1998-07-31
En julikväll sitter två kompisar, en tjej och en kille, och tar en öl på en Söderkrog. De diskuterar feminism.
Tjejen: "Det är så svårt att argumentera för feminism för det bara låser sig, jag bara hakar upp mig hela tiden. Man borde memorera vissa partier i 'Under det rosa täcket' och börja rabbla, då skulle alla hålla med. Det är värsta renässansen på 'Under det rosa täcket', jag läste en ledare i en kvällstidning där en kille precis hade läst den och äntligen fattat att han är feminist."
Killen: "Läste du det där om transan i Puls, om hur han var utstyrd som naken kvinna i en Teliareklam och så sa han typ 'feministerna rasade för att de tyckte att det var grovt utnyttjande av kvinnokroppen, tills de fick reda på att det var en kille. Då stod de där snopna, gnällkärringarna!' Ursäkta, men hur korkad får man vara?"
Tjejen: "Ja jag såg det. Det handlar liksom inte om honom, när ska folk fatta att det inte handlar om dem personligen? Det handlar om varför Telia väljer att ha en naken tjejkropp i sin reklam. Och sedan att det råkade vara en man, so what! han skulle ju uppfattas om kvinna på bilden, en naken tjej i en reklam för en jävla telefon. Men en transa kan ju aldrig fatta vikten av jämställdhet för de har ju missuppfattat vad att vara kvinna egentligen är, de vill ju inte bli kvinnor, de vill bara sminka sig och styra ut sig i klänningar och ha lösbröst. Så en kille som vill vara transa kommer aldrig aldrig att förstå. Kärnfrågan är ju varför kvinnokroppen alltid måste vara naken och måste vara sexig och vad är att vara sexig? och det har väl för fan ingen betydelse att han var man. Det kan ju lika gärna vara en tecknad figur, en seriefigur kan ju bidra till fel kvinnosyn."
Ölen gör dem högljudda, kanske alltför högljudda för killarna vid bordet brevid gör något så tabubelagt som att lägga sig i vilt främmande personers samtal.
En av killarna vid grannbordet vänder sig direkt till killen och säger: "Behöver du hjälp?" Grannkillen är en sådan kille som tror att män tillsammans måste bekämpa kvinnorna.
Killen: "Låt oss diskutera i fred. Vi VILL diskutera detta."
Grannkillen frågar tjejen hur gammal hon är.
Tjejen: "Det är inte relevant, lägg dig inte i vår diskussion."
Grannkillen: "Du, du ska inte tro att du kan sitta här och smutskasta oss män. Jag är 35 och jag har haft FÖRHÅLLANDEN så jag VET hur tjejer är."
Tjejen och killen reser sig för att gå och tjejen gör tecknet åt killarna vid bordet brevid. Servitrisen ser det och säger högdraget och iskallt till tjejen: "Jag trodde att om man har åldern inne för att gå på krogen så kunde han uppföra sig därefter. Det där var restaurangchefen, du gjorde fuck-tecknet åt chefen."
Varpå tjejen säger ännu kallare: "Jag trodde att allt handlade om pengar, om att man ville ha gäster till sin krog, gäster som kunde köpa ens öl. Att man ville ge ett gott intryck så att ens gäster tipsade vidare om ens bra och trevliga ställe. Det trodde jag."
(paus)
Servitrisen säger tyst: "Hrm, ja de är lite fulla i kväll, det vet jag att de är, kanske i fullaste laget."
Tjejen och killen går och bakom dem höjer restaurangchefen och hans packade polare glasen och skrålar "Upp till kamp".
Tjejen vann, hon vann, hon vann, det är en tävling allt är en tävling, det är det livet handlar om, det handlar om att vinna.
Nej det är ingen tävling.
Hon vann, hon vann, så skönt, det är tävling, det är tävling.
Nej det är ingen tävling, men ändå.
Brev och mail
Blä #1:
Ally McBeal. Speciellt färgerna i detta program avskyr jag. Mögelljusgrönt, syrenlila, fisbeigt... Jag mår illa. Hatar barpianisten, hatar advokaten som ser ut som en bulldog med struma, hatar Allys små plutminer, hennes överdrivna stammande...
