2001-01-20
Hotel Billingen i Skövde annonserar i kvällstidningarna: ”Fira nyår på Hotel Billingen. Vi erbjuder kompletta paket med logi, supé samt dans till både orkester och DJ. Paketpris 670 kronor.” Jag såg annonsen dagligen ett par månader innan nyår. Måste de annonsera så hårt för att nån överhuvudtaget ska bo hos dem på nyår? Annars sitter de där i sitt tomma hotell? Det är så sorgligt.
Det är lika sorgligt om nån åkte dit för att fira nyår. Om en familj läste annonsen och tyckte det lät trevligt ”dans till både orkester och DJ” och hostade upp 670 kronor per man. Har de inga andra att fira nyår med? Det är så sorgligt.
Varje dag kan man läsa om olika evenemangstips i Dagens Nyheter. Det står om olika bussutflykter och stadsvandringar i Stockholm. ”Marknadsnöjen. Utflykt till gårdar och växthus på Mälaröarna. Buss avgår från Åhléns, Odenplan, kl 13. Picknickklubben arrangerar.” ”Söders höjder. Peter Frisk leder en historisk och litterär vandring från Yttersta Tvärgränd till Fjällgatan. Samling vid T Zinkensdamm, Ringvägen, kl 13.”
Men om ingen kommer då? Och så står bussen där klockan ett på Odenplan, helt tom. Och Peter Frisk väntar och väntar vid Zinken men måste vänta förgäves och får åka hem igen. Det är så sorgligt.
Det är lika sorgligt om nån kommer. Om nån har slagit upp den där evenemangssidan i DN och tänkt ”Utflykt till gårdar och växthus på Mälaröarna låter trevligt” och åker till Odenplan klockan ett. Har han inget annat att göra, har han inga kompisar, är han helt ensam? Det är så sorgligt.
Det ligger ett kafé på Skeppsbron som alltid är tomt och i lördags stod det en tjej utanför och bjöd på kaffe och bulle, precis som på Konsum, när de bjuder på smakprov. Det är så förlamande tragiskt med kaféer och restauranger som alltid är tomma, som ingen vill gå till. När dagen är slut så måste de slänga all mat. Det är så sorligt.
Läser om familjen Roos i ”De fattiga och de rika”-serien i Aftonbladet. ”Det är jag bekymrad över; att vi inte har råd att ge barnen hälsosam och nyttig mat”, säger pappa Roos. De fem barnen får rester, stekta makaroner och några köttbullar och vatten att dricka.
Emma Reiz, 24-årig it-brud, ”är vacker, nästan älvlik och tycker att skillnaderna mellan människor får vara mycket stora.” Emma funderar en stund med hakan i handen: ”Om jag ska vara ärlig så har jag svårt att tycka riktigt synd om uteliggare i Sverige. En uteliggare i New York berör mig mer. Där saknar man ett trygghetssystem som finns här. Om man sköter sig någorlunda så har man en bostad och en grundtrygghet i Sverige.”
Om familjen Roos bara ”skötte sig” lite mer så kanske de också fick råd att resa till New York på semester för 50 000 och skeppa hem en designsäng över Atlanten, precis som Emma och hennes pojkvän Charles. Det är så sorgligt.
Jag har ett klipp från Aftonbladet från förra året där Anna Maria Corazza Bildt berättar om hennes och Carls middagsvanor. ”Om vi kommer hem sent och är trötta (…) så brukar vi ta ett glas vitt vin och lite parmesanost först och äta middag senare. Vi äter parmesanost jämt.”
De kan sitta där och smutta på ett traditionellt italienskt vitt vin. Och alltid ha parmesan hemma och Carl kan älska parmesan hur mycket han vill. Medan alla andra måste springa hem från jobbet för att hinna hämta barn på dagis och sen laga köttbullar och tvätta och skrubba bort snabbmakaron-klet från köksgolvet så kan Carl och Anna Maria sitta skönt tillbakalutade och äta sin jävla parmesan och vara helt verklighetsfrånvända.
Det är skrattretande sorgligt.
