2001-06-16
Jag förstår inte varför det är så oerhört provocerande när en tjej deklarerar att hon inte vill ha barn. ”Du är så egoistisk som inte skaffar barn”, säger folk. När det är mycket mer ego att skaffa barn än att låta bli.
Särskilt provocerade blir de som har svårt att bli gravida. ”Här sitter du och säger att du inte vill ha barn, när vi VILL men inte KAN!”
Jaha, och? Vad har det med saken att göra? Varför kan inte folk skilja på sina liv och andras?
När abortdebatten rasade som värst i våras såg jag en kille på teve som var pappa till ett litet barn, räddat i vecka 24. Han sa typ, ”kalla det ickeliv ni, ta en sked och skrapa ur det, gör det bara”, om de kvinnor som gör abort.
Det är klart att det är en tragedi att förlora ett för tidigt fött barn, eller att få ett för tidigt fött barn som blir gravt handikappat. Men en sak förstår jag inte, ni som är emot aborter för att ni förlorat ett för tidigt fött barn eller fått missfall, er tragedi har ju inte med en helt annan kvinnas liv och situation att göra. Det är ju två helt olika saker!
Varför motsätter man sig ANDRA kvinnors aborter bara för att man själv förlorat ett barn i vecka 24? Man får inte tillbaka sitt barn mer för det. Man blir inte mindre ledsen för att nån ANNAN kvinna inte gör abort. Och man lär ju inte bli gladare om aborter förbjuds och ANDRA kvinnor dör till följd av illegala aborter. Så snälla, sansa er lite.
En kvinna bestämmer själv över sitt liv, en kvinna är ingen fosterbehållare som andra bestämmer över.
Ni som är abortmotståndare, ert eget beslut är okej, ni vill aldrig göra en abort, fine, det respekteras. Men skuldbelägg inte andra kvinnor som gör ett annat val. Det är genomtänkt och det är det bästa alternativet, för den kvinnan. Precis som det ni bestämmer är bäst för er.
Ingen använder abort som preventivmedel. Ingen gör kejsarsnitt för att de ”inte har tid att föda barn”. Ni som tror det är extremt föraktfulla och dåligt pålästa.
Låt folk få göra sina egna beslut.
Då kan man i och för sig tycka ”Linda låt dem som vill vara hemma med sina barn i hundra år vara det, det är deras beslut, lämna dem ifred blablabla.” Ja, det kan jag hålla med om. Men jag tycker att det är förjävligt att kvinnor ska halka efter på arbetsmarknaden och knappt få nån pension när de blir äldre. Och jag tycker det är sorgligt att så många kvinnor bara finner sig i situationen. ”Jag vill vara hemma länge, hur det påverkar resten av mitt yrkesliv och min pension är ett senare problem.” Och så får de leva som fattiga råttor.
Det påverkar även deras döttrar, och allas döttrar, eftersom det inte kommer bli jämställt förrän den dag män blir lika mycket med barn och gör lika mycket av hemarbetet som kvinnorna. Det är därför jag lägger mig i.
Catherine Hakim, brittisk sociolog, ser en annan karriärmöjlighet för kvinnor, nämligen äktenskapskarriären. Och den är minst lika fin som en arbetskarriär, säger hon i Expressen.
Vad fint för Catherine Hakim att hon tycker så!
Men de som blir kära i män som inte kan försörja en hel familj då? Vad ska de kvinnorna göra? Och vilka män är det som kan försörja en hel familj i dag? Hur många är de? Existerar de?
