2001-03-17
Okej okej okej, jag ska förklara mig.
Jag menar inte att alla som är sjuka ska dödas eller lämnas bort eller är mindre värda eller att de inte kommer att älskas. Jag menar bara att man kan fundera på såna svåra saker när man är gravid, särskilt första gången.
Jag kollade med några mammor jag känner om de kände som jag när de var gravida. Alla sa att de hade varit oroliga under graviditeten men ingen sa att de också hade funderat på att vilja lämna bort ett sjukt barn, nån sa att om hon fick ett sjukt barn så var det ”meningen” att just hon skulle ta hand om det.
Jaja, då är det väl bara jag som är sick in the head, för jag tänkte faktiskt på om man får lämna bort sjuka barn, vad man har för rättigheter/skyldigheter om man får ett jättesjukt barn.
Nu när jag har ett barn skulle jag aldrig tänka så igen, då skulle allt vara välkommet. Det skulle inte spela nån roll om det var sjukt, jag skulle naturligtvis vilja ha det och älska det.
Men när man väntar första barnet och inte vet hur det kommer kännas att få ett barn så fattar jag att man kan känna som jag gjorde. Men nu kände ju ingen annan som jag, så jag är väl ett monster då. Och ja, jag skulle definitivt göra abort om det visade sig att jag hade ett sjukt foster i magen.
Ni har väl rätt då, alla ni som mailar om att jag är cynisk och dum i huvudet. Så då kan ni fortsätta med det.
Påhoppen angående det jag skrivit om abort slutar inte. Jag menar inte att sjuka människor är mindre värda. Jag menar bara att argumentet ”rädda liv redan i vecka 20” inte fungerar för att sänka abortgränsen. För man kan inte hävda att det går att rädda barn i vecka 20-22, de ytterst få barn som räddas blir gravt handikappade, deras hjärnor och lungor är inte utvecklade. Att inskränka på kvinnans rätt till sin egen kropp på grund av att man i vissa enstaka fall kan rädda ett foster i vecka 20, ett foster som kommer att bli en sjuk människa, är helt enkelt ett väldigt dåligt argument.
Om gränsen sänks med en vecka kommer det drabba mellan 20 och 30 kvinnor varje år. Det är så få, hjälp dem i stället för att förstöra deras liv.
Jag får också mail om att det är löjligt att dra upp så extrema exempel som ”den 14-åriga tjejen som förträngt sin graviditet” när man talar om de som skulle drabbas av att gränsen sänktes. Men det ser ju ut så! Det är ju exakt dessa extremfall som skulle drabbas om gränsen sänktes. De som ansöker om abort efter vecka 18 är ju ofta extremt utsatta kvinnor, som utsatts för våld av sin kille, missbrukare, psykiskt sjuka eller väldigt unga och som inte märkt att de är gravida.
Och det jag talar om, att skydda Sveriges abortlag, det HJÄLPER er kvinnor, det hjälper era väninnor och döttrar och dotterdöttrar. Så varför i hela fridens namn håller ni inte med mig? Är ni helt från vettet kvinnor?
010317
Helt plötsligt blev jag bombarderad av mail från tjejer som tycker att jag är en vidrig cynisk människa, att jag bara tycker att lyckade och friska människor har rätt att leva. ”Linda du är säkert en sån som skulle göra abort om du fick reda på att fostret var sjukt!” ”Jag har en syster som är cp-skadad och jag älskar henne jättemycket.” Det här var för ett par veckor sen, innan min nya bok ”Det här är inte en bok” fanns i butik, så de måste väl ha läst den på boknapster (haha) eller nåt. I boken skriver jag om att när man är gravid så funderar man mycket på om barnet är friskt och man oroar sig för att man ska få ett sjukt barn. Och man kanske undrar vad som händer om barnet är sjukt, tänk om man inte vill ha det, vad händer då?Okej okej okej, jag ska förklara mig.
Jag menar inte att alla som är sjuka ska dödas eller lämnas bort eller är mindre värda eller att de inte kommer att älskas. Jag menar bara att man kan fundera på såna svåra saker när man är gravid, särskilt första gången.
Jag kollade med några mammor jag känner om de kände som jag när de var gravida. Alla sa att de hade varit oroliga under graviditeten men ingen sa att de också hade funderat på att vilja lämna bort ett sjukt barn, nån sa att om hon fick ett sjukt barn så var det ”meningen” att just hon skulle ta hand om det.
Jaja, då är det väl bara jag som är sick in the head, för jag tänkte faktiskt på om man får lämna bort sjuka barn, vad man har för rättigheter/skyldigheter om man får ett jättesjukt barn.
Nu när jag har ett barn skulle jag aldrig tänka så igen, då skulle allt vara välkommet. Det skulle inte spela nån roll om det var sjukt, jag skulle naturligtvis vilja ha det och älska det.
Men när man väntar första barnet och inte vet hur det kommer kännas att få ett barn så fattar jag att man kan känna som jag gjorde. Men nu kände ju ingen annan som jag, så jag är väl ett monster då. Och ja, jag skulle definitivt göra abort om det visade sig att jag hade ett sjukt foster i magen.
Ni har väl rätt då, alla ni som mailar om att jag är cynisk och dum i huvudet. Så då kan ni fortsätta med det.
Påhoppen angående det jag skrivit om abort slutar inte. Jag menar inte att sjuka människor är mindre värda. Jag menar bara att argumentet ”rädda liv redan i vecka 20” inte fungerar för att sänka abortgränsen. För man kan inte hävda att det går att rädda barn i vecka 20-22, de ytterst få barn som räddas blir gravt handikappade, deras hjärnor och lungor är inte utvecklade. Att inskränka på kvinnans rätt till sin egen kropp på grund av att man i vissa enstaka fall kan rädda ett foster i vecka 20, ett foster som kommer att bli en sjuk människa, är helt enkelt ett väldigt dåligt argument.
Om gränsen sänks med en vecka kommer det drabba mellan 20 och 30 kvinnor varje år. Det är så få, hjälp dem i stället för att förstöra deras liv.
Jag får också mail om att det är löjligt att dra upp så extrema exempel som ”den 14-åriga tjejen som förträngt sin graviditet” när man talar om de som skulle drabbas av att gränsen sänktes. Men det ser ju ut så! Det är ju exakt dessa extremfall som skulle drabbas om gränsen sänktes. De som ansöker om abort efter vecka 18 är ju ofta extremt utsatta kvinnor, som utsatts för våld av sin kille, missbrukare, psykiskt sjuka eller väldigt unga och som inte märkt att de är gravida.
Och det jag talar om, att skydda Sveriges abortlag, det HJÄLPER er kvinnor, det hjälper era väninnor och döttrar och dotterdöttrar. Så varför i hela fridens namn håller ni inte med mig? Är ni helt från vettet kvinnor?
Foto: Ulrica Zwenge
