2001-05-19
”De övertygar mig”, säger hon till DN, ”eftersom många av dem har så stora resurser inom sig. De är starka, kloka och generösa kvinnor, som har lyckats på sitt yrkesområde, och som vågar ta på sig ansvaret att vara ensamma.”
Men om denna ensamma starka kloka generösa kvinna med ”så stora resurser inom sig” råkar vara kär i en annan kvinna, ja då får hon leva sitt liv som barnlös. Tji fick hon liksom.
Vilket är det främsta argumentet mot att homos inte får adoptera? Jo, att barnen behöver både en mamma och en pappa. Ensam kvinna och hetero, okej. Två kvinnor som är homo, tack och hej. Sorry, där rök det argumentet.
Man blir så trött att ibland känns det som om man vill säga: Okej, du och jag på parkeringen om en fem minuter. Och så får ta till handgemäng för att folk ska fatta.
Aftonbladet lät Sifo fråga svenska kvinnor under 45 om hur många pappamånader de tyckte att männen skulle ta. Rubriken löd: ”Svenska kvinnor: vi vill inte dela lika.” Sen utmålas det som dagens sanning att kvinnorna vill ha alla mammamånader själva. Men hela 38 procent vill dela föräldraförsäkringen rätt av. Det är ju fantastiskt många, marsch pankaka, lagstifta!
Många kvinnor är låsta vid slitjobb med låga löner och tycker att det är skönt att slippa gå till jobbet ett tag och pausa för att vara hemma med barnen. Då undrar jag hur ni tror att man ska göra för att så många kvinnor ska slippa dessa ”trista” lånlönejobb. De får knappast nya roligare och mer välbetalda jobb genom att vara mammalediga i 1,5 år per barn. Säg att de skaffar tre barn och är hemma i totalt 4,5 år, sen jobbar de deltid tills barnen börjar mellanstadiet. Vad ska de göra då? Då är de verkligen fast i sina ”trista” jobb och barnen behöver dem inte lika mycket längre. De har jordens mest obefintliga pension att se framemot och vad händer om mannen drar? Kul liv. Alla ni som inte vill dela med er av föräldrapenningen, var hemma ni. Good luck.
Okej, vårdnadsbidrag. Det funkar ju bara om farsan är tät. Och vad ska ni leva på när ni är pensionärer och vad händer om mannen sticker?
Hemmafru som förebilden Magdalena Graaf, kanske? Maggan säger i Aftonbladet: ”Jag är lyckligt lottad, det är mysigt att vara hemma med barnen. Arbete i hemmet borde uppskattas mycket mer, man jobbar ju minst lika mycket så mannen fast man gör det på hemmaplan.”
Hemmafrulivet funkar tyvärr bara om mannen är Magnus Hedman och mångmiljonär. Det är svårt att hitta en sån man. Därför är det ganska lätt för Maggan att tycka att det är mysigt att vara hemma med Isaac, 6, och lille Carl Lancelot, nio månader.
Vi måste ”uppvärdera arbetet i hemmet och vård av barn” lyder många kvinnors mening. Javisst, det måste vi. Och nu ska vi göra det, tack, tack så jättemycket för din insats och du är verkligen DUKTIG, du är enormt BEGÅVAD när det gäller att få till rätt lillfingertemperatur på lillans välling och dina golv är de renaste jag sett, kom så ska du få en kram, så där, vad duktig du är. Nu har vi uppvärderat det. Så, följer du med och storhandlar på B&W? Inga pengar, nähä. Jaså, du jobbar inte? Vasadu? För att du tycker att man ska uppvärdera kvinnors arbete i hemmet? Jaha, men pengar då? Mat, kläder, hyra, leksaker, cyklar, schampo, blöjor, tennisen, allt kostar ju pengar och hur tror du att du ska tjäna pengar på att gå hemma och bona golven och passa lillan? Att leva kostar pengar. Livet går ut på pengar.
Alla kvinnor måste arbeta och försörja sina barn. Det finns ingen annan lösning.
