de vill. Fy fan för er jävla vuxjävlar som sätter ert liv före era barns liv. "Vad ska alla andra säga", det ska ni skita i. För det är era barn det handlar om, inte er. Ni finns enbart till för att få era barn att må bra, bli lyckliga, känna sig trygga.
Du gulliga lilla punktjej, maila mig så fixar jag dina punkkläder på stubinen. Skit i vad dina föräldrar säger.
Tidigare kommentarer/betyg
- 2010-06-26 20:28
-
Jag skiter på denna sjuka linda skugge
- 2007-03-23 22:43 cool_boy_93
-
(till nejduvillintevetavem)
bara för att man har trasiga nylonstrumpbyxor är man väl fan inte en slampa. din mamma borde inte ha så förutfattade meningar
- 2006-09-03 11:03 nejduvillintevetavem
-
Hej! Jag är också en liten gullig punktjej och tycker också att man ska få bestämma själv vad man ska ha på sig, det ska inte föräldrarna göra. Men du frågar varför föräldrar överhuvud taget bryr sig om hur deras barn ser ut, och jag kan svara på den frågan eftersom mina egna föräldrar har berättat det många gånger för mig. Ibland så vet inte barn vad det dom vill ha på sig symboliserar, och det kan vara nåt som dom inte alls vill få folk att tro att dom står för. Jag får inte ha trasiga nylonstrumpor för mamma, och det är för att hon tycker det är fel av såna som har råd att ha hela kläder att ha trasiga saker när det finns folk som faktiskt inte har råd med hela strumpbyxor. Det är inte för att det är fult eller för att punkare är läskiga som man, eller iaf jag, inte får ha vissa kläder utan för att det symboliserar nåt konstigt. Jodå, visst är det samma människor som var så där små och gulliga, men det är inte det det handlar om, det handlar om vad folk tror att man är, vad man vill att folk ska tro att man står för. Och jag tycker inte att det är så konstigt ifall en mamma inte vill att dottern ska bli tagen som en slampa.
Foto: Ulrica Zwenge
