Linda Skugge

Böcker Expressen SvD CHIC Sylvias Dagbok
2001-09-15

010915

Regeringen har bestämt sig för att ge 445 000 kronor till projektet Klassmorfar för barnen (läser jag i DN). Klassmorfar är en arbetslös ”mogen, positiv, vänlig och empatisk man som tycker om barn och som bryr sig och vill göra en insats” (läser jag på klassmorfar.nu).
Han ska inte ta över lärarens jobb utan vara en ”magiskt allt-i-allo-figur” som bara ska finnas där i klassen. Man kan prata hemlisar och bryta arm med honom.
Skolminister Ingegerd Wärnersson säger att de så kallade ”Wärnerssonpengarna” kan användas till att anställa klassmorfäder. Pengarna är tänkta att användas till personalförstärkningar i skolorna.
Barn behöver inte vuxna vilka som helst, de behöver VETTIGA vuxna, ickerasistiska och icke-sexistiska vuxna. Därmed inte sagt att samtliga klassmorfar är kassa.
Men skolan blir garanterat inte bättre genom att låta en massa gamla gubbar (eller tanter) gå omkring och antagligen befästa uråldriga könsroller.
Det här handlar inte om att män är sämre än kvinnor. Alla kvinnor är inte bra. Klassmormor skulle vara en lika dålig idé.
Det enda vettiga vore att lägga pengarna på att få fler riktiga lärare till skolan. Bra lärare som ser mobbing och som vågar säga ifrån och som gillar sitt jobb och som är intresserade av unga människor. Lärare som inte gömmer sig i lärarrummet. Bygg en skola där man spränger bort alla stängda utrymmen. Varför äter lärarna och elever till exempel inte ihop?
Inte nog med att eleverna mobbar varandra, lärarna mobbar också eleverna. En ny rapport från Skolverket visar att cirka 36 000 elever, 6 %, har känt sig mobbade av lärare.
Skådisen Tilde Fröling, 21, säger till Aftonbladet att lärarna straffade henne för att hon var kaxig och hade egna tankar. ”Är man tyst och snäll klarar man sig bättre”, säger hon.
Tilde Fröling hade skrivit en uppsats som hon visste var bra men fick ändå dåligt betyg. Efter att hon sagt till läraren läste han uppsatsen och hon fick femma. Han hade inte läst den, det räckte med att han såg hennes namn.
Jag håller inte med. Man klarar sig lika dåligt om man är tyst. Jag vet inte hur många gånger lärare klagade på mig och sa att jag måste ”bli mer aktiv på lektionerna”, ”bli bättre på det muntliga”. Och jag vet inte hur många gånger jag fick ett lägre betyg trots bra resultat på proven, bara för att jag ”pratade för lite”. Min naturkunskapslärare tog ut mig och en kompis i korridoren (de gjorde så, tog två och två på en gång för att spara tid!) för att prata betyg. Vi hade fått exakt samma resultat på samtliga prov. Men jag var för tyst. Så jag fick fyra, kompisen femma. Detta var slutbetyget.
Vissa är blyga, jag antar att det är medfött. Och att hela tiden få sämre betyg på grund av blyghet är ren och skär mobbning. De betygsätter ens personlighet, inte kunskaperna.
Jag tyckte att det räckte att få höra från klasskompisarna gång på gång hur tyst jag var. Jag behövde liksom inte få det repeterat av lärarna. Och jag var en bra elev. Och förtjänade bättre betyg. Jag kunde inte rå för att jag var blyg.
Blyga personer är som blygast i tonåren. Lärarna skulle kunna göra en massa för att hjälpa blyga personer men de trycker ju i lärarrummen och ”hör” inte när andra elever trackar en.




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugotre med siffror i fältet här



Foto: Ulrica Zwenge


Vulkan på Facebook | Vulkan på Twitter | Skugge&Co på Twitter | Skugge&Co på Flickr | Skugge&Co på Youtube
© lindaskugge.se 2005-2012 - kontakta