010519
Ingrid Stjerna familjerättssekreterare är tveksam till att ensamma kvinnor adopterar men har ändå ”gett sin välsignelse åt en rad ensamstående kvinnor”.”De övertygar mig”, säger hon till DN, ”eftersom många av dem har så stora resurser inom sig. De är starka, kloka och generösa kvinnor, som har lyckats på sitt yrkesområde, och som vågar ta på sig ansvaret att vara ensamma.”
Men om denna ensamma starka kloka generösa kvinna med ”så stora resurser inom sig” råkar vara kär i en annan kvinna, ja då får hon leva sitt liv som barnlös. Tji fick hon liksom.
Vilket är det främsta argumentet mot att homos inte får adoptera? Jo, att barnen behöver både en mamma och en pappa. Ensam kvinna och hetero, okej. Två kvinnor som är homo, tack och hej. Sorry, där rök det argumentet.
Man blir så trött att ibland känns det som om man vill säga: Okej, du och jag på parkeringen om en fem minuter. Och så får ta till handgemäng för att folk ska fatta.
Aftonbladet lät Sifo fråga svenska kvinnor under 45 om hur många pappamånader de tyckte att männen skulle ta. Rubriken löd: ”Svenska kvinnor: vi vill inte dela lika.” Sen utmålas det som dagens sanning att kvinnorna vill ha alla mammamånader själva. Men hela 38 procent vill dela föräldraförsäkringen rätt av. Det är ju fantastiskt många, marsch pankaka, lagstifta!
Många kvinnor är låsta vid slitjobb med låga löner och tycker att det är skönt att slippa gå till jobbet ett tag och pausa för att vara hemma med barnen. Då undrar jag hur ni tror att man ska göra för att så många kvinnor ska slippa dessa ”trista” lånlönejobb. De får knappast nya roligare och mer välbetalda jobb genom att vara mammalediga i 1,5 år per barn. Säg att de skaffar tre barn och är hemma i totalt 4,5 år, sen jobbar de deltid tills barnen börjar mellanstadiet. Vad ska de göra då? Då är de verkligen fast i sina ”trista” jobb och barnen behöver dem inte lika mycket längre. De har jordens mest obefintliga pension att se framemot och vad händer om mannen drar? Kul liv. Alla ni som inte vill dela med er av föräldrapenningen, var hemma ni. Good luck.
Okej, vårdnadsbidrag. Det funkar ju bara om farsan är tät. Och vad ska ni leva på när ni är pensionärer och vad händer om mannen sticker?
Hemmafru som förebilden Magdalena Graaf, kanske? Maggan säger i Aftonbladet: ”Jag är lyckligt lottad, det är mysigt att vara hemma med barnen. Arbete i hemmet borde uppskattas mycket mer, man jobbar ju minst lika mycket så mannen fast man gör det på hemmaplan.”
Hemmafrulivet funkar tyvärr bara om mannen är Magnus Hedman och mångmiljonär. Det är svårt att hitta en sån man. Därför är det ganska lätt för Maggan att tycka att det är mysigt att vara hemma med Isaac, 6, och lille Carl Lancelot, nio månader.
Vi måste ”uppvärdera arbetet i hemmet och vård av barn” lyder många kvinnors mening. Javisst, det måste vi. Och nu ska vi göra det, tack, tack så jättemycket för din insats och du är verkligen DUKTIG, du är enormt BEGÅVAD när det gäller att få till rätt lillfingertemperatur på lillans välling och dina golv är de renaste jag sett, kom så ska du få en kram, så där, vad duktig du är. Nu har vi uppvärderat det. Så, följer du med och storhandlar på B&W? Inga pengar, nähä. Jaså, du jobbar inte? Vasadu? För att du tycker att man ska uppvärdera kvinnors arbete i hemmet? Jaha, men pengar då? Mat, kläder, hyra, leksaker, cyklar, schampo, blöjor, tennisen, allt kostar ju pengar och hur tror du att du ska tjäna pengar på att gå hemma och bona golven och passa lillan? Att leva kostar pengar. Livet går ut på pengar.
Alla kvinnor måste arbeta och försörja sina barn. Det finns ingen annan lösning.
Foto: Ulrica Zwenge