Hatar de krystade situationerna, de idiotiska tvillingarna (haha, det är JÄTTEKUL med rödhåriga tvillingar, ja sådana skrattade man ju åt redan på 1890-talets freak-shower...), ja så är det jättekul med feta personer som blir kära i Ally, ja oj vilken skojsig situation och oj, hur ska lilla Ally som är så förvirrad ställa till det för sig den här gången då?
Blä #2:
Programledaren i Sefyr. Han ser ut som en förväxt version av pojken på Kalles kaviar-tuben. Vad är det med honom? Han struttar runt och försöker vara skojig: "visste ni att det finns sjuttontusenhundratrettiotvå lyktstolpar i hela Malmö" och så ser man hans fejs sticka upp lite skojsigt bakom en reklampelare i Rosengård. Han är världens sämsta programledare.
Blä #3:
På La Couronne i Malmö står det en kille bredvid mig. Han är cirka 27, ser ut som om han gillar garagerock från 60-talet och så frågar han mig med ett höjt ögonbryn: Jaha vad läser du för böcker då?
Jag blir alltid lika nervös när jag får denna fråga, detta sitter kvar sedan 16-årsåldern för jag har ett fel på ögonen som gjorde att jag helt enkelt inte KUNDE läsa.
Nåväl, namn som Ezra Pound, Anne Sexton, Virginia Woolf, Bataille och Artaud forsar väl förbi i mitt huvud men innan jag hinner svara frågar han om jag har läst... och jag visste att denna fråga skulle komma från någon jävel under kvällen så varför inte nu...
Parfymen. Denna bok har säkert trettio människor rekommenderat mig att läsa, men jag har värsta motståndet inför boken.
Den är kanske skitbra, men de personer som sluddrat fram detta boktips på krogen har alltid varit sådana idioter. Det är en annan bok också: Tärningsspelaren av Luke Rhinehart. Aldrig i livet.
Hälsningar,
Ellen
Svar: Håller med dig.
980731
...om att diskutera feminism på krogenEn julikväll sitter två kompisar, en tjej och en kille, och tar en öl på en Söderkrog. De diskuterar feminism.
Tjejen: "Det är så svårt att argumentera för feminism för det bara låser sig, jag bara hakar upp mig hela tiden. Man borde memorera vissa partier i 'Under det rosa täcket' och börja rabbla, då skulle alla hålla med. Det är värsta renässansen på 'Under det rosa täcket', jag läste en ledare i en kvällstidning där en kille precis hade läst den och äntligen fattat att han är feminist."
Killen: "Läste du det där om transan i Puls, om hur han var utstyrd som naken kvinna i en Teliareklam och så sa han typ 'feministerna rasade för att de tyckte att det var grovt utnyttjande av kvinnokroppen, tills de fick reda på att det var en kille. Då stod de där snopna, gnällkärringarna!' Ursäkta, men hur korkad får man vara?"
Tjejen: "Ja jag såg det. Det handlar liksom inte om honom, när ska folk fatta att det inte handlar om dem personligen? Det handlar om varför Telia väljer att ha en naken tjejkropp i sin reklam. Och sedan att det råkade vara en man, so what! han skulle ju uppfattas om kvinna på bilden, en naken tjej i en reklam för en jävla telefon. Men en transa kan ju aldrig fatta vikten av jämställdhet för de har ju missuppfattat vad att vara kvinna egentligen är, de vill ju inte bli kvinnor, de vill bara sminka sig och styra ut sig i klänningar och ha lösbröst. Så en kille som vill vara transa kommer aldrig aldrig att förstå. Kärnfrågan är ju varför kvinnokroppen alltid måste vara naken och måste vara sexig och vad är att vara sexig? och det har väl för fan ingen betydelse att han var man. Det kan ju lika gärna vara en tecknad figur, en seriefigur kan ju bidra till fel kvinnosyn."
Ölen gör dem högljudda, kanske alltför högljudda för killarna vid bordet brevid gör något så tabubelagt som att lägga sig i vilt främmande personers samtal.