010616
Åsa Grennvall har ritat en bra serie om att inte vilja ha barn. Den heter Barnplikt (finns att läsa i Röda Korsets ungdomsförbunds tidning Megafon). I serien läser en tjej Dagens Nyheter där Göran Persson tittar ut från en bild och säger att det föds för få barn och ”ni unga kvinnor måste börja tänka på Sveriges välfärd”. Tjejen svarar: ”Men det finns ju massor av människor i världen som vill komma till Sverige! Måste man bli omhändertagen och finansierad av vita människor när man blir gammal? Det låter ju helt Hitler!” Och Göran Persson säger från sin bild i tidningen: ”Öhm… öööh.” Tjejen fortsätter: ”Det är ju helt ologiskt! Ena sidan i tidningen säger att jorden är överbefolkad och andra säger att det föds för lite barn! (…) Jag tänker i alla fall vape… eller jag menar gravid-vägra. Blir det 9 månader på Hinseberg istället?”Jag förstår inte varför det är så oerhört provocerande när en tjej deklarerar att hon inte vill ha barn. ”Du är så egoistisk som inte skaffar barn”, säger folk. När det är mycket mer ego att skaffa barn än att låta bli.
Särskilt provocerade blir de som har svårt att bli gravida. ”Här sitter du och säger att du inte vill ha barn, när vi VILL men inte KAN!”
Jaha, och? Vad har det med saken att göra? Varför kan inte folk skilja på sina liv och andras?
När abortdebatten rasade som värst i våras såg jag en kille på teve som var pappa till ett litet barn, räddat i vecka 24. Han sa typ, ”kalla det ickeliv ni, ta en sked och skrapa ur det, gör det bara”, om de kvinnor som gör abort.
Det är klart att det är en tragedi att förlora ett för tidigt fött barn, eller att få ett för tidigt fött barn som blir gravt handikappat. Men en sak förstår jag inte, ni som är emot aborter för att ni förlorat ett för tidigt fött barn eller fått missfall, er tragedi har ju inte med en helt annan kvinnas liv och situation att göra. Det är ju två helt olika saker!
Varför motsätter man sig ANDRA kvinnors aborter bara för att man själv förlorat ett barn i vecka 24? Man får inte tillbaka sitt barn mer för det. Man blir inte mindre ledsen för att nån ANNAN kvinna inte gör abort. Och man lär ju inte bli gladare om aborter förbjuds och ANDRA kvinnor dör till följd av illegala aborter. Så snälla, sansa er lite.
En kvinna bestämmer själv över sitt liv, en kvinna är ingen fosterbehållare som andra bestämmer över.
Ni som är abortmotståndare, ert eget beslut är okej, ni vill aldrig göra en abort, fine, det respekteras. Men skuldbelägg inte andra kvinnor som gör ett annat val. Det är genomtänkt och det är det bästa alternativet, för den kvinnan. Precis som det ni bestämmer är bäst för er.
Ingen använder abort som preventivmedel. Ingen gör kejsarsnitt för att de ”inte har tid att föda barn”. Ni som tror det är extremt föraktfulla och dåligt pålästa.
Låt folk få göra sina egna beslut.
Då kan man i och för sig tycka ”Linda låt dem som vill vara hemma med sina barn i hundra år vara det, det är deras beslut, lämna dem ifred blablabla.” Ja, det kan jag hålla med om. Men jag tycker att det är förjävligt att kvinnor ska halka efter på arbetsmarknaden och knappt få nån pension när de blir äldre. Och jag tycker det är sorgligt att så många kvinnor bara finner sig i situationen. ”Jag vill vara hemma länge, hur det påverkar resten av mitt yrkesliv och min pension är ett senare problem.” Och så får de leva som fattiga råttor.
Det påverkar även deras döttrar, och allas döttrar, eftersom det inte kommer bli jämställt förrän den dag män blir lika mycket med barn och gör lika mycket av hemarbetet som kvinnorna. Det är därför jag lägger mig i.
Catherine Hakim, brittisk sociolog, ser en annan karriärmöjlighet för kvinnor, nämligen äktenskapskarriären. Och den är minst lika fin som en arbetskarriär, säger hon i Expressen.
Vad fint för Catherine Hakim att hon tycker så!
Men de som blir kära i män som inte kan försörja en hel familj då? Vad ska de kvinnorna göra? Och vilka män är det som kan försörja en hel familj i dag? Hur många är de? Existerar de?
Foto: Ulrica Zwenge
