2001-02-24
Man ska inte erkänna sina brister, jag vet. Men jag KAN inte låta bli. Det är säkrare att berätta innan vad man inte gillar så man slipper gå på middag hos nån och så kan man inte äta nåt överhuvudtaget. Är man hungrig så kan man inte dricka, för sprit och tom mage, no good. Och det är nästan omöjligt att ta sig ur en sån situation, att sitta på en middag och inte äta en enda tugga. Det är extremt pinsamt. Därför säger jag till innan.
Jag har rykte om mig att jag måste boka upp vanliga fikor med kompisar två veckor fram i tiden och alltid kolla i almanackan. Folk stör sig på det, och de känner sig förfördelade, som om jag inte vill träffa dem. De tycker jag är så där otrevligt bisniz bisniz-upptagen att jag måste boka in en vanlig kompisfika i mitt åh så stressade schema. De tycker att då det kan lika gärna vara.
Men det är väl bättre att boka in en tid då man vet att man är ledig och kan ses, än att önsketänka och säga att man kan och sedan ställa in!
En gång sms-ade en polare ”ska vi inte fika snart” och jag ringde upp honom och sa att jag gärna fikade samma dag, men han kunde inte, han kollade i almanackan och sa att vi skulle kunna ses följande vecka. Han är en av dem som har klagat, men han gör ju själv precis som jag! Det slår aldrig fel, de som klagar är i själva verket precis likadana. Låt mig citera Carina Rydberg, hon sitter inne med alltings sanning: ”Det är på detta sätt grymheten i en människa föds: när hon i en annan människa känner igen det hon hatar mest i sig själv.”
Jag tror alla gör så, kollar i almanackan efter lediga luckor och skriver in kompisfikor. Jag blir absolut inte offendend om nån gör så med mig, det FUNKAR så. För det är klart man måste planera sin tid och boka upp fikor bland allt jobb. Man jobbar minst 40 timmar per vecka och det går först, sedan måste man ju göra ett schema för att träffa sina vänner när man inte jobbar. Och är det inte då BRA att skriva in dessa kompisfikor i almanackan? Hur skulle man annars göra, vara lite bohemig utan almanacka och försöka minnas alla och sedan missa hälften för att man glömt bort dem? Jag hajar inte kritiken.
Det handlar ju inte om att mina känslor för denna kompis är mindre för att jag skriver in fikan i min almanacka. Och eftersom man jobbar så mycket och även vill ha tid för att bara vara själv framför teven eller läsa alla tidningar och böcker så blir det ju inte så mycket tid över så man måste helt enkelt boka in vanliga fikor två veckor fram i tiden.
Jag tänker inte ta att jag är värst. När alla andra i stort sett är likadana. En jag känner berättade att hon inte vill gå ut samma kväll om nån bara ringer med en halvtimmes varsel. ”Man vill ju veta lite i förväg, men jag är inte som du Linda.” Nähä och hur är jag då? Ni är ju för fan precis som jag. Jag tänker inte ta på mig rollen som lunatic nummer 1.
010224
Jag är den enda som erkänner att jag hatar viss mat, och bara därför får jag ryktet om mig att vara jättepetig. Att det typ inte går att bjuda mig på middag. Men sen ser jag att andra är precis likadana. De petar också bort en massa oliver och annan skit från tallriken. Men eftersom de säger ”jag tycker om ALL mat” så får de inget rykte om att vara barnsliga och petiga och bortskämda.Man ska inte erkänna sina brister, jag vet. Men jag KAN inte låta bli. Det är säkrare att berätta innan vad man inte gillar så man slipper gå på middag hos nån och så kan man inte äta nåt överhuvudtaget. Är man hungrig så kan man inte dricka, för sprit och tom mage, no good. Och det är nästan omöjligt att ta sig ur en sån situation, att sitta på en middag och inte äta en enda tugga. Det är extremt pinsamt. Därför säger jag till innan.
Jag har rykte om mig att jag måste boka upp vanliga fikor med kompisar två veckor fram i tiden och alltid kolla i almanackan. Folk stör sig på det, och de känner sig förfördelade, som om jag inte vill träffa dem. De tycker jag är så där otrevligt bisniz bisniz-upptagen att jag måste boka in en vanlig kompisfika i mitt åh så stressade schema. De tycker att då det kan lika gärna vara.
Men det är väl bättre att boka in en tid då man vet att man är ledig och kan ses, än att önsketänka och säga att man kan och sedan ställa in!
En gång sms-ade en polare ”ska vi inte fika snart” och jag ringde upp honom och sa att jag gärna fikade samma dag, men han kunde inte, han kollade i almanackan och sa att vi skulle kunna ses följande vecka. Han är en av dem som har klagat, men han gör ju själv precis som jag! Det slår aldrig fel, de som klagar är i själva verket precis likadana. Låt mig citera Carina Rydberg, hon sitter inne med alltings sanning: ”Det är på detta sätt grymheten i en människa föds: när hon i en annan människa känner igen det hon hatar mest i sig själv.”
Jag tror alla gör så, kollar i almanackan efter lediga luckor och skriver in kompisfikor. Jag blir absolut inte offendend om nån gör så med mig, det FUNKAR så. För det är klart man måste planera sin tid och boka upp fikor bland allt jobb. Man jobbar minst 40 timmar per vecka och det går först, sedan måste man ju göra ett schema för att träffa sina vänner när man inte jobbar. Och är det inte då BRA att skriva in dessa kompisfikor i almanackan? Hur skulle man annars göra, vara lite bohemig utan almanacka och försöka minnas alla och sedan missa hälften för att man glömt bort dem? Jag hajar inte kritiken.
Det handlar ju inte om att mina känslor för denna kompis är mindre för att jag skriver in fikan i min almanacka. Och eftersom man jobbar så mycket och även vill ha tid för att bara vara själv framför teven eller läsa alla tidningar och böcker så blir det ju inte så mycket tid över så man måste helt enkelt boka in vanliga fikor två veckor fram i tiden.
Jag tänker inte ta att jag är värst. När alla andra i stort sett är likadana. En jag känner berättade att hon inte vill gå ut samma kväll om nån bara ringer med en halvtimmes varsel. ”Man vill ju veta lite i förväg, men jag är inte som du Linda.” Nähä och hur är jag då? Ni är ju för fan precis som jag. Jag tänker inte ta på mig rollen som lunatic nummer 1.
Foto: Ulrica Zwenge