En av killarna vid grannbordet vänder sig direkt till killen och säger: "Behöver du hjälp?" Grannkillen är en sådan kille som tror att män tillsammans måste bekämpa kvinnorna.
Killen: "Låt oss diskutera i fred. Vi VILL diskutera detta."
Grannkillen frågar tjejen hur gammal hon är.
Tjejen: "Det är inte relevant, lägg dig inte i vår diskussion."
Grannkillen: "Du, du ska inte tro att du kan sitta här och smutskasta oss män. Jag är 35 och jag har haft FÖRHÅLLANDEN så jag VET hur tjejer är."
Tjejen och killen reser sig för att gå och tjejen gör tecknet åt killarna vid bordet brevid. Servitrisen ser det och säger högdraget och iskallt till tjejen: "Jag trodde att om man har åldern inne för att gå på krogen så kunde han uppföra sig därefter. Det där var restaurangchefen, du gjorde fuck-tecknet åt chefen."
Varpå tjejen säger ännu kallare: "Jag trodde att allt handlade om pengar, om att man ville ha gäster till sin krog, gäster som kunde köpa ens öl. Att man ville ge ett gott intryck så att ens gäster tipsade vidare om ens bra och trevliga ställe. Det trodde jag."
(paus)
Servitrisen säger tyst: "Hrm, ja de är lite fulla i kväll, det vet jag att de är, kanske i fullaste laget."
Tjejen och killen går och bakom dem höjer restaurangchefen och hans packade polare glasen och skrålar "Upp till kamp".
Tjejen vann, hon vann, hon vann, det är en tävling allt är en tävling, det är det livet handlar om, det handlar om att vinna.
Nej det är ingen tävling.
Hon vann, hon vann, så skönt, det är tävling, det är tävling.
Nej det är ingen tävling, men ändå.
Brev och mail
Blä #1:
Ally McBeal. Speciellt färgerna i detta program avskyr jag. Mögelljusgrönt, syrenlila, fisbeigt... Jag mår illa. Hatar barpianisten, hatar advokaten som ser ut som en bulldog med struma, hatar Allys små plutminer, hennes överdrivna stammande...
Hatar de krystade situationerna, de idiotiska tvillingarna (haha, det är JÄTTEKUL med rödhåriga tvillingar, ja sådana skrattade man ju åt redan på 1890-talets freak-shower...), ja så är det jättekul med feta personer som blir kära i Ally, ja oj vilken skojsig situation och oj, hur ska lilla Ally som är så förvirrad ställa till det för sig den här gången då?
Blä #2:
Programledaren i Sefyr. Han ser ut som en förväxt version av pojken på Kalles kaviar-tuben. Vad är det med honom? Han struttar runt och försöker vara skojig: "visste ni att det finns sjuttontusenhundratrettiotvå lyktstolpar i hela Malmö" och så ser man hans fejs sticka upp lite skojsigt bakom en reklampelare i Rosengård. Han är världens sämsta programledare.
Blä #3:
På La Couronne i Malmö står det en kille bredvid mig. Han är cirka 27, ser ut som om han gillar garagerock från 60-talet och så frågar han mig med ett höjt ögonbryn: Jaha vad läser du för böcker då?
Jag blir alltid lika nervös när jag får denna fråga, detta sitter kvar sedan 16-årsåldern för jag har ett fel på ögonen som gjorde att jag helt enkelt inte KUNDE läsa.
Nåväl, namn som Ezra Pound, Anne Sexton, Virginia Woolf, Bataille och Artaud forsar väl förbi i mitt huvud men innan jag hinner svara frågar han om jag har läst... och jag visste att denna fråga skulle komma från någon jävel under kvällen så varför inte nu...
Parfymen. Denna bok har säkert trettio människor rekommenderat mig att läsa, men jag har värsta motståndet inför boken.
Den är kanske skitbra, men de personer som sluddrat fram detta boktips på krogen har alltid varit sådana idioter. Det är en annan bok också: Tärningsspelaren av Luke Rhinehart. Aldrig i livet.
Hälsningar,
Ellen
Svar: Håller med dig.
Foto: Ulrica Zwenge
