2001-07-14
Läser vadsomhelst om föräldrar och trötthet. Läser för att få reda på hur alla andra gör.
”Hjärnan behöver vila för att bygga upp ett energiförråd och kunna ta emot ny information dagen därpå.” skriver Aftonbladet i en artikel med rubriken ”Sömnen gör dig klok och frisk”.
Vidare står det: ”Under djupsömnen dämpas andningen. Nivån av stresshormoner sjunker liksom hjärtfrekvensen och ämnesomsättningen. Sömnbrist leder till störningar av ämnesomsättningen som akut ger ett diabetesliknande tillstånd.”
När det känns som värst brukar jag tänka: Hur gör Anna Lindh? Ja, hur fan gör hon? Hon har väl två barn också? Smittas hon aldrig av deras förkylningar eller magsjukor? Åker hon med diarré och träffar Kofi Annan? Sitter hon på möten med Arafat med det där tjutande ljudet i öronen som kommer efter en natt med 34 uppvakningar? Gungar marken under henne som den gör för mig när jag går? Och så brukar jag tänka på Göran Persson och hur stressigt han har det. Hans barn är ju i och för sig vuxna, men ändå. Och så tänker jag på alla föräldrar som jobbar skift och natt och så tvingar jag mig att skärpa mig för det finns så många som inte har det så bra som jag.
Jag blir så provocerad av de som har bebisar som sover. Som bara ligger där i babyskyddet eller vagnen och sover stilla trots att ingen gungar dem fram och tillbaka. Eller de som kan lyfta över sin bebis från vagnen eller ur bilen till spjälsängen (och TA AV VINTERKLÄDERNA) och de bara sover vidare som inget hänt så att föräldern kan ta en tupplur hon/han också.
Jag blir lika provocerad (och arg och avundsjuk) på dem som säger de inte är trötta alls. Som säger att det inte alls är jobbigt att ha barn. Att allt bara flyter så himla lätt. Fika med barn? Inga problem. Få det att somna? Inga probs alls.
Ljuger de? Eller är det så för dem?
Hur kan de tycka det är så enkelt? Och framförallt, hur kan de inte vara trötta?
Det är så mycket som måste fixas och köpas och man köper hela tiden fel och får köpa om för att det man köpte inte funkade och hur mycket pengar har man inte kastat bort i toan. Och hur mycket måste man inte ligga på golvet och torka kletmat och hur mycket måste man inte tvätta tvätta tvätta. Och bära bära bära.
Man älskar inte sina barn mindre för att man säger att man är helt slut och snart sprängs av sömnbrist. Är det det ni tror, ni som tycker det är så enkelt och ”nä jag är inte trött alls, inte det minsta”.
Jag vet en kvinna som tyckte förlossningen var fruktansvärd (”nästa gång blir det snitt”) och hon hamnade i ”mördarstadiet” när bebin var 8 veckor och nu är hon så tröööööött och hon känner sig som en dålig mamma för det är svårt att ha barn. Jag brukar tänka på henne och då blir jag stark. En annan. Det finns fler.
Det finns inget som knäcker en så som dessa ”jag är pigg som en lärka”-morsor.
010714
Ja, vi vill läsa om föräldrar som är trötta. Och gärna om en pappa som är hemmaman och skriver om hur hans dagar med sonen ser ut. David Eddie skriver i ”Rumsren En hemmapappas bekännelser” om hur fruktansvärt trött han är och hur han med ett enormt pusslande har lyckats få ihop fem förmiddagar att skriva på. Han skriver i ultrarapid ”i ett tillstånd präglat av gnagande skuldkänslor” och han orkar helt enkelt inte ”smycka min text med den typ av små oäkta prosakrussiduller som tycks vara på modet just nu”. Det är så skönt att få höra att han är så trött att han inte ens orkar skriva snyggt, han… orkar helt enkelt inte.Läser vadsomhelst om föräldrar och trötthet. Läser för att få reda på hur alla andra gör.
”Hjärnan behöver vila för att bygga upp ett energiförråd och kunna ta emot ny information dagen därpå.” skriver Aftonbladet i en artikel med rubriken ”Sömnen gör dig klok och frisk”.
Vidare står det: ”Under djupsömnen dämpas andningen. Nivån av stresshormoner sjunker liksom hjärtfrekvensen och ämnesomsättningen. Sömnbrist leder till störningar av ämnesomsättningen som akut ger ett diabetesliknande tillstånd.”
När det känns som värst brukar jag tänka: Hur gör Anna Lindh? Ja, hur fan gör hon? Hon har väl två barn också? Smittas hon aldrig av deras förkylningar eller magsjukor? Åker hon med diarré och träffar Kofi Annan? Sitter hon på möten med Arafat med det där tjutande ljudet i öronen som kommer efter en natt med 34 uppvakningar? Gungar marken under henne som den gör för mig när jag går? Och så brukar jag tänka på Göran Persson och hur stressigt han har det. Hans barn är ju i och för sig vuxna, men ändå. Och så tänker jag på alla föräldrar som jobbar skift och natt och så tvingar jag mig att skärpa mig för det finns så många som inte har det så bra som jag.
Jag blir så provocerad av de som har bebisar som sover. Som bara ligger där i babyskyddet eller vagnen och sover stilla trots att ingen gungar dem fram och tillbaka. Eller de som kan lyfta över sin bebis från vagnen eller ur bilen till spjälsängen (och TA AV VINTERKLÄDERNA) och de bara sover vidare som inget hänt så att föräldern kan ta en tupplur hon/han också.
Jag blir lika provocerad (och arg och avundsjuk) på dem som säger de inte är trötta alls. Som säger att det inte alls är jobbigt att ha barn. Att allt bara flyter så himla lätt. Fika med barn? Inga problem. Få det att somna? Inga probs alls.
Ljuger de? Eller är det så för dem?
Hur kan de tycka det är så enkelt? Och framförallt, hur kan de inte vara trötta?
Det är så mycket som måste fixas och köpas och man köper hela tiden fel och får köpa om för att det man köpte inte funkade och hur mycket pengar har man inte kastat bort i toan. Och hur mycket måste man inte ligga på golvet och torka kletmat och hur mycket måste man inte tvätta tvätta tvätta. Och bära bära bära.
Man älskar inte sina barn mindre för att man säger att man är helt slut och snart sprängs av sömnbrist. Är det det ni tror, ni som tycker det är så enkelt och ”nä jag är inte trött alls, inte det minsta”.
Jag vet en kvinna som tyckte förlossningen var fruktansvärd (”nästa gång blir det snitt”) och hon hamnade i ”mördarstadiet” när bebin var 8 veckor och nu är hon så tröööööött och hon känner sig som en dålig mamma för det är svårt att ha barn. Jag brukar tänka på henne och då blir jag stark. En annan. Det finns fler.
Det finns inget som knäcker en så som dessa ”jag är pigg som en lärka”-morsor.
Foto: Ulrica Zwenge