010120
En man på Drottninggatan har ställt upp en hink med röda rosor framför sig. Det är kväll och alla är på väg till och från krogen. Ingen stannar och köper. De bara går förbi. Är det hans enda sätt att försörja sig? Har han barn? Om ingen köper, vad händer då? Det är så sorgligt.Hotel Billingen i Skövde annonserar i kvällstidningarna: ”Fira nyår på Hotel Billingen. Vi erbjuder kompletta paket med logi, supé samt dans till både orkester och DJ. Paketpris 670 kronor.” Jag såg annonsen dagligen ett par månader innan nyår. Måste de annonsera så hårt för att nån överhuvudtaget ska bo hos dem på nyår? Annars sitter de där i sitt tomma hotell? Det är så sorgligt.
Det är lika sorgligt om nån åkte dit för att fira nyår. Om en familj läste annonsen och tyckte det lät trevligt ”dans till både orkester och DJ” och hostade upp 670 kronor per man. Har de inga andra att fira nyår med? Det är så sorgligt.
Varje dag kan man läsa om olika evenemangstips i Dagens Nyheter. Det står om olika bussutflykter och stadsvandringar i Stockholm. ”Marknadsnöjen. Utflykt till gårdar och växthus på Mälaröarna. Buss avgår från Åhléns, Odenplan, kl 13. Picknickklubben arrangerar.” ”Söders höjder. Peter Frisk leder en historisk och litterär vandring från Yttersta Tvärgränd till Fjällgatan. Samling vid T Zinkensdamm, Ringvägen, kl 13.”
Men om ingen kommer då? Och så står bussen där klockan ett på Odenplan, helt tom. Och Peter Frisk väntar och väntar vid Zinken men måste vänta förgäves och får åka hem igen. Det är så sorgligt.
Det är lika sorgligt om nån kommer. Om nån har slagit upp den där evenemangssidan i DN och tänkt ”Utflykt till gårdar och växthus på Mälaröarna låter trevligt” och åker till Odenplan klockan ett. Har han inget annat att göra, har han inga kompisar, är han helt ensam? Det är så sorgligt.
Det ligger ett kafé på Skeppsbron som alltid är tomt och i lördags stod det en tjej utanför och bjöd på kaffe och bulle, precis som på Konsum, när de bjuder på smakprov. Det är så förlamande tragiskt med kaféer och restauranger som alltid är tomma, som ingen vill gå till. När dagen är slut så måste de slänga all mat. Det är så sorligt.
Läser om familjen Roos i ”De fattiga och de rika”-serien i Aftonbladet. ”Det är jag bekymrad över; att vi inte har råd att ge barnen hälsosam och nyttig mat”, säger pappa Roos. De fem barnen får rester, stekta makaroner och några köttbullar och vatten att dricka.
Emma Reiz, 24-årig it-brud, ”är vacker, nästan älvlik och tycker att skillnaderna mellan människor får vara mycket stora.” Emma funderar en stund med hakan i handen: ”Om jag ska vara ärlig så har jag svårt att tycka riktigt synd om uteliggare i Sverige. En uteliggare i New York berör mig mer. Där saknar man ett trygghetssystem som finns här. Om man sköter sig någorlunda så har man en bostad och en grundtrygghet i Sverige.”
Om familjen Roos bara ”skötte sig” lite mer så kanske de också fick råd att resa till New York på semester för 50 000 och skeppa hem en designsäng över Atlanten, precis som Emma och hennes pojkvän Charles. Det är så sorgligt.
Jag har ett klipp från Aftonbladet från förra året där Anna Maria Corazza Bildt berättar om hennes och Carls middagsvanor. ”Om vi kommer hem sent och är trötta (…) så brukar vi ta ett glas vitt vin och lite parmesanost först och äta middag senare. Vi äter parmesanost jämt.”
De kan sitta där och smutta på ett traditionellt italienskt vitt vin. Och alltid ha parmesan hemma och Carl kan älska parmesan hur mycket han vill. Medan alla andra måste springa hem från jobbet för att hinna hämta barn på dagis och sen laga köttbullar och tvätta och skrubba bort snabbmakaron-klet från köksgolvet så kan Carl och Anna Maria sitta skönt tillbakalutade och äta sin jävla parmesan och vara helt verklighetsfrånvända.
Det är skrattretande sorgligt.
Foto: Ulrica Zwenge